1800-talet
NU ÄR DET PINGST
1. Nu är det pingst. I vårdräkt skön
står lunden doftande och grön,
och tusen fåglar sjunger glatt
i trädens kronor dag och natt.
2. Med nyfödd skönhet, kraft och hopp
naturens liv har vaknat opp.
I solskensbad vår jord sej ställt
och blommor smyckar skog och fält.
3. Men säg, min själ, har du väl fått
i pingstens glädje del och lott?
Kan du med glada lovsångsljud
för Andens gåva tacka Gud?
4. Har du med nåden blivit nöjd
och så fått smaka Andens fröjd?
Ja, är du löst ur syndens garn,
ett fritt, ett levande Guds barn?
5. Nu är det pingst, nu är det tid
att få Guds Ande, ljus och frid.
Guds Ande, fräls oss, du som kan,
och lär oss älska rent varann.
SÅ LJUVLIGT DET ÄR ATT MÖTA
1. Så ljuvligt det är att möta,
när ensam man vandrar hem,
en pånyttfödd syskonskara
och hälsas som en av dem!
Det är som en fläkt kring vår panna
som Herren oss sänder ner,
som uppfriskar trötta sinnen
och nya krafter oss ger.
2. Då bultar hjärtat, och blodet
så varmt genom ådrorna går,
och vad det vill säga att älska
först då vi till fullo förstår.
Den himmelska kärleken brinner,
som tänts av Guds Andes glöd,
så ren och så stark den lågar
och känner ej kyla och död.
3. Och blir alltför fullt vårt hjärta
och saknar vi ord och ljud,
vi bär ändå fram i bönen
de kära för nådens Gud.
Vi ber om välsignelsens fullhet,
det bästa vårt hjärta vet,
för älskade, trogna vänner,
för tid och för evighet.
4. Det finns ingen jordisk släktskap,
det finns inget vänskapsband
som så binder hjärta till hjärta,
som så håller hand vid hand,
som detta att vara tillsammans
som lemmar i samma kropp,
som barn utav samme Fader
och födda till samma hopp.
5. När sista fienden, döden,
med ära besegrad är,
då återser vi de kära
som livets segerkrans bär.
Då talas ej mer om att skiljas,
nej, aldrig farväl vi tar,
för evigt vi vandrar tillsammans
vid livets källa så klar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar