Vår koralskatt grupperad kronologiskt och efter olika melodiskapare. Sidan är under fortsatt utveckling. Synpunkter tas tacksamt emot på adressen andreas.g.holmberg[at]gmail.com
AUGUST WINDING 1800-talet HAR KRISTUS, ERT HUVUD, TILL HIMMELEN FARIT
1. Har Kristus, ert huvud, till himmelen farit, ni lemmar, så sök det som ovantill är! Har Kristus, er konung, en främling här varit, så gör er då inte så bofasta här! Ja, låt det då fara, vad än det må vara som ännu er binder och hindrar i loppet - se endast på målet och gläd er i hoppet! 2. Må ingen som en gång satt handen vid plogen nu börja med tvekan att se sig omkring! Nej, hellre han blive mer ivrig och trogen i farandet efter de himmelska ting! Ack, måtte ej världen och synden och flärden få locka oss bort från det eviga, ena: det liv som vi äger i Sonen allena. 3. En gång skall han hälsa de sina med orden: "Besitt nu det rike min Fader mig gav!" Och sitter än kvar efter striden på jorden en tår i vårt öga - han torkar den av. Men Jesus, bliv när oss och hjälp oss och bär oss härefter som hittills. Till dig vi oss vänder: giv du åt vår vandring en fröjdefull ände! MED SIN ALABASTERFLASKA
1. Med sin alabasterflaska, fylld med bästa smörjelsen, ville kvinnan överraska Mästaren, sin bäste vän. Hon som sett sin synd med smärta gick med varmt och tacksamt hjärta dit där Jesus låg till bords.
2. Kvinnan rodnande om kinden flaskan genast sönderbröt, oljan lätt och snabbt som vinden över Herrens fötter göt, heta tårar samma kvinna lät på Herrens fötter rinna, torkade dem med sitt hår. 3. Även jag ibland, likt henne, känner sorg och bävan stor, käre Herre, när jag vänder mej till dej vid nådens bord, rodnar, bleknar i min vånda, bönesuckarna blir många: ta mej än en gång emot! 4. Himlen sej till jorden böjde, när du blev en kvinnas son, du som henne så upphöjde, synd och död lyft upp mej från! Du som gav ditt liv för alla, döm mej ej med läppar kalla, göm mej i din kärlek stor! 5. Mina synder, svarta, tomma, bottenlösa tycks de stå, men din nåd och dina domar dem i djuphet övergår. Du som ger mej livet åter och så mycket mej förlåter, evigt vill jag älska dej! ÄR HANDEN LAGD PÅ HERRENS PLOG
1. Är handen lagd på Herrens plog, så se ej mer tillbaka! Tänk inte mer på vad du nog i Sodom kunnat smaka! Men plöj din fåra, så Guds säd, är jorden hård, i tron dej gläd! Vill gråten kväva rösten, se fram mot skörd till hösten! 2. Men om du ändå ser ej om, för vi är alla svaga, din kallelse ihåg då kom, gå ej ett steg tillbaka! Tillbaka vänder livet ej, all kräftgång för ju död med sej. För hastverk dock dej akta, plöj djupt och väl och sakta! 3. Så framåt då i Jesu namn trots stenar och trots stockar. Och lyssna ej, om synd och skam dej bort från fåran lockar. I fara går vi varje stund och falskhet måste bort i grund. Guds ord ett mål dock bådar där allting klart vi skådar. 4. Om bara någon liten stund är mödans väg till ända. Vår död är bara som en blund som sömnen lärt oss känna. Och vilan här vid hemmets härd, den vet vi ju är mödan värd - tänk då att efter färden gå in i himlaglädjen!
1. Krön honom, himlens Kung, din Frälsare, Guds Lamm! I hela himlen brusar nu en mäktig lovsång fram! Så sjung, ja, sjung hans lov, som döden för dej led, och hylla honom som din Kung för tid och evighet. 2. Krön Honom, Livets Gud, som över döden vann. I tron på honom också vi nu övervinna kan. Vi sjunger nu hans lov för påsk och himmelsfärd, hans offerdöd nu ger oss liv, all ära är han värd. 3. Krön honom, Fridens Gud, ja, fridens Furste krön! Han ska på ondskan göra slut, fall ner i sång och bön! Ja, på hans rike ska ej någon ände bli, och vid hans genomstungna fot sej böjer också vi. 4. Krön själva Kärleken, hans hand och sida se! Se såren som han bär för oss, som stjärnor lyser de! Tack Herre, jag är din, för du har dött för mej! I både tid och evighet vill jag få prisa dej!
1. Se, han kommer snart i höjden, han som dog för syndare. Tusen, tusen helgon följer honom triumferande. Han ska komma, han ska komma, han ska komma, han som är vår Frälsare! 2. Löftets ljusa morgon bräcker, fikonträdet står i knopp. Barnen, som förlossning väntat, lyfter glatt sitt huvud opp. Kristus kommer, Kristus kommer, Kristus kommer, Kristus, härlighetens hopp! 3. Varje själ ska honom skåda, se hans kraft och majestät, även de som honom hängde, krönt med törnen, upp på trät. Nu med bävan, nu med bävan, nu med bävan får de se hans härlighet! 4. Öar, berg och hav och länder, himmel, jord, all världens prakt flyger bort som löv för vinden inför himlafurstens makt. Domen kommer, domen kommer, domen kommer, allt är Sonen underlagt! 5. Amen, Herre Jesus, skynda! Kom med frälsning, rätt och dom! Kom att oss och allt förnya med din kärleks rikedom! Se, vi längtar, se, vi längtar, se, vi längtar, hämta snart din egendom!
1. Det är natt i Palestina, när han föds i enkelt stall, Morgonstjärnan som skall skina över värld i djupt förfall. Jesus Kristus kommen är, världens Frälsare är här!
2. Alla löften om Messias som Gud gett oss i sitt ord, varje ljuvlig profetia om att Gud till denna jord skulle sända Frälsaren, uppfylls nu i Betlehem.
3. Han har kommit för att lossa bojorna från fången värld. Han har kommit för att krossa ormens huvud. Ej med svärd skall han seger vinna här. Kärlek stor hans vapen är.
4. Tidigt flykting får han vandra lidandets och dödens väg. Men han uppstår: med varandra sjung hans lov i jul och säg: Pris ske världens Frälsare nu och i all evighet! (Text: Hakon Långström 1988 (42 år), publ. med tillstånd)
1. Hjärtan, enigt sammanslutna, sök i Herrens hjärta ro! Lågor, ur Guds väsen flutna, flamma klart i Kristi tro! Han, vår hövding, oss förenar, han, vår sol, oss ger vår glans, på hans livsträd är vi grenar, han är vår och vi är hans. 2. Bröder, systrar, kom nu alla och förnya ert förbund! Kristus vill oss åter kalla i en helig, stilla stund att i tro och kärlek enas, styrkas under sång och bön och från strid och splittring renas, så hans ära strålar skön. 3. Kom till Jesus för att lära att hans kärleks djuphet se, att varandras bördor bära, för varandra livet ge. Vi så högt av honom skattats att han göt för oss sitt blod. Syskonkärlek som har mattats stärks på nytt i denna flod. 4. Gud ske ära, vilka höjder, vilka djup av idel nåd, vilka osägbara fröjder som beretts oss i hans råd! Gud, långt större än vi tänker - unders under är hans namn - med sin Son oss allting skänker, sluter oss i fadersfamn. 5. Kristus, du som oss förenat till en helig syskonrund, lär oss, så som du det menat, älska till vår sista stund, så ditt ljus i mörka dalar genom oss blir spritt och känt och så starkt till världen talar att den tror att Gud dej sänt!
För en oändlig musikslinga, lyssnahär! 1. Min gode herde Herren är, mej inget fattas mer. På gröna ängar han mej för, vid vatten ro han ger. 2. Han ger mej liv och kraft igen, så kärleksfull och vis. På rätta vägar leder han, sitt stora namn till pris. 3. Ja, inte ens i mörkrets dal jag nu går skrämd och skygg, för du är med; din käpp och stav, de gör mej lugn och trygg. 4. Ett bord du dukar än för mej rakt framför fienden. Mitt huvud rikligt smörjer du och fyller bägaren. 5. Din godhet och din nåd, o Gud, ska ständigt följa mej, ja, nu och i all evighet ska jag få bo hos dej.
