Crüger

JOHANN CRÜGER
1600-talet










ANDE IFRÅN OVAN



1. Ande, nådens källa,
låt din fullhet välla,
kom och hos oss bliv.
Du som plågan släcker
och i hjärtat väcker
kärlekseld och liv,
lär min svaga röst och tunga
att din kraft och nåd besjunga.

2. Kom, Guds dyra gåva,
tröst och hjälp mej lova,
väck på nytt min tro.
Se, min längtan tär mej,
fyll mej du och bär mej,
ge min ängslan ro.
Hör, jag ber dej att du låter
mej få liv och styrka åter.

3. Kom i pingstens skyar,
du som mej förnyar
genom Jesu blod.
Ande av Guds enhet,
ge mej sinnets renhet,
trofasthet och mod.
Styrk mej att din vilja göra
när mej ondskan vill förföra.

4. Styr mej på min bana
bort från syndig vana.
Låt mej där jag går
trots betryck och fara
trygg med dej få vara
tills jag himlen når.
Där skall jag med frigjord tunga
evigt halleluja sjunga.

DEN KORTA STUND JAG VANDRAR HÄR



Alt. (utjämnad form från 1939 års koralbok, finns ej i 1986 års koralbok):



1. Den korta stund jag vandrar här,
vad fruktar jag och klagar?
Han som den gode herden är,
han mina steg ledsagar.
Han som gav livet för sin hjord
än med sin Ande och sitt ord
är när oss alla dagar.

2. Jag hör hans röst och känner den
och går dit han vill kalla.
De sina känner han igen,
han räknat har dem alla.
Han söker den som vilse far,
den svage i sin famn han tar,
upprättar dem som falla.

3. Han styrker mig med livets bröd
vid nådens helga källa,
där Andens kraft mot synd och död,
där frid och fröjd uppvälla.
Hur mörk min väg bland törnen går,
blott jag ej viker från hans spår
jag ej skall modet fälla.

4. O du som sade: "Ingen kan
de mina från mig taga",
dig mot en värld jag ropar an,
som vill mig från dig draga.
Låt mig ej villas bort från dem,
som till din Faders sälla hem
du lovat att ledsaga.

5. Hur tomt är allt vad världen har,
hur kort dess nöjen vara!
Snart stundar natten, då envar
av oss skall hädanfara.
Och då, vad är all lycka här
emot det löftet: "Där jag är,
där skall ni också vara!" 








HELIGE FADER, KOM OCH VAR OSS NÄRA





1. Helige Fader, kom och var oss nära.
Låt oss förnimma kraften av din lära.
Du som kan giva mer än vi begära,
hör oss, o Fader.

2. Jesus, var när oss, du som dog för alla.
Giv oss din frälsning, hör, vi dig åkalla.
Led oss och bär oss att vi ej må falla.
Du är vår starkhet.

3. Helige Ande, som i sanning leder,
himmelska duva, sänk i dag dig neder.
Helga, välsigna varje själ som beder.
Amen, ja, amen. 









HJÄRTA, LYFT DIN GLÄDJES VINGAR




1. Hjärta, lyft din glädjes vingar!
Underbar
där du far
änglasången klingar!  
Jord och himmel här vill mötas.
Hör, min vän,
hör igen:
Kristus lät sej födas!

2. Gud, vår Fader, själv oss skänkte
oss en skatt
julens natt,
mer än allt vi tänkte.
För att frälsa oss ur nöden
kom vår vän
Kärleken,
starkare än döden. 

3. Låt oss nu till krubban fara,
stora, små,
många, få,
men i samlad skara!
Ingen ska på färden frysa,
Jesu namn
som en famn
värmer och vill lysa.

4. Vad kan oss till jorden trycka,
när Guds ord
till vår jord
kom med liv och lycka?
Julen vittnar i vår möda,
som en gång
änglars sång:
Kristus lät sej födas!









JESUS, DU MIN GLÄDJE
 

1. Jesus, du min glädje,
ingenstans i världen
finns en tröst som din.
Mer än jag kan säga...

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]








JESUS, DU SOM BLAND OSS STÅR

1. Jesus du som bland oss står,
ge oss av din frid alltmera!
Allt förstånd den övergår,
låt den här hos oss regera.
Visa klentron dina händer,
så att styrkan återvänder.

2. Visa att du stred och vann,
att du ännu är densamme!
Evigt liv hos dej vi fann,
fast vi ännu ej är framme.
Låt oss under allt som händer
äga friden som du sänder!





MED TACKSAM RÖST OCH TACKSAM SJÄL






1. Med tacksam röst och tacksam själ
min lovsång sjunger jag.
O Gud, du alltid gjort mig väl
och gör det än i dag.

2. Min Gud, ett vet jag som består,
när år och dagar fly.
Det är din nåd, för varje år
och varje morgon ny.

3. Vem bygger jordens vida rund
och timrar fästets höjd?
Vem sänder sol i morgonstund
och högtidsdagens fröjd?

4. Vem skickar vår och skördetid?
Vem håller i sin hand
den ädla, dyra, gyllne frid
för hem och fosterland?

5. Vem skänker under livets vår
av livets rikedom?
Vem sänder mig de goda år
då lyckan går i blom?

6. Min Gud och Fader, det är du.
Du vakat för mitt väl,
från livets början och till nu
dig vårdat om min själ.

7. Du syndabördan, tung och svår,
har sänkt i nådens hav
och hjärtesorgens bittra tår
från ögat torkat av.

8. Du breder kring min väg ditt ljus
från evighetens värld
och öppnar mig ditt fadershus
vid målet av min färd.

9. Så sjunger själen glädjesång,
dig, Herre Gud, till pris,
till dess jag sjunga får en gång
ditt lov i paradis. 










NU TACKA GUD, ALLT FOLK




1. Nu tacka Gud, allt folk,
med hjärtans fröjd och gamman
för stora ting, som han
gör med oss allesamman...

[Av upphovsrättsliga skäl får resten av texten inte publiceras här än] 









NÄR VINTERMÖRKRET KRING OSS STÅR




1. När vintermörkret kring oss står,
då gryr på nytt vårt kyrkoår,
med nåd och tröst från världens ljus,
från konungen av Davids hus.

2. I dag densamme som i går,
han bryter bojor, helar sår.
Mot själens armod, folkens nöd
han bjuder världen livets bröd.

3. Guds folk, inför din konung träd,
med helga offer honom gläd;
ditt liv åt ärans konung vig:
sin salighet han bjuder dig.

4. Han kallar oss till helig strid
mot mörkrets makt, för ljus och frid.
Säll den hans maning följa vill,
ty honom hör Guds rike till.

5. Snart denna världens tid förgår,
då gryr Guds kyrkas jubelår.
Av nåd oss då, o Herre, giv
med allt ditt folk ett evigt liv. 








O JESUS KÄR, VAD HAR VÄL DU FÖRBRUTIT





1. O Jesus kär,
vad har väl du förbrutit,
att sådan dom man
över dig beslutit?
När blev väl du till
något brott förvunnen
och skyldig funnen?

2. Jag ser dig fängslad,
törnekrönt och smädad,
med gissel slagen
och av hopen hädad.
Till korset dömd,
du måste döden lida
vid rövarns sida.

3. O skulle jag väl
fråga vad du brutit?
Det är för mig,
för mig ditt blod har flutit.
Din smärtas mått,
o Jesus, själv jag fyllde.
Allt jag förskyllde.

4. Hur underbart, att du
tog på dig skammen!
Den gode herden
offrar sig för lammen.
Den skuld, för vilken
tjänarna bli fällda,
vill Herren gälda.

5. Ofattlig kärlek,
som ej jorden rymmer,
drev dig den väg,
där dödens skugga skymmer.
Jag for blott efter lust
i världen vida,
och du får lida.

6. O höge Konung,
hög för alla tider,
ack, kunde jag dig
tacka rätt omsider!
Men ingen gåva,
dyrbar nog att skänka,
kan tanken tänka.

7. Dock vill, ditt namn till ära,
allt jag våga,
ej korset rädas
eller skymf och plåga,
ej världens ogunst
lägga på mitt hjärta,
ej dödens smärta.

8. O Konung i det rike
som förbliver,
en gång du segerns krona
mig ock giver.
Den lovets sång
dig himlarna hembära
får där jag lära.

SALIG, SALIG DEN SOM KÄNDE



Utjämnad form (OBS ej med i 1986 års koralbok):


Salig, salig den som kände,
den som trodde dig allena,
sanne Gud, och den du sände
att med dig oss än förena.
Jesus Kristus, du är vorden
vägen, sanningen och livet,
och i himlen och på jorden
är ej annat namn oss givet.