HJALMAR NILSSON
1900-talet
PÄRLOR SKÖNA
1. Pärlor sköna,
ängar gröna,
skatter många jorden bär!
Vilka gåvor,
rika håvor
världen än kan rymma här,
en allena
dock den rena
pärlan utan like är.
2. Utan like
är Guds rike,
här i ringhetens gestalt.
Den det finner
allt han vinner,
skulle än han mista allt.
Vad han äger
mera väger
än var skatt av jordisk halt.
3. Ungdomsåren,
levnadsvåren
åt din Gud med glädje giv.
Tjäna stilla
i det lilla,
Herren Kristus trogen bliv,
och du vinner
när allt svinner
sist Guds rikes fulla liv!
[Psalmbokens tredje strof kan av upphovsrättsliga skäl inte återges här].
Vår koralskatt grupperad kronologiskt och efter olika melodiskapare. Sidan är under fortsatt utveckling. Synpunkter tas tacksamt emot på adressen andreas.g.holmberg[at]gmail.com
torsdag 12 oktober 2017
lördag 7 oktober 2017
Lundström
G LUNDSTRÖM
1800-talet
ACK, KÄNDE DU, HERRE, DEN DARRANDE HAND
1. Ack, kände du, Herre, den darrande hand
som rörde din mantelfåll,
då folket en gång vid Tiberias´ strand
dej trängde från alla håll,
då känner du också den hand, som ännu
sej sträcker i nöden till dej!
2. Och hörde du bönen som saknade ord,
men dock som ett nödrop ljöd,
och skådar du ännu kring hela vår jord
med hjärta för all dess nöd,
du hör ock den bön som ur djupaste nöd
än stiger till dej utan ord.
3. Och sade du fordom: "Min dotter, hav tröst,
din tro, se den hjälpte dej!"
så viskar du än med din ljuvliga röst
de orden jämväl till mej,
och bördan som nyss ner till jorden mej tryckt
du lyfter ifrån mej med ens.
4. Tack, käraste Herre och Frälsare god
för så outsäglig nåd!
Ja, tack för ditt renande, helande blod
och tack för ditt frälsningsråd!
Allt, allt är av dej och allt gör du själv
- pris, ära och tack vare dej!
1800-talet
ACK, KÄNDE DU, HERRE, DEN DARRANDE HAND
1. Ack, kände du, Herre, den darrande hand
som rörde din mantelfåll,
då folket en gång vid Tiberias´ strand
dej trängde från alla håll,
då känner du också den hand, som ännu
sej sträcker i nöden till dej!
2. Och hörde du bönen som saknade ord,
men dock som ett nödrop ljöd,
och skådar du ännu kring hela vår jord
med hjärta för all dess nöd,
du hör ock den bön som ur djupaste nöd
än stiger till dej utan ord.
3. Och sade du fordom: "Min dotter, hav tröst,
din tro, se den hjälpte dej!"
så viskar du än med din ljuvliga röst
de orden jämväl till mej,
och bördan som nyss ner till jorden mej tryckt
du lyfter ifrån mej med ens.
4. Tack, käraste Herre och Frälsare god
för så outsäglig nåd!
Ja, tack för ditt renande, helande blod
och tack för ditt frälsningsråd!
Allt, allt är av dej och allt gör du själv
- pris, ära och tack vare dej!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)