tisdag 19 december 2017

Widestrand

OLLE WIDESTRAND
1900-talet


Bildresultat för Olle Widestrand pictures










BLOTT I DET ÖPPNA











ETT LITET BARN AV DAVIDS HUS













HERRE, JAG VILL ALLTID TACKA 
(TACK ATT DU ÄR MIN)












LÅGORNA ÄR MÅNGA

lördag 9 december 2017

Vogel

FRIEDRICH WILHELM FERDINAND VOGEL
1800-talet













JAG LYFTER UPP TILL GUD MIN SÅNG



1. Jag lyfter upp till Gud min sång
ännu en gång
från dessa jordens dalar.
Vår Herre Kristus hämtar mej
snart hem till sej
i himlens höga salar.
Med blixtens fart
han kommer snart,
då hörs hans pris
på annat vis
när Guds basuner talar.

2. När jag ser träden skjuta blad,
jag blir så glad,
för då blir det ju sommar!
När himmelrikets blomster gror,
så glad jag tror
att snart Guds rike blommar.
Hans kyrka är
hans brud så kär,
har lampan tänd
och själen vänd
mot Konungen som kommer.

3. Jag hör hans underbara röst
med frid och tröst
från höga himlar tona:
"Jag kommer, se, jag kommer snart!
Håll det du har
så ingen tar din krona.
Var glad, min brud,
jag är din Gud,
vårt bröllop står,
med mej du får
som himladrottning trona!"

4. I Anden ser sej bruden om
och säger: "Kom!
Hans glädje är för alla!"
Och den som hör det, säger: "Kom,
till Gud vänd om,
låt Anden på dej falla!
Din inre törst
han stillar först,
det räcker till
för vem som vill,
när livets vatten svallar!"

5. Se, ny blir himlen, ny vår jord,
det är Guds ord,
hans löfte underbara!
O se, Guds tält bland mänskor är,
han själv är där

och bor ibland sin skara!
Det gamla fort
ska vika bort,
all sorg ska fly
för glädje ny.
O tänk att där få vara!


*6. Ja, amen, evigt lov och pris

på alla vis
och visdom, makt och styrka
tillhör dej, Gud, i evig tid,
som gett oss frid
och gjort oss till din kyrka!
Halleluja!
Med glädje ska
vi minnas det
i evighet
och dej i sanning dyrka!

måndag 4 december 2017

Glæser

JOSEPH AUGUST EDUARD FRIEDRICH GLAESER
1800-talet















ÄR HANDEN LAGD PÅ HERRENS PLOG



1. Är handen lagd på Herrens plog, 
så se ej mer tillbaka! 
Tänk inte mer på vad du nog
i Sodom kunnat smaka! 
Men plöj din fåra, så Guds säd,
är jorden hård, i tron dej gläd! 
Vill gråten kväva rösten,
se fram mot skörd till hösten!

2. Men om du ändå ser ej om,
för vi är alla svaga,
din kallelse ihåg då kom,
gå ej ett steg tillbaka!
Tillbaka vänder livet ej,
all kräftgång för ju död med sej.
För hastverk dock dej akta,
plöj djupt och väl och sakta!

3. Så framåt då i Jesu namn
trots stenar och trots stockar.
Och lyssna ej, om synd och skam
dej bort från tegen lockar.
I fara går vi varje stund
och falskhet måste bort i grund.
Guds ord ett mål dock bådar
där allting klart vi skådar.

4. Om bara någon liten stund
är mödans väg till ända.
Vår död är bara som en blund
som sömnen lärt oss känna.
Och vilan här vid hemmets härd,
den vet vi ju är mödan värd -
tänk då att efter färden
gå in i himlaglädjen!