1800-talet
JAG VET ETT LAND AV LJUVT BEHAG
1. Jag vet ett land av ljuvt behag,
där Herrens helgon bor,
där natten flyr för evig dag
och mödan byts i ro.
Dess blommor står i evig vår
och faller aldrig av,
men mellan denna nejd och vår
går dödens djupa grav.
2. Hur ljuvligt ler den gröna strand
bortom den mörka våg,
så Israel till Kanaans land
hän över Jordan såg.
Men ack, vårt hjärta ängsligt står
vid denna mörka flod,
ty övergången känns så svår
för dödligt kött och blod.
3. Må tvivlets dimmor vika snart,
som skymmer här vår syn,
så att vi skådar mera klart
vårt hemland genom skyn!
Om från den höjd där Mose stod
vi kunde se vårt land,
då skulle inte dödens flod
oss skrämma från dess strand!
