1800-1900-talet
DET ÄR EN SOM LED DÖDEN ISTÄLLET FÖR MEJ
1. Det är en som led döden i stället för mej,
jag var skyldig men friheten fick.
Mina synder i kärlek han tagit på sej,
när till korset han blödande gick.
Mina synder han bar
och mitt skuldoffer var,
o min Frälsare dyrbar och kär!
Vilken ångest han led,
då på korset han stred!
Ty han tog all min synd på sej där.
2. O så stilla och mild han mej mötte en gång,
han som frälste från synden min själ!
Endast han är min frid och jag sjunger min sång,
som ett tack, att han allt gjorde väl.
Mina synder han bar...
3. Jag med allt som mej dömer till Jesus får gå,
han ger vila och trygghet åt mej.
Jag vill leva för honom som älskat mej så,
att han tog mina synder på sej.
Mina synder han bar...
KRISTUS ÄR UPPSTÅNDEN
1. Kristus är uppstånden, fröjda dej, min själ!
Kristus är uppstånden, nu är allting väl!
Dödad är nu döden, den har ingen makt,
ormens huvud krossat, såsom Herren sagt.
Sjung nu, medarvinge: Kristus lever än!
Ja, han är vår broder, Gud vår Far och vän.
"Kristus är uppstånden!", så är hälsningen,
dödad blev vår Jesus men stod upp igen.
2. Skynda dej, Maria, gå med hast åstad!
Säg att jag har segrat, så blir Petrus glad.
Tala om för honom att jag lever än,
än idag densamme, Jesus, Frälsaren.
Sjung nu, medarvinge...
3. Gå till mina bröder, säg dem en och var:
jag går till min Fader och till eder Far,
jag far upp till honom, min och eder Gud.
Tänk en sådan hälsning! Tänk, ett sådant bud!
Sjung nu, medarvinge...
4. Sedan kommer Jesus, hälsar dem så ömt:
Frid jag ger er alla, nu är allting glömt.
Se och rör vid såren, som jag bär för er!
Ni med mej får leva, ty jag dör ej mer.
Sjung nu, medarvinge...
5. Nu må vi väl jubla, hålla påskafröjd!
Stiga skall vår lovsång upp i himlens höjd.
Ty vårt påskalamm är Herren Jesus Krist,
ära vare honom, både först och sist!
Sjung nu, medarvinge...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar