1800-talet
DU ALL HÄLSAS KÄLLA
SURBRUNNSSÅNG
1. Du, all hälsas källa,
jag till dej vill ställa,
Jesus, allt mitt hopp.
Jag nu ber dej hela
allt vad mej kan fela
så till själ som kropp,
så att jag,
fast trött och svag,
mitt i allt ditt bistånd finner
och förbättring vinner.
2. Vill vi sådant bruka
som mest gör oss sjuka,
hela våra hem.
Du, vår enda hälsa,
kan från döden frälsa
både liv och lem.
Råd först bot
för själens sot,
och om kroppen något späkes
hjälp att anden läkes.
3. Men din kropp, din kyrka,
ser ju kroppars styrka
som din dyra skänk,
må du därför dämpa
våra kroppars krämpa,
nådigt på oss tänk.
Giv din kraft
till jordens saft,
låt din allmakt källan stärka,
låt oss verkan märka.
4. Själens sår och skada
får jag saligt bada,
Jesus, i ditt blod,
men för kroppens sjuka
får jag även bruka
denna källas flod.
O, så rör
och kraftiggör,
så till mitt som andras bästa,
detta vårt Betesda!
5. Skall jag sjukdom bära,
låt den, dej till ära,
mej till fostran bli,
men vill du förläna
nåd att här dej tjäna
från min smärta fri,
skall min mun,
du livets brunn,
dej för hälsans ädla gåva
nu och evigt lova!
LOVA HERREN GUD, MIN SJÄL
1. Lova Herren Gud, min själ!
Vad han gör är rätt och väl.
Lova honom all din tid,
ty han nådig är och blid.
2. Trösta ej på någon man,
huru hög han vara kan,
ty han hjälpa ej förmår,
när du mest i nöden står.
3. Människan är förelagt,
som Gud själv oss förutsagt,
dö och åter bli till jord,
varav människan är gjord.
4. Se, vad blir då hennes makt,
hennes anslag, hennes prakt?
Allt förlorat blir och dött,
allt förvandlat och förött.
5. Evig salighet den fann,
som på Gud förtrösta kan.
Den, hos honom söker råd,
säker är att finna nåd.
6. Gud är den som med ett ord
skapat himmel, hav och jord.
Men av allt, som jorden bär,
mänskan honom kärast är.
7. Den som hungrar gör han mätt,
skaffar den förtryckte rätt,
löser den som fången är
och den blinde syn beskär.
8. Han upprättar mer och mer
den, som ligger slagen ner,
älskar den som lever from,
spar den onde till sin dom.
9. Herren ser till änkors nöd,
ger de faderlösa bröd;
främlingar sin nåd han ger,
slår de ondas anslag ner.
10. Sions Gud är hög och stor:
salig den på honom tror!
Lova Herren, gammal, ung,
glada halleluja sjung!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar