Peters

CHRISTER PETERS

1900-2000-talet

TACK, HJÄLP OCH FÖRLÅT

Eriksson

JOSEF ERIKSSON

1900-talet

FRIHET ÄR DET BÄSTA TING (FRIHETSVISAN)

1. Frihet är det bästa ting
som sökas kan all världen kring,
för den henne rätt kan bära.
Vill mot dej själv du vara huld,
så älska frihet mer än guld.
Med frihet följer ära.

2. Gammal lära liksom ny,
de bjuder frid i varje by.
Dock kan ej frid förbliva,
där icke frihet har sitt bo.
Blott hon kan skänka fred och ro
och ofrid all fördriva.

3. Är hon borta, friheten,
hon blir ej lätt få fatt igen,
hur flinkt du än dej vänder.
Du fresta må med hot och låt,
du står där snopen i din ståt,
hon flög ur dina händer.

4. Lyd mitt råd, ha frihet kär,
om du förstår vad frihet är,
vad hon dej trofast bringar:
hon frid och hälsa drager hem
och glädje stor åt alla dem,
som nås av hennes vingar.

5. Ädle svensk, du må stå fast
och bättra det som fordom brast!
Låt aldrig dej förvända!
Nej, våga både hals och hand
att frälsa hem och fosterland!
Gud skall dej tröst väl sända.

6. Fågeln värjer eget bo
och markens djur sin lyas ro,
nu märk vad du bör göra.
Gud givit dej förstånd och skäl:
var hellre fri än annans träl,
den tid du kan dej röra.

Dahlcrantz

JONAS DAHLCRANTZ

1900-talet

KRISTUS KALLAR SVERIGES UNGDOM

1. Kristus kallar Sveriges ungdom,

kallar den till kamp och strid

för rättfärdighet och kärlek

i en ond och stormfylld tid,

kallar den att troget verka

till dess dagens timmar gått,

kallar den att framåt vandra

mot det mål han själv har nått.

2. Kristi rike snart skall stiga

ut ur tidens spillror fram,

i den stora striden segrar

han som dog på korsets stam.

Honom tillhör makt och välde

nu och i all evighet,

den som honom troget följer

dela skall hans härlighet.

 

Kjellberg

NILS KJELLBERG
1900-talet

NU FIRAR VI MED GLÄDJE STOR

1. Nu firar vi med glädje stor
att Kristus upp till himlen for!
Lovsjung nu Gud med hjärtans fröjd:
vår Broder for till himlens höjd.

2. Rum har han där åt oss berett,
där vi får bo i evighet. 
Han är vår Broder huld och blid,
Guds änglar gläds med oss därvid.

3. Med oss så är nu ingen nöd,
ty satan, synd och evig död
har Kristus för oss nederlagt,
just som hans ord oss förutsagt.

4. Han sänder oss sin helge And´
att lösa oss ur syndens band
och ge oss tröst av Herrens ord,
förhindra satans själamord.

5. Så bygger han sin kristenhet
till evig fröjd och salighet.
Står vi i tron på Jesus Krist,
så får vi hjälp i all vår brist.

6. Nu tacka Gud i varje stund
och prisa högt av hjärtans grund.
Lovsjung nu honom så med fröjd,
att det hörs upp till himlens höjd!

*7. Gud Fader vår i evighet,
dej sjunger nu din kristenhet
lov, ära, tack med glädjens nit,
till dej står all vår tröst och lit.

*8. Guds Son, du Herre Jesus Krist,
är härlig och allsmäktig visst.
Dej lovar nu din kristenhet,
ja, nu och i all evighet.

*9. Du helge Ande, sanne Gud,
du lär oss vandra i Guds bud.
Vi tackar dej för vad vi vet,
vill evigt prisa dej för det!

*10. Du heliga Treenighet,
låt oss få bli i evighet
i himlens salighet och fröjd,
dit Kristus är för oss upphöjd.
 

Brahms

 JOHANNES BRAHMS

1800-talet

JAG SER DIG, O GUDS LAMM, NU STÅ

1. Jag ser dej, o Guds Lamm, nu stå
i glans på Sions topp.
Men svår var vägen du fick gå
förrän du kom dit opp.
Din börda, tung och mödosam,
var världens synd och skam.
Så sjönk du i vår jämmer ned;
vem anar vad du led?

2. Oskyldige, som så för mej
gick smärtans tunga stig,
din kärlek hårt har bundit dej,
att fri jag skulle bli.
Då slet du sönder våra band
med genomspikad hand.
Du gick med seger ur din grav;
din död oss livet gav.

3. Nu står en skara kring din tron,
som snö så vit och ren.
Vart öga strålar som en sol
av att din glans få se.
Och ordet om ditt slaveri
då världen köptes fri,
ja, vad du led för oss en gång
är ämnet för dess sång.

4. Tack, Fader, att du var så god
mot Adams fallna ätt!
Du frälste oss med Lammets blod
och gav oss barnarätt.
Dej prisar varje andetag
och hjärtats alla slag.
O Gud, för din barmhärtighet
tack, TACK i evighet!

 

Bagge

ULF BAGGE
1900-2000-talet

 

EN TORR OCH KALL VÅR

1. En torr och kall vår 

gör sommaren kort
och vinterns föda fördriver.
Gud hjälp, du som rår! 

Se, våren går bort
och liten glädje oss giver.
Sol varma, 

förbarma! 

Hos vädret torrt
nu kölden sommaren river.

2. Gott majregn oss giv, 

låt dugga tätt ner,
låt varm dagg örterna fukta!
Oss torkan bortdriv, 

låt frosten ej mer
de späda blomstrena tukta!
Var nådig, 

var rådig! 

För dem jag ber,
som Herren tjänar och fruktar.

3. Låt vädret så kallt 

och torkan oblid
ej tvinga rosorna röda,
låt åkern så stolt 

ej kommas så vid,
att han ej bonden kan föda!
Bevara 

från fara 

i allan tid
den späda markernas gröda!

4. Låt himmelens port 

utvidga sin gång,
hjälp molnen högre uppstiga,
låt höra oss fort 

skön näktergals sång,
som kölden tvingar att tiga!
Låt sjunga 

de unga 

med stämmor mång!
Låt barnen dansa och niga!

5. Giv glädje och tröst, 

låt lärkan ej dö,
låt leva sommarens svala!
Hugsvala vart bröst 

på Sveriges ö,
som nu så sorgligt hörs tala!
Giv sommar 

som blommar, 

giv gott grönt hö,
låt göken ropa och gala!

6. Gör dagen oss lång, 

gör natten oss klar,
låt duggregn varma nerfalla
och locka till sång 

den fågel som har
tyst varit vintern så kalla!
Låt klinga, 

låt springa 

mångt hjon, mångt par,
låt fröjdas människor alla!

7. Ja, ljuvliga sol, 

du fattigmans vän,

som ej din värme vill spara,

kom hit som fjol

med sommar igen,

låt köld och ensamhet fara.

Nu längtar,

nu trängtar

båd kvinnor och män

att gå i solskenet klara.

8. Släpp boskap i vall, 

lös oxen ur bås,
driv fä och fänad åt skogen!
Låt öken få stall 

in under Guds lås,
låt bonden glädjas vid plogen!
Höst mustig 

gör lustig, 

låt säden fås
av åkern ymnig och mogen!
 

9. På blomster och löv 

låt stimma de bin,
som bildar honungen söta!
Men snart blir man döv 

av buller och skrin,
där man krigshärar får möta.
Still´ vreden, 

giv freden, 

Gud, stå oss bi,
som bäst kan fienden stöta!

10. Vi har ju, o Gud, 

dig syndat emot,
förlåt oss bristerna svåra!
Vi vill dina bud 

med bättring och bot
nu följa dagarna våra.
Låt falla 

nu alla 

din vredes hot,
och dämpa vad oss kan dåra!

11. Ja, dämpa det ner, 

din gåva oss lär
all tid rätt nyttja och bruka!
Till slut jag dig ber, 

hjälp deras besvär,
som gästfritt borden vill duka
och hjälper, 

ej stjälper 

den hand, som bär
en tom och sönderspräckt kruka!

 

 

 

 

 

Salonen

SULO SALONEN

1900-talet

O HERRE, I DINA HÄNDER