Vår koralskatt grupperad kronologiskt och efter olika melodiskapare. Sidan är under fortsatt utveckling. Synpunkter tas tacksamt emot på adressen andreas.g.holmberg[at]gmail.com
1. O helga natt, o helga stund för världen, då gudamänskan till jorden steg ned! För att försona världens brott och synder för oss han dödens smärta led. Och hoppets stråle går igenom världen, och ljuset skimrar över land och hav. Folk, fall nu neder och hälsa glatt din frihet! //: O helga natt, du frälsning åt oss gav! ://
2. Ty Frälsarn krossat våra tunga bojor, vår jord är fri, himlen öppen nu är. Nu i en slav du ser en älskad broder, och se, din ovän ska bli dej så kär. Från himlen bragte Frälsaren oss friden, för oss han nedsteg i sin stilla grav. Folk, fall nu neder och hälsa glatt din frihet! //: O helga natt, du frälsning åt oss gav! ://
1. Jesus, allt jag överlämnar, allt åt dej nu lämnar jag. Av din nåd vill jag nu leva, i din närhet varje dag. Jag nu lämnar allt, jag nu lämnar allt, Jesus, jag i dina händer överlämnar allt. 2. Allt åt dej jag överlämnar, gör mej helt och hållet din. Låt mej fyllas av din Ande, kom nu i mitt hjärta in. Jag nu lämnar allt, jag nu lämnar allt, Jesus, jag i dina händer överlämnar allt. 3. Allt åt dej jag överlämnar, du min Gud och Frälsare. Fyll mej med din kraft och kärlek, ge mej din välsignelse. Jag nu lämnar allt, jag nu lämnar allt, Jesus, jag i dina händer överlämnar allt.
1. Öppna hjärtats dörr vidare än förr, och släpp Herren Jesus in, för att bli för evigt din. Honom som din konung hylla, varje brist han mäktar fylla. Varför har du inte förr öppnat hjärtats dörr? 2. Tala ej om frid, ej om helig strid, ej om avhjälpt bitter nöd, ej om tröst i liv och död om ditt hjärta du sökt dela, nej, låt honom få det hela, då du segra skall i strid och få hjärtefrid. 3. Jesus klappar nu, öppna, öppna du! Släpp den gode Herden in och låt honom nu bli din. Annan lycka snart försvinner, bäst att Jesus helt dej vinner. Öppna, öppna hjärtat du.
1. Nu allt är väl, för evigt väl! Nu är jag hjärtligt nöjd. Här har nu varje mänskosjäl en skänk från himlens höjd, som mer än tusen världar är: Guds egen Son, vår broder kär! Nu är jag hjärtligt nöjd.
2. Nu äntligen blir allting väl trots alla jordens kval. Om mej försmäktar kropp och själ i tidens jämmerdal: har jag på himlens tron en bror, då blir allt väl - min tröst är stor! Jag är av hjärtat nöjd.
3. Som barnen hade kött och blod, så skulle han det ha. Han blev oss lik, fast ren och god, en verklig människa. Guds Son med oss i syskonlag, av kvinna född som du och jag! Nu är jag hjärtligt nöjd!
4. Se, det var evighetens råd,
försoningsgåtan stor: ack, under av en evig nåd: Guds Son blir mänskors bror och sina bröders borgesman! Ja, i hans död min synd försvann och jag är hjärtligt nöjd.
5. Jag är i mej en bunden träl, i Kristus är jag fri. Min gamle Adam gör min själ otaligt bryderi, men när Guds egen Son för mej blir människa och offrar sej, då är jag hjärtligt nöjd.
6. Då vågar jag ej låta bli att tro och vara nöjd, då vågar jag ej se förbi försoningsvärdets höjd. Ty är den stor, min syndaflod, långt större Lammets död och blod. Jag är av hjärtat nöjd.
7. Nu allt vad mänska heter, kom till denna julfröjd ren! Fast inte du är ren och from, du likaväl är en av dem som Gud till broder fått, i himlens arv du har en lott. Så var av hjärtat nöjd!
8. O, stäm då in med salig fröjd i änglaskarans ord: "Pris vare Gud i himlens höjd och frid uppå vår jord, till människor Guds välbehag." Jag sjunger till min sista dag: jag är av hjärtat nöjd!
1. Jesus, själens enda tröst, ge mej skydd invid ditt bröst, medan havets vågor slår, vilda stormar kring mej går. Mej i dina armar slut till dess stormen rasat ut, led mej under resan lång fram till himlens hamn en gång! 2. Annan tillflykt har jag ej, lämna mej ej ensam, nej! Hjälplös ser jag upp till dej, uppehåll och trösta mej! Du är all min tröst, mitt stöd, enda hjälp i liv och död. Stanna kvar hos mej och var mot det onda mitt försvar! 3. Jesus, du är nog för mej, mer än allt jag har i dej. Du som är den svages stöd, hjälp och lindra i all nöd. Du har idel helighet, jag har orättfärdighet, jag är oren, full av skuld, du är nådig, god och huld. 4. Nåd i överflöd du ger nåd för synd och skam du ser, låt mej genomtvagen bli, fri och helad inuti. Du är livets källa klar, låt den strömma underbar, bli en källa inom mej som för evigt ärar dej.
1. Han har sagt oss: "Frukta inte! Jag går före att bereda rum åt dej." Och vi lyfter våra sinnen upp till honom som oss väntar hem till sej. 2. Evigheten är ej mörker för den människa som Kristi kärlek sett. Han är före oss där framme, har hos Gud för oss ett evigt hem berett. 3. Där i evighetens rike väntar han, som är vår allra bäste vän, och som gått igenom döden för att föra också oss till ljus igen. 4. Och då evighetens morgon bryter fram för oss där i Guds nya land, skall han hälsa oss välkomna, skall han fatta, starkt och kärleksfullt, vår hand.
OBS! Denna melodi är ännu inte fri för publicering, men jag har inte lyckats få kännedom om vilka som är rättsinnehavare. Och en person som var engagerad i utgivningen av Sionstoner 1972 och som jag rådfrågat tror inte att någon anhörig till vare sej Margareta Malmgren eller Gustav Wiklund skulle ha något emot publicering på nätet - det är ju ett sätt att bevara och tillgängliggöra den fina men bland yngre bortglömda sången. Ni som förvaltar upphovsrätten och ev. läser detta, hör gärna av er oavsett om ni gillar publiceringen eller inte. Jag har bytt ut ett "icke" mot "inte" och ett "uti" mot "där i", men ändrar gärna tillbaka om så önskas - eller tar bort hela texten och/eller musiken från Sionstoner 2012 om publiceringen uppfattas som en kränkning av upphovsrätten och inte som ett sätt att hedra Malmgrens och Wiklunds minne.
1. Det följer en morgon på svartaste natt. Har du det väl glömt, o min själ? När tryckande nöd vill taga dej fatt, bli stilla, Gud allt gör väl! När morgonen kommer, när morgonen kommer och solen framstrålar i höjd, när morgonen kommer, när morgonen kommer, ja, då blir det jubel och fröjd!
2. Om Gud än på mörkaste vägar dej för och djupt ner i dalen det bär, där vilddjurens ryt omkring dej du hör, o räds ej, din hjälp är när´. När morgonen kommer...
3. Hur gott att Gud hjälper när morgonen gryr! Han känner så väl vad du tål. I prövningen svår är han den som styr, din frälsning är ju hans mål. När morgonen kommer...
4. Lyft ögonen upp emot himmelens rand, en rodnad ju redan den bär. Snart får du gå hem från tårarnas land till eviga glädjen där. När morgonen kommer... HÖR, ANDEN OCH BRUDEN SÄGER KOM
Hör, Anden och bruden säger "kom!" och den som hör det ska säga "kom!" Ja, alla ni som törstar, kom och drick till evigt liv! JESUS LEVER, GRAVEN BRAST
1. Jesus lever - graven brast! Allt är underlagt hans välde. Nu det står för evigt fast att hans död som lösen gällde. Så blev döden vänd i seger, graven brast och Jesus lever!
2. Jag har vunnit - Jesus vann! Han gjort allt vad lagen kräver. I sin död han satan band, jag en dyrköpt frihet äger. Öppen har jag himlen funnit, Jesus vann - och jag har vunnit!
NILS JACOBSSON 1800-1900-talet MIN GUD, JAG SJUNKER NER
1. Min Gud, jag sjunker ner vid korsets fot och ber om denna djupa frälsning, som du av nåd oss ger. Min egenvilja krossa, all själviskhet fördriv. O Gud, mej helt förlossa, bli livet i mitt liv! Som hjorten efter vatten jag längtar efter dej, med Andens hela fullhet, o Gud, välsigna mej! 2. O Jesus, helga mej och dra mej närmre dej, och till mitt sinnes ande och Gud, förnya mej! Till hjärtats djup mej rena i blodets purpurälv, mej helt med dej förena och fyll mej med dej själv. Som hjorten efter vatten...
3. Det finns ej någon mer än du som frälsning ger, och ej ens himlen räcker om inte dej jag ser. Ej dina gåvor heller har värde utan dej, blott du mej tillfredsställer, blott du är nog för mej. Som hjorten efter vatten... 4. Min brudgum rik och skön, jag är din kärleks lön, mitt hjärtas djupa längtan är svaret på din bön. Mot din uppstungna sida jag måste luta mej, o, låt mej sedan lida och fröjdas blott med dej! Som hjorten efter vatten...
1. O, låt mej få vara en liten kvist på vinstocken din, Herre Jesus Krist, och måtte vi aldrig vi bli skilda igen, men älska och älskas som vän hos vän! 2. Du i mina ådror har flutit in, jag knäböjt och druckit ditt nattvardsvin. Då styrktes min ande, så modlös och matt, av den himmelska daggen från skärtorsdagsnatt! 3. Så flätas vi samman, vi vinkvistar små, som bröder och systrar vi kring dej får stå. Men låt oss ej vissna, o Herre, till slut, bli brutna från stocken och kastas ut! 4. Så rensa mej, Jesus, med ömmaste tukt, om kvisten då blöder, så bär den din frukt, då läker du säkert mitt drypande sår, du har mej så kär, du som bäst mej förstår. 5. Ja, låt mej få vara en liten kvist på vinstocken din, Herre Jesus Krist! Ditt kors ramas in av oss vinkvistar små, och upp till ditt hjärta jag gärna vill nå!
KRISTIAN LINDEMAN 1900-talet GUD SIN EGEN SON OSS GAV
1. Gud sin egen Son oss gav nu i juletider, därför sej ett lovsångshav över jorden sprider, därför hör vi än i dag vad Guds Son oss lärde: ge, ja, ge till Guds behag, ge, och ge med glädje! 2. Ge åt Gud ditt hjärta hän, ge och se din nästa, ge din ovän och din vän, ge dem av ditt bästa, ge tills du blir tom och arm, inget ska du mista, ge tills du blir rik och varm, rik när allt ska brista.
1. Som barn i krubba Jesus låg fast himmelen han äger. Hans kudde var av hö och strå, mörkt var det kring hans läger. Men stjärnan över huset stod och oxen kysste barnets fot. Halleluja! Halleluja för Jesus!
2. Vår jul kan nu bli god och glad, trots synd och sorg och smärta: ett barn är fött i Davids stad med tröst för varje hjärta. Till barnets enkla bädd stig in och julfrid som Guds barn där finn. Halleluja! Halleluja för Jesus!
UPP, FÖR DAGEN SOM FRAMBRYTER
1. Upp, för dagen som frambryter världens sorg i glädje byter! Upp, för nådens gyllne år fram med ljus och glädje går, den som många under tårar väntat långa höstar, vårar. Halleluja, halleluja! 2. Han som många majestäter, fromma fäder och profeter forna tider velat se, fast det då ej kunde ske, han till oss i kärlek kommer, mitt i vintern får vi sommar! Halleluja, halleluja! 3. Han som Abraham blev lovad, Isaks räddning, sänd från ovan, Jakobs krona, sol i öst, alla folks behov och tröst, han drar in hos oss omsider, lugn och trygg till Sion rider. Halleluja, halleluja! 4. Nu kan skuggan bort sej vända, förebilden ser allt hända. Vad ger offerdjurets blod? Jesus ger försoning god. Gammal grå förbundsark vike, här är nådens rätta rike. Halleluja, halleluja! 5. Moses rike kan upphöra, Kristi frihets Ande föra. Träldomsfruktan lyder trögt, de som rätt Guds nåd har sökt kan sej nu i Jesus fröjda, till Guds egna barn upphöjda. Halleluja, halleluja! 6. Förlåten är sönderriven och en ingång öppnad bliven: In i helgedomen gå, utan fruktan framme stå! Han som världens Ljus har blivit nattens mörker har fördrivit. Halleluja, halleluja! 7. Låt nu Sions sång bli sjungen och välsigna himlakungen! Ja, besegla ert förbund med ditt hjärta och din mun. Med dej vill han riket dela, jubla därför, sjung och spela: Halleluja, halleluja!
JOACHIM MOLLER (A BURCK) 1500-talet MARIA EN ORÖRD JUNGFRU VAR
1. Maria en orörd jungfru var, ja, det är Skriftens lära, Guds Son i sin kropp hon ändå bar, hans namn ske pris och ära! Han har oss från synden och döden löst, och vill med sin tröst och himmelska fröjd bli oss nära. 2. Profeterna av Guds Ande drevs, vars eld sin kraft ej mister, av dem Messias så väl beskrevs, hur från den ondes lister han frälsar det folk som på honom tror, till salighet stor, trots många synder och brister. 3. Ja, Isais rotskott, Davids kvist och Jakobs klara stjärna, det är du, vår Herre Jesu Krist, dej prisar vi så gärna. Du frälste vårt släkte från Adams fall, ja, skapelsen all, du vill oss leda och värna.
4. Om jag alla tungomål förstod och Skriftens djupa mening, och hade en tunga änglagod med skönhet i förening, då skulle jag ändå ödmjuka mej och ropa till dej om misskund, om nåd och rening. 5. För jag är av synd och brist så full, men vill mej ändå påminna att du har mej löst från syndens skuld när du ditt blod lät rinna. Du håller mej syndare hjärtligt kär, ditt barn jag nu är, jag himmelens glädje ska vinna!
1. Från örtagården leder till Golgata en väg som Anden förbereder och tecknar steg för steg. Till paradis den vägen bär, men en smärtornas väg det är.
2. Av kärlek till oss arma vår Jesus den har gått. Hans hjärta ömma, varma sitt dödsstyng där har fått. Till paradis...
3. Vi ser olivträdslunden, där han i ångest ber, i mörka midnattsstunden sej själv till offer ger. Till paradis...
4. Han ingen av oss glömmer, han villigt tar på sej de synder oss fördömer, att frälsa dej och mej. Till paradis...
5. De sköna himlens dräkter så dyrt han köpte då åt alla folk och släkter som inför Gud ska stå. Till paradis...
6. Kom, syskon, låt oss dröja i tro vid korsets stam, i andakt blicken höja mot Frälsaren, Guds Lamm! Till paradis...
7. Vi bara så kan lära den evigt nya sång till Guds och Lammets ära, som sjungs hos Gud en gång. Han allt för oss fullbordat har, men en smärtornas väg det var.
1. Nu är det påsk. Ett under stort har i sin allmakt Herren gjort! Låt inga sorger mera din kropp och själ regera! Bekänn din tro, säg glad ditt: Ja! Sjung till Guds ära Halleluja!
2. Nedslagen är nu ondskans makt, Guds nåd och frid i ljuset bragt. Den seger här du skådar dej evigt liv bebådar. Bekänn din tro, säg glad ditt: Ja! Sjung till Guds ära Halleluja!
3. Högtlovad vare Frälsaren! Han Livet är, Uppståndelsen! Det är Guds goda vilja från synd och död oss skilja. Bekänn din tro, säg glad ditt: Ja! Sjung till Guds ära Halleluja!
1. Jag är så glad på julens kväll, för Jesus till oss kom. Då lyste stjärnan som en sol och änglar sjöng sin sång. 2. Han föddes där i Betlehem, han är en kung så stor, som kom från himlens höga slott till jorden där vi bor. 3. Nu bor han högt i himlens land, han är Guds egen Son, men alltid minns han sina små och hör oss hemifrån. 4. Jag är så glad på julens kväll, då sjunger vi hans pris, då öppnar han för alla små sin himmels paradis. 5. Då tänder mamma varma ljus i varje liten vrå, så lyste stjärnan, säger hon, i världens mörker då. 6. Hon säger att den lyser än och aldrig slocknar ut, och om den skiner på min väg, då kommer jag till Gud. 7. Hon säger att Guds änglakör, den sjunger än idag om frid och fred här på vår jord och om Guds välbehag. 8. Och jag vill också sjunga så, då blir nog Jesus glad! Han gjorde mej till barn åt Gud en gång i dopets bad. 9. Jag älskar julens ljusa kväll och Jesus, Frälsaren! Jag vet att Jesus älskar mej och är min bäste vän.
1. Det står Guds folk en sabbatsvila åter, när arbetsveckan en gång slutad är, en sabbatsdag, då Herren Jesus låter de sina evigt vara där han är. 2. Där Herren Gud ska torka deras tårar; ej värk, ej rop, ej död ska vara mer. Det första är förgånget, allt som sårar; en evig glädje Gud de sina ger. 3. Församlade från alla jordens länder de står tillbedjande vid Lammets tron med segerpalmerna i sina händer och höjer till Guds ära lovets ton. 4. O Herre, när din sabbat en gång randas och vi hos dej i evig frid får bo, låt då vår sång i helgonkören blandas och låt oss se vad vi idag får tro!
UR STOFTET BLEV, I HERRENS HAND
1. Ur stoftet blev, i Herrens hand, en livets källa väckt, vars ådra sej till alla land har droppvis delt och sträckt och många tusen ådror sett, ja, strömmar än båd´ vitt och brett //: och gett oss kropp och själ :// 2. Jag tänker på det ögonblick, ett skäl till fröjd och hopp, då jag i moderlivet fick en mänsklig själ och kropp. Ty då blev verkställt Guds beslut. Det var för mig en stor minut //: då jag fick kropp och själ :// 3. Blev stoftet så i Skaparns hand förvandlat snart och väl, hur mycket mer än stoft och sand är nu min kropp och själ, sen Faderns kärleks överflöd och ende Sonens blod och död //: satt värde på min själ :// 4. Min kropp och själ var aldrig min, Gud har mej skapt och köpt. O Herre, vare jag då din, så visst som jag är döpt. Så visst som du var död för mej, så överlämnar jag åt dej //: min ande, kropp och själ :// 5. O Herre, är det ditt beslut att evangelium till alla folk ska föras ut, så låt mej ej bli stum, men skänk mej glädje, kraft och mod för dej att offra liv och blod, //: ja, offra kropp och själ :// 6. Pris, ära, lov, halleluja och starkhet, Gud, vår Gud! Av mun och hjärta må du ta ett lovets offer nu! Jag tackar dej, min Fader god för Andens pant och Jesu blod //: och för min kropp och själ ://
OLE BULL 1800-talet SÅ GLÄNSANDE VITT ETT TÄCKE AV SNÖ
1. Så glänsande vitt ett täcke av snö nu höljer den slumrande jorden, för blommorna små, de ska inte dö, de bidar blott våren i norden. Min Frälsare, två mej ren så att jag så vit som den snön kan få vara och bida med fröjd den saliga dag då du dej i mej ska förklara.
2. När vinter och köld för evigt har flytt för vår som ej här har sin like, o väck mej till liv och glädje på nytt däruppe i himlarnas rike! Men medan jag än förbidande står och vintern strör rimfrost i håren, jag sjunger i tron idag som igår: det lider, det lider mot våren!
ERIK "ERKKI" GUSTAF MELARTIN 1900-talet ATT BEDJA ÄR EJ ENDAST ATT BEGÄRA
1. Att bedja är ej endast att begära, att själviskt ropa: Giv mig, Herre, giv! Att bedja är att komma Gud så nära att han blir livet i vårt eget liv.
2. Att bedja är att helt sig själv förglömma i bönen: "Ske din vilja, icke min", att låta nådens rika källsprång strömma i egen tomhet, eget armod in.
3. Att bedja, det är kraften att försaka, att mitt i stormen vara trygg och still och visa alla "varför" fast tillbaka, i lugn förtröstan på att Gud så vill.
4. Gud redo är att nådens port upplåta för varje nödställd själ som klappar på i ödmjuk bön att livets dunkla gåta i evighetens ljus förklarad få.
1. Se, livet vill blomma i Skaparens hand, som lustgårdens örter och träd, då hjärtan är tända hos kvinna och man att älska och ära varandra. 2. Vi lyfter till Herren vårt tack och vår bön för gåvan han ger i vår vård. Låt växa och mogna, om lust byts i nöd, den kärlek som bundit oss samman. 3. Så stärk oss att bära den vardag vi får i kärlek som ej söker sitt. Bevara ett ljus och en fröjd hos oss två från livet vid skapelsens källa. Copyright Gösta Wrede 1978, publ. med tillstånd
1. Det vimlar av sånger om himmelrik. Rätt få finns om faran för den som är rik. Men Jakob, aposteln, har nåt att berätta. Det tar några verser, så sätt er tillrätta.
2. "Ni alla som säger 'I morgon ska vi göra affärer som lönar sej bra', ni vet inte alls hur er framtid ska bli. Ert liv är en dimma. Snart syns inte ni.
3. Ni borde nog fråga vad Gud vill ha. Istället så skryter ni: 'Allt går så bra!' Om ni har förstått vad rättfärdighet är, så låt då den kunskapen forma er här.
4. Ni rika, gråt ut och beklaga er, för olyckor ska draga fram över er. Er rikedom ruttnar, er skönhet försvinner, ert guld och ert silver, det rostar och brinner.
5. Ni samlar er skatter att leva på, men arbetarlönerna prutar ni på, en skriande orätt som någon fått höra, för ropen har nått Herren Sebaots öra.
6. Ni levde i lyx och i överflöd. Ni dömt den rättfärdige - ni blev hans död! Det gick utan motstånd, så vitt man kan se. Men dagen sej närmar, då domen ska ske."
7. Här slutar aposteln och jag tar vid. Nu undrar jag: Hur ser det ut i vår tid? Vem är den förtryckte och vem är den rike? Till vem säger Herren: "Kom in i mitt rike!"? Text och musik copyright Bertil Murray (publ. med tillstånd)
LÅT INGENTING FÅ STÖRA DEJ
Låt ingenting få störa dej men vila i Guds goda famn, för Gud har lovat höra dej, den bön du ber i Jesu namn.
Text och musik copyright Bertil Murray (publ. med tillstånd)
NÄR GABRIEL HAR FARIT 1. När Gabriel har farit tillbaka till sitt hem, då står Maria ensam och bävande igen. Hon söker en förtrogen. Hon skyndar sig mot bergen att tala med en vän om änglahälsningen. 2. Så står de där tillsammans i tystnaden en stund. Elisabet är gammal, Maria är så ung. Då ses den gamla stråla: - Vi delar på, vi båda en hemlighet så stor. Var hälsad, du Guds mor! 3. Se, barnet i mitt sköte, han sparkade av fröjd. Jag tror att han stämt möte med Gud i himlens höjd. Han anar vem som kommer och längtar efter honom, han bugar för sin vän. Nu sparkar han igen! 4. Välsignad, du, Maria. Välsignad är din Son. Välsignad är den boning som Gud har fått som lån. Maria börjar sjunga: "Gud ser till gamla, unga, de hungriga, de små. Hans nåd ska alla få." Text och musik copyright Bertil Murray
SJU ORD IFRÅN VÅR FRÄLSARE
1. Sju ord ifrån vår Frälsare har skrivits ner till tröst och som en stor välsignelse. Från korset hörs han röst. 2. Soldaterna, dem ber han för, han tar dem i försvar. "De vet ju inte vad de gör. Förlåt dem, gode Far!" 3. Och åt varann han anförtror de båda nedanför - "där är din son, där är din mor" - att bära när han dör. 4. Han vänder sig till rövaren som hänger strax bredvid. "Du ska få möta mig, min vän, i himmelrikets frid." 5. Men jorden täcks av mörker nu, en skräck från land till land. Då ropar han: "Min Gud, min Gud, var är din starka hand?" 6. "Jag är så törstig", våndas han, men ingen rör en min, tills någon sträcker upp en svamp som dränkts i surnat vin. 7. "Det är fullbordat", hörs hans röst. Hans kraft har runnit ut. Med huvudet emot sitt bröst befrias han till slut. 8. Så ger han upp sitt liv för mig och ropar till sin far: "Min ande lämnar jag till dig, mitt liv i ditt förvar." 9. Sju ord som Jesus en gång gav att lindra i vår nöd, de rymmer kraft att leva av, de bär oss i vår död. Text och musik copyright Bertil Murray
1. Nu är försoningsdagen kommen för världen all, Kristus fullbordat lagen, satan har bragts på fall. Tallösa skaror ilar hem till sin arvedel, nu har de funnit vila, läkdom för sargad själ. Dej, o Guds Lamm, ske ära, att du vårt offer blev och med den stungna handen skuldbrevet sönderrev, och utav oss ett evigt rike av präster gjort. Bland alla namn på jorden endast ditt namn är stort.
2. Nu finns vid nådastolen rening i Lammets blod, nåd utan gräns som solen lyser för ond och god. Bröstsköldens ädelstenar är nu Guds kärleks tolk. Blodet till ett förenar nya förbundets folk. Dej, o Guds Lamm, ske ära...
3. Kom, du som hjälplös driver fram på det vida hav! Golgata kulle giver vad inget annat gav: vila för trötta tankar, läkdom för öppna sår, fäste för själens ankar, kärlek som allt förmår! Dej, o Guds Lamm, ske ära...
1. Julen förhanden är, ljuvlig och blid. Jesus, bli själv oss när, helga dess frid! Du, som är världens ljus, lys i vårt hjärtas hus, dra oss från jäkt och brus, nu är det tid! 2. Dra oss alltmer till dej, bli du vår skatt, så vi ej harmas, nej, prisar dej glatt prisar din stora nåd, prisar ditt kärleksråd, som i vårt överdåd tagit oss fatt. 3. Läk våra djupa sår, Frälsare kär. Du även detta år julfriden är! Oss är du född till tröst, värm nu vårt kalla bröst och låt vårt hjärtas röst prisa dej här: 4. Tack för ditt löftesord, ljuset från dej, tack för ditt rika bord, dukat för mej, tack för ditt dyra blod, tack för din Ande god, tack för ditt tålamod, Herre, med mej!
1. Älska helt och fullt varandra, syskon, det är Herrens bud! Ej med ord blott, men av hjärtat, ty så älskar Herren Gud! Den som ej sin broder älskar vandrar kvar i mörkret än och går främmande för honom som är själva kärleken.
2. Älska helt och fullt varandra, ty vår Gud med välbehag ser på barnen, när att älska är dem alla lagars lag. Änglarna vill gärna skåda när Guds barn, i kärlek ett, nu i tron på Herren delar med varandra ljuvt och lett.
3. Älska helt och fullt varandra, kära syskon, utan list! Älska rent och varmt och trofast! Kärlek både först och sist! Kärlek, denna gudalåga, brinna skall i evighet. Den skall ock därhemma vara summan av vår salighet.
JAMES MILTON BLACK 1800-1900-talet NÄR DEN EVIGT KLARA MORGON GRYR
1. När den evigt klara morgon gryr med sol och helgdagsfrid
och då sabbat uti himlen ringes in,
skall ock jag med Herrens folk igenom pärleporten vid
gå att ta den plats som utav nåd blev min.
När Guds röst till välkomst ljuder,
när Guds röst till välkomst ljuder,
när Guds röst till välkomst ljuder,
skall ock jag för vita tronen glad framgå.
2. Utav alla folk och stammar samlas där en skara stor
uti högtidssmyckad stad på Sions höjd.
Även sämste sonen, som i främlingslandet vilse for,
får då vara med och njuta himmelsk fröjd.
När Guds röst...
3. Och då glädjen brusar väldig uti sång och harpospel
och vår konungs härlighet blir skönt förspord,
skall ock jag, fast intet i mej själv, av nåd få taga del,
dubbelt säll att höra Jesu välkomstord.
När Guds röst...
SEN JESUS GJORDE SJÄLEN FRI
1. Sen Jesus gjorde själen fri Guds rikes ljus jag lever i, trots nöd som än på jorden rår är himlen nära var jag går. Halleluja, min himmel här är att min synd förlåten är! Jag jublar, sjunger om igen: Där Jesus är, är himmelen. 2. Långt borta kändes himlen förr och sluten var min hjärtedörr. Nu mörkret skingrats, allt är väl, ett himmelskt ljus lyst upp min själ. Halleluja... 3. Vad spelar då min plats för roll, på fjärran höjd, på nära håll, i stuga, slott och lägenhet, där Jesus är, är salighet. Halleluja...
1. Den gyllne solens glans över jorden lyser och leder, fröjd oss bereder, ger oss sitt sköna och skimrande ljus. Natten försvunnit och gryningen kommit, solen nu stiger och ljuset sig sprider, jublande upp mot Guds himmel jag ser. 2. Under så sköna ser nu mitt öga, allt honom ärar för att oss lära hur han sig vårdar om allt på sin jord. Sedan de fromma till honom ska komma, fria från bojor som håller dem fångna, de som förtröstat och trott på hans ord. 3. Låt oss nu sjunga, Skaparen bringa pris till hans ära, till honom bära gåvor och offer med glädje och fröjd. Allt han oss givit, vår Herde han blivit, lovet till honom ur tacksamma hjärtan stiger nu upp emot himmelens höjd. 4. Afton och morgon han för oss sörjer, bär och välsignar, olycka hindrar, alltid sin hjälp och beskydd till oss ger. Vaknar vi upp eller vilan vi njuter är han oss nära och trofast omsluter oss med sin nåds och barmhärtighets sken. 5. Ett jag dig beder, att du mig leder. Från nöd och fara fräls och bevara, låt det jag börjar med lycka bestå. Synder och laster må bort från mig draga, tanke och gärning, låt allt dig behaga, giv att jag fast vid ditt budord kan stå. 6. Kors och elände, det har en ände. Havet må brusa, vindarna susa, snart kommer morgonens härliga ljus. Mörkret på jorden har vikit för solen, allt vad jag längtar i himlen mig väntar, glädje och frid i min Faders hus. [övers. och copyright Ingalill Hedin, publ. med tillstånd] GUD VARE TACK OCH ÄRA
1. Gud vare tack och ära för helga änglars vakt! Ej satan ska förfära med all sin list och makt! Han tänker nog mej sålla som vetet på vår jord, men Gud ska mej behålla, det säger mej hans ord. 2. De starka himmelskämpar, o Gud, förordna hit! När satan mot mej stämplar till dej jag satt min lit. Så ställ dem vid min sida som fordom Jakobs här och låt dem för mej strida som för Elisa kär. 3. Då ängeln gav i nöden Elia mat en kväll, då änglar ifrån döden fick rädda Daniel, låt dem mej ta vid handen som Lot ur eld och glöd, som Petrus ifrån banden, som Paulus ur hans nöd. 4. Min synd har jag begråtit och funnit nåd hos dej, ja, du har allt förlåtit så änglar fröjdat sej med jubelrop som hördes i hela himmelen, när fallna barnet fördes till frid och ljus igen. 5. När livet ska upphöra, gör vilan lyckosam, låt änglarna mej föra till ro hos Abraham. När du till doms ska komma, låt mej i himmelrik med alla dina fromma bli dina änglar lik. NU STRÅLAR SÖNDAGSSOL FRÅN SKY
1. Nu strålar söndagssol från sky, nu skapas veckan åter ny. Ljus lyser från vår Faders hus, som en gång sade: "Varde ljus!" 2. I dag gick Jesus ur sin grav till livet fram, och världen gav nytt hopp och ny rättfärdighet, frid, hälsa, liv och salighet. 3. Nu är den rätta solens dag, och solen är Guds välbehag. Och varje kristen glädjas kan att Kristus oss försoning vann. 4. O Herre, livets ord oss giv, förnya oss till evigt liv. Vår kropp och själ och ande vig att nu och alltid tjäna dig. *5. Högtlovat vare Herrens namn, vårt fasta värn, vår trygga hamn. Dig, heliga Treenighet, ske lov och pris i evighet.
TIDEN FLYR, NÄR VILL DU BÖRJA
1. Tiden flyr. När vill du börja, o min själ, för ditt väl att med allvar sörja? Gud dej ropat, och han ropar dej ännu. Vad gör du? Skuld på skuld du hopar. 2. Stanna och din frid besinna! Gud är sann, än du kan nåd och tillgift vinna. Här är döden, här är livet: märk härtill! Det du vill, det skall dej bli givet. 3. Men förspill ej nådatiden! Ack, så dyr, se, den flyr och är snart förliden. Dröj ej tills de onda dagar tär din kropp! Årens lopp kraft och mod försvagar. 4. Medan du ännu kan synda, övergiv syndens liv, ur fördärvet skynda! Bryt din vilja, slit din fjättra, medan du har ännu tid att dej förbättra! 5. Sök i tron med ångerns smärta Jesu nåd! Följ hans råd med ett ödmjukt hjärta! Då skall dej hans Ande stärka i ditt kall; se, han skall håg och gärning verka. 6. O min Jesus, jag vill hasta att med bot för din fot mej i stoftet kasta, viss att du min synd förlåter. Dej jag vill höra till - Jesus, ta mej åter!
:format(jpeg):mode_rgb():quality(40)/discogs-images/A-1492360-1483907403-3484.jpeg.jpg)