STILLA, LJUVLIG, UNDERBAR
1. Stilla, ljuvlig, underbar
väller fram en källa klar;
fadershjärtats varma slag
driver ådran dag för dag.
Fjärran, dold den källan låg,
men likväl dess friska våg
//: till de fallna väg sig bröt,
frid i deras hjärtan göt ://
2. Törstande får dricka här,
ja, åt döda liv hon bär;
svalka, läkedom och tröst
skänker hon ett krossat bröst.
Törstar du, så kom i dag,
drick i djupa, fulla drag,
//: du skall finna redan här
huru ljuvlig Herren är! ://
3. Till envar, till hög och låg,
banar sej dess klara våg,
för att även på sin färd
hinna hedningarnas värld.
Så hon liv och salighet
bjuder åt en mänsklighet,
//: som helt hjälplös får förgås,
om den av dess våg ej nås ://
4. Och envar, som druckit har
av den källan underbar,
skall i härlighetens land
bo vid själva flodens strand,
där man inga tårar ser,
där man ej skall törsta mer,
//: där man evigt dricka skall
av den källans rika svall. ://
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar