Schop

JOHANN SCHOP 
1600-talet















DAGAR KOMMA, DAGAR FLYKTA




1. Dagar komma, dagar flykta,
håll dig vid Guds ord och säg:
det är mina fötters lykta
och ett ljus på all min väg.
Hav din lust i detta ord,
som av ålder på vår jord
mänskors tröst och frid beredde
och till himmelen dem ledde.

2. Kristne, medan vi här vandra,
låtom oss på fädrens vis
fromma bedja med varandra,
glada sjunga Herrens pris.
Barnens liksom fädrens ljud
stige upp till samme Gud
att hans godhet nederkalla
över oss och över alla.

*3. Herre, signe du och råde
och bevare du oss väl.
Herre, ditt ansikt' i nåde
lyse alltid för vår själ.
Herre Gud, dig till oss vänd
och din frid oss allom sänd.
O Gud Fader, Son och Ande,
dig ske pris i allo lande!

JESUS SJÄLV MIN GLÄDJE BLIVIT

Jesus själv min glädje blivit, 
Hjärtats tröst i all min nöd. 
Jesus sorgen från mig drivit, 
Är min kraft i liv och död. 
Mina ögons lust och lycka, 
Själens skatt som vill mig smycka. 
Därför tänker inte jag 
Släppa honom ens en dag.  

MED SIN ALABASTERFLASKA

  


1.  Med sin alabasterflaska,
fylld med bästa smörjelsen, 
ville kvinnan överraska
Mästaren, sin bäste vän.
Hon som sett sin synd med smärta
gick med varmt och tacksamt hjärta
dit där Jesus låg till bords.


2. Kvinnan rodnande om kinden
flaskan genast sönderbröt,
oljan lätt och snabbt som vinden
över Herrens fötter göt,
heta tårar samma kvinna
lät på Herrens fötter rinna,
torkade dem med sitt hår.

3. Även jag ibland, likt henne,
känner sorg och bävan stor,
käre Herre, när jag vänder
mej till dej vid nådens bord,
rodnar, bleknar i min vånda,
bönesuckarna blir många:
ta mej än en gång emot!

4. Himlen sej till jorden böjde,
när du blev en kvinnas son,
du som henne så upphöjde,
synd och död lyft upp mej från!
Du som gav ditt liv för alla,
döm mej ej med läppar kalla,
göm mej i din kärlek stor!

5. Mina synder, svarta, tomma, 
bottenlösa tycks de stå,
men din nåd och dina domar
dem i djuphet övergår.
Du som ger mej livet åter
och så mycket mej förlåter,
evigt vill jag älska dej! 






SKULLE JAG MIN GUD EJ LOVA




1. Skulle jag min Gud ej lova, 
prisa högt av all min själ! 
Allt jag äger är hans gåva 
och han vill mej ständigt väl. 
Idel kärlek han mej ägnar, 
fadersgod barmhärtighet. 
Alltid han mitt bästa vet 
och i nöden väl mej hägnar. 
Allt är ovaraktigt här,
men Guds kärlek evig är. 

2. Detta fallna släkte ser han 
rusa mot en evig död. 
Då sin Son som offer ger han 
att oss rädda ur vår nöd. 
Bottenlösa kärleks flöden! 
Fanns väl någon som förstod 
djupet av den nådens flod 
som kan frälsa oss från döden?  
Allt är ovaraktigt här,
men Guds kärlek evig är.

3. Anden som hans verk förklarar 
skänker han oss i sitt ord, 
helig Ande som bevarar 
oss på denna mörka jord, 
tröstar oss och nådigt väcker 
i vårt hjärtas djup en tro 
som går löftets himlabro, 
den som döden aldrig bräcker.  
Allt är ovaraktigt här,
men Guds kärlek evig är.

4. När jag somnar, Herrens öga 
vakar trofast över mej. 
Fadersblicken från det höga 
släpper aldrig barnet, nej. 
Varje morgon när jag vaknar 
möter mej hans nåd på nytt, 
och när dagen sen har flytt 
i hans vård jag inget saknar.  
Allt är ovaraktigt här,
men Guds kärlek evig är.

5. Vart jag mej i världen vänder 
inget annat hopp jag vet. 
Gud, jag sträcker mina händer 
upp mot dej i tacksamhet. 
Fram till livets afton sena, 
Herre, ge mej nåd att jag 
varje stund och varje dag 
söker dej, o Gud, allena, 
tills i evighet jag får 
dej lovsjunga, Fader vår.










ÄLSKAR BARNET MODERSFAMNEN




1. Älskar barnet modersfamnen,
strävar dagakarln till ro,
bräckta skeppet in i hamnen,
skrämda fågeln till sitt bo,
då kan trygg jag möta döden,
där jag, sövd från kval och strid,
föres till en evig frid.

2. Sötma från den starke flyter,
mat av frossaren skänks ut.
Jesu död vår död förbyter
i en glädje utan slut.
Döden är ju nu min vinning,
nu när Jesus är mitt liv,
i sin död han gjort mig fri.

3. Varför skulle jag ej vilja
gå med Simeon i frid
och ju förr dess hellre skilja
mig från denna mödas tid,
från en svag, förgänglig hydda,
från en ond och fåfäng värld,
full av ränker, våld och flärd?

4. Sälla stund då bandet brister
och jag blir den Adam kvitt,
som med tusen streck och lister
ännu bor i hjärtat mitt,
då jag leda synden slipper,
som här gör mig trög och kall
och jämt kommer mig på fall!

5. Men om dig, min Gud, behagar
i ditt kärleksfulla råd
att förlänga mina dagar,
gör mig nöjd med all din nåd.
Gör då också hela hjärtat
ständigt mera till dig böjt
och i Jesus helt förnöjt.

6. När jag sist skall hädanfara,
var hos mig, du vän så god,
i min själ dig själv förklara,
stärk och gläd mig med ditt blod.
Låt mig för din död och plåga
komma full av liv och fröjd
hem till dig i himlens höjd!