Nebelong

JOHAN HENRIK NEBELONG
1800-talet






NU VISSNAR TRÄD PÅ BERG OCH STRAND

1. Nu vissnar träd på berg och strand

och många sångarbröder

med systrar från vårt sommarland

drar vidare mot söder.

2. Där marken lyste nyss som guld,

med ax på strån så smala,

där ser man nu den svarta mull

med stubb på fält så kala.

3. Men andra ställen där vi bor

är fyllda dessa dagar.

Ja, verksamhet och välstånd gror,

Guds gåvor läggs i travar.

4. Och han som fyllde på vår jord

de gyllne axen rika,

han stannar hos oss med sitt ord,

det ord som ej kan svika.

5. Vi tackar honom med vår sång

för allt som blev oss givet,

för allt som växte sommarn lång,

för ordet och för livet.

6. Då över oss vårt hela år

sin frid han lyser gärna,

då efter vinter kommer vår,

med sommar, korn och kärna.

7. Och när till sist på Herrens bud

vårt timglas här utrinner,

en evig sommar hos vår Gud

i paradis vi finner.

8. Då skördar vi likt fåglars tåg,

som inte sått sin gröda,

och kommer aldrig mer ihåg

all jordens strid och möda.

9. För skörden här och skörden sist

ska den ha äran bara,

som genom Herren Jesus Krist

vår Fader ville vara!

10. Vi ber att Anden, han som kan,

i höstens korta dagar

med tro och hopp och kärlek sann

mot himlen oss ledsagar!

VÅR HERRE ÄR EN HERDE GOD




1. Vår Herre är en herde god
som evigt liv bereder
åt dem som går med tålamod
dit han, vår herde, leder.

2. Han leder sina får och lamm
till grönan äng så ofta,
där livets källa springer fram
och blommor ljuvligt doftar.

3. När några från hans kära hjord
i snår och mörker famlar,
han med sin röst, sitt eget ord
dem åter till sej samlar.

4. Vid namn han kallar var och en,
hans röst kan hjärtat värma,
och ingen håglös legosven
kan herderösten härma.

5. Och när ett lamm är svagt och sjukt
han bär det hem på armen.
Han lyfter det så milt och mjukt
och håller det mot barmen.

6. Min herde, du fann även mej
som ingen annan botat,
ett vilset får som skadat sej,
av markens vilddjur hotat.

7. Du ledde mej på fager färd
till äng med ro och vila,
dit jag som fågeln till sitt träd
får glatt och lekfullt ila.

8. Där får jag kraft och helig ro,
trots fiender som jagar,
ja, i ditt hägn jag trygg får bo
i alla mina dagar.

9. I mörkrets dal du fredar mej,
fast frid och ro tycks flydda,
din herdestav ska leda mej,
din herdekäpp mej skydda.


10. Men dag för dag mej åter driv
till betesmark du kände
och där det strömmar evigt liv
i åldrar utan ände.

11. Där dricker jag i fulla drag
den nåd som ut vill välla.
Den ger mej liv för varje dag,
den gode Herdens källa.