Sandborg-Waesterberg

AMANDA THERESA SANDBORG-WAESTERBERG
1800-talet

GLAD ÄNDA IN SJUNGA JAG VILL





1. Glad ända in
sjunga jag vill,
Jesus är min,
allt hör mej till.
Gud har mej kär,
nåden är fri,
lycklig jag är,
mer ska jag bli.

2. Borta jag var, 
fjärran från Gud,
gav inget svar
när jag fick bud,
hörde ej på,
lyssnade ej.
Var jag väl då
lycklig? O nej!

3. Kom så min vän, 
väckte mitt hopp,
tog mej igen,
reste mej opp,
löste min själ,
nu i hans famn
mår jag så väl.
Pris ske hans namn!

4. Ingen har mer
kärlek än den
livet här ger
ut för sin vän.
Jesus han tog
bördan på sej,
villigt han dog
även för mej.

5. Leva av nåd
- saliga lott!
Känna Guds råd,
- ja, det är gott!
Lär mej nu gå
kärlekens väg,
kronan att få,
Jesus, hos dej!















GÖR DET LILLA DU KAN




1. Gör det lilla du kan,
gör det villigt och glatt,
snart de dyrbara tillfällen flyr.
Efter vår kommer höst
och på dag följer natt,
då kanhända ej morgonen gryr.
O var flitig att så,
medan ännu är tid,
så att skörden kan mogna i frid!

2. Gör det lilla du kan
och se inte därpå
att så ringa, så litet det är.
För hur skulle du då
väl med lust kunna gå
dit din Mästare sänder dej här?
Är det uppdrag du fått
än så ringa i sej,
o, var nöjd att han gav det åt dej!

3. Gör det lilla du kan,
lägg ditt hjärta däri,
gör det allt för din Frälsare blott,
och var viss att han ska
inte döma som vi,
blir det fråga om stort eller smått!
Se, han själv gör ju allt,
vad betyder det då
om han ställt dej i led med de små?

4. Gör det lilla du kan

och besinna att Gud
hos oss alla blott trohet vill se!
O så gläds att få gå

med hans ringaste bud
och att själv han all hjälp vill dej ge!
Vilken fröjd, om en dag

han ock säger till dej:
"Vad du gjorde, det gjorde du mej!"

JESUS, JESUS! JA, DET ORDET




1. Jesus! Jesus! Ja, det ordet
klingar ljuvt som änglasång,
//: det är hjärtats bröd på bordet,
livets friska vattensprång ://

2. Det är stjärnan på min himmel
som mej leder tryggt och glatt
//: genom tidens flärd och vimmel,
genom jordens nöd och natt ://

3. Det är trogna modersfamnen
som omsluter barnet ömt.
//: I den säkra, trygga hamnen
har min själ för storm sej gömt ://

4. Sköna namn, o må du klinga
ljuvligt på min pilgrimsfärd
//: och mig goda budskap bringa
ifrån himlens sköna värld ://

5. Ja, må du min själ bevara
under jordens nöd och tvång
//: och mitt viloläger vara
när jag somnar in en gång ://

6. Herre, låt mej sedan väckas
vid det namnets livsmusik,
//: till den dag, som ej kan släckas,
men är evigt skön och rik! ://












NÄR DITT MOD I STRIDEN SVIKTAR




1. När ditt mod i striden sviktar
och din blick blir tåreskymd
och du den förgäves riktar
mot en stjärnlös himlarymd,
tro mej, glädjen återvänder,
om din själ du minner på:
Du står tecknad på Guds händer,
skulle du väl sörja då?

2. Kastas du av vreda vågor
kring på tvivlets ocean,
står ditt eget verk i lågor,
stänger törnen här din ban´
hoppet dock sin fyrbåk tänder,
och dess ljus du tyde så:
Du står tecknad på Guds händer,
skulle du väl frukta då?

3. Söker frestaren dej fånga
genom sina dolda nät,
vill all världens lustar många
locka dej i sina fjät,
om du blott till Gud dej vänder,
kan du svara frestarn så:
"Jag står tecknad på Guds händer,
skulle jag väl synda då?

4. Nej, den hand som mej välsignat,
som för min skull färgats röd,
som mej burit när jag dignat,
som har hjälpt mej ur min nöd,
denna hand får inte såras
genom mina synder mer,
och det öga får ej tåras
som mitt namn i himlen ser."

5. I den handen - vilken lycka! -
får du vila dag för dag.
Ingenting ska kunna rycka
dej ur den, fast du är svag.
Och när Herren hembud sänder
och du världen lämna får,
skall du bäras av hans händer
hem, dit inga stormar når. 










VEM ÄR SKARAN SOM SYNS GLIMMA



1. Vem är skaran, som syns glimma
uti livets morgontimma
uppå Sions sälla höjd?
Det är Lammets förstlingsskara,
som från jordens nöd och fara
går till himmelrikets fröjd.

2. Trogen genom jordens öden
här hon följde in i döden
Lammets blodbestänkta spår.
Nu hon får i himlen stanna,
Faderns namn på varje panna
uti evig klarhet står.

3. O vad strålglans, o vad toner
brusa ned från himlens troner
över bergets ljusa kam!
Harpor klinga, orglar brusa,
sånger dåna, vingar susa
kring det heliga Guds Lamm.

4. Vad är det för sång, som brusar
likt en flod och sinnet tjusar
med de helga toners fröjd?
O det är den nya sången,
som, ur frälsta hjärtan gången,
fyller alla himlars höjd.

5. Herre, lös och stäm min tunga,
att ock jag må kunna sjunga
i förklaring denna sång!
Giv min själ den vita dräkten,
då den stora morgonväkten
bryter fram i glans en gång!