Braxén

HJALMAR BRAXÉN
1800-1900-talet













HAN ÄR UPPSTÅNDEN, FRÄLSAREN



1. Han är uppstånden, Frälsaren,
han lever, o hur stort!
Väl stängde man hans grav igen,
han sprängde dock dess port.
Han evigt lever, Herren Krist,
så ljuder segerns bud,
och vi med honom, det är visst.
Högtlovad vare Gud!

2. Nu dödens konung slagen är
och fallit har hans tron.
Nu Kristus dödens nyckel bär,
så sjung i segerton!
Från världens sorguppfyllda land,
där synd och mörker bo,
till himlens glädjerika strand
han slog en frälsningsbro.

3. På den jag nu får vandra hem,
frimodig, säll och glad,
till fridens hem, Jerusalem,
min konungs tempelstad!
Det blir ock påsk för mej en gång,
ty dödens udd bröts av.
Jag skall stå upp till ljus och sång
ut ur min mörka grav.







SALIGT, SALIGT ATT GUDS FOLK FÅ VARA




1. Saligt, saligt att Guds folk få vara!
Vittnesbörd därom vårt hjärta bär.
Tack för altarelden underbara,
i vars helga låga rening är!

2. Och med fröjd vi går dit Gud behagar,
med vår Konung fast förenade.
Herrens Ande alltid oss ledsagar,
och vår Konung blir den segrande.

3. Härlighetens hopp är oss bebådat,
lyser klart och ger oss mod att gå.
Se, hans härlighet vi redan skådat,
men till större klarhet ska vi nå.