Åhlén

WALDEMAR ÅHLÉN

1900-talet

ADVENT ÄR VÄNTANS TID

 

1. Advent är väntans tid,
vi väntar på Guds Son,
vi väntar på den frid
som kommer ovanfrån.
När storm det är på jorden
och mörkt i mänskobröst,
i tro på löftesorden
vi väntar Herrens tröst.

2. All jordisk makt ska dö,
Guds rike, det består,
det spirar likt ett frö
tills kronan himlen når.
Hans ord, vad än som sker oss,
består när allt förgås,
och livet som han ger oss
ej mer av döden nås.

EN VÄNLIG GRÖNSKAS RIKA DRÄKT

1. En vänlig grönskas rika dräkt
har smyckat dal och ängar.
Nu smeker vindens ljumma fläkt
de fagra örtesängar.
Och solens ljus
och lundens sus
och vågens sorl bland viden
förkunnar sommartiden.

2. Sin lycka och sin sommarro
de yra fåglar prisa:
ur skogens snår, ur stilla bo
framklingar deras visa.
En hymn går opp
av fröjd och hopp
från deras glada kväden,
från blommorna och träden.

3. Men du, o Gud, som gör vår jord
så skön i sommarns stunder,
giv att jag aktar främst ditt ord
och dina nådesunder.
Allt kött är hö
och blomstren dö
och tiden allt fördriver.
Blott Herrens ord förbliver.

4. Allt kött är hö. Allt flyktar här,
och snart förvissnar gräsen.
Hos dig allena, Herre, är
ett oförgängligt väsen.
Min ande giv
det nya liv
som aldrig skall förblomma,
fast äng och fält stå tomma.

5. Då må förblekna sommarns glans
och vissna allt fåfängligt.
Min vän är min och jag är hans,
vårt band är oförgängligt.
I paradis
han, huld och vis,
mig sist skall omplantera,
där intet vissnar mera.