tisdag 24 maj 2016

Kalhauge

SOPHUS VIGGO HARALD KALHAUGE
1800-talet







APOSTLARNA SATT I JERUSALEM



1. Apostlarna satt i Jerusalem
och väntade Herrens timma,
då liksom en stormvind han kom till dem,
som dån de hans röst fick förnimma.

2. Det rörde dem alla förunderligt,
de hade ej sådant erfarit.
Från himlen de syntes med klaraste sikt,
där länge de inskrivna varit.

3. Där såg man på dessa som livets ord
nu skulle med kraft få förkunna,
om himmelens glädje vid Herrens bord
som Herren åt jorden vill unna.

4. Det hördes på Sion ett sus och brus,
när firad blev Sinailagen,
med kraft ifrån höjden ett litet hus
uppfylldes på pingstsöndagen.

5. Då sågs där tungor som eld och glöd,
de flög Guds vänner i munnen,
på olika modersmål ordet nu ljöd,
fast ett och detsamma i grunden.

6. Så tändes på jorden det ljus från Gud
som givit all världen en stråle,
där levande röster Guds frälsningsbud
förkunnat på modersmålet.

7. Och om vi tills nu detta stora ord
som småbarn har jollrat och stammat -
av himmelens eld, som kom till vår jord
vi har dock en gnista anammat.

8. Den gnistan, den glöder hos oss ännu
och blossar nog upp i Guds timma.
Det minns vi så glada idag, jag och du,
när himmelens klockor hörs ringa!





JESUS, MIN KUNG



1. Jesus, min kung,
klippa så tung
som inte satan kan flytta,
allt från mitt dop
hör vi ihop,
du hör mitt rop,
sorger mot sånger blir bytta.

2. Världen, dess gunst
vet jag är dunst,
irrsken som blossar och blänker.
Mer är du värd,
dej fick jag kär,
Herre, mej lär
tacksamt ta mot vad du skänker!

3. Tätt intill dej
lutar jag mej,
sårad av synden, dessvärre!
Balsam så god 
blev mej ditt blod,
du ger mej bot,
Jesus, min Gud och min Herre!

4. Jesus i råd,
Jesus i dåd,
Jesus, min räddning i nöden,
provet du höll,
du är min sköld,
sol i all köld,
vägen och livet i döden!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar