Vår koralskatt grupperad kronologiskt och efter olika melodiskapare. Sidan är under fortsatt utveckling. Synpunkter tas tacksamt emot på adressen andreas.g.holmberg[at]gmail.com
GOLGATA ROPAR: GUD FÖRBARMAR SEJ 1. Golgata ropar: Gud förbarmar sej! Mörkret är nådens öppna famn för dej. Bana dej väg genom världens hot och hån: han som har sett dej redan långt ifrån, spikad vid korset, Jesus, är Guds Son. 2. Golgata ropar: Gud förbarmar sej... [Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]
1. Se, ljuset slagit mörkrets makt idag - o ära, halleluja till Guds Lamm! - för dödens seger blev dess nederlag - o ära, halleluja till Guds Lamm! Han stått upp full av makt, han vann seger som han sagt. Dödens udd han brutit av, till ett väntrum gjort vår grav - o ära, halleluja till Guds Lamm! 2. Han sonat varje brott mot lagens bud - o ära, halleluja till Guds Lamm! - i tron på honom får vi fred med Gud - o ära, halleluja till Guds Lamm! Han stått upp... 3. Vi varje dag ska dö från synd och värld - o ära, halleluja till Guds Lamm! - i Andens liv stå upp till himmelsfärd - o ära, halleluja till Guds Lamm! Han stått upp... 4. Vi går till staden Gud har pekat ut - o ära, halleluja till Guds Lamm! - där glädjen aldrig, aldrig ska ta slut - o ära, halleluja till Guds Lamm! Han stått upp... 5. En dag får vi stå upp som Frälsaren - o ära, halleluja till Guds Lamm! - ja, graven blir en port till himmelen - o ära, halleluja till Guds Lamm! Han stått upp...
1. Säg honom allt! Kom till din Fader åter, som gärna hjälper dej i stort och smått. Han som för Jesu skull din synd förlåter vill ingen hjälplös från sej visa bort. 2. Säg honom allt! Han mycket bättre hör dej än du kan känna i din fattigdom. Var bönesuck som i ditt hjärta rör sej hörs som ett rop i himlens helgedom. 3. Säg honom allt! De skyndar sej i himlen med hjälp till dej som litar på hans ord. De ser så väl din plats i mänskovimlet, och känner noga stället där du bor. 4. Säg honom allt! Ja nämn din svaga sida, låt synden ha det fula namn den bär! De onda andar ska i ljuset lida, de trivs ju bara där det mörker är. 5. Säg honom allt! Den oro som vill tära, den dunkla framtidsbild som tecknar sej. Den tyngsta börda du försöker bära är den du själv på förhand lagar dej. 6. Säg honom allt, intill det sista stycket! Då är det inte ditt, då är det hans! För honom kan ej något bli för mycket som älskat dej långt innan världen fanns.
1. Så mörk är ej natt, så hård är ej nöd, att Jesus ej hjälpa förmår, mitt ljus och mitt liv i mörker och död, densamme i dag som i går. Se, Jesus är här, fast stundom han synes mej fjärran! 2. Han lyser mej genom dödsskuggans dal, och själv har han blivit för mej en levande väg till himmelens sal, en källa som liv har i sej. Se, Jesus är här, fast stundom han synes mej fjärran! 3. Visst bär det emot att tro och se, visst kostar det möda och strid. Men Jesus, som en gång burit mitt ve, är även i stormen min frid. Se, Jesus är här, fast stundom han synes mej fjärran! 4. I honom jag är helt ren inför Gud, fast synderna trycker mej än. Han håller mej kär, så kär som en brud, och aldrig han glömmer sin vän. Se, Jesus är här, fast stundom han synes mej fjärran! 5. Och snart får jag se min vän som han är och sjunga en gladare sång, när frigjord från allt som ängslar mej här jag står inför honom en gång. Och när jag är där, då synes han längre ej fjärran!
1. Jesus måste jag ha med mej, ensam vågar jag ej gå. Om jag stannar i hans närhet, o så trygg jag vandrar då! Jag är trygg och fruktar ej för min Herde leder mej. I hans spår jag följer honom, på den smala vägen hem. 2. Jesus måste jag ha med mej om min tro ej ska bli kall. Bara han kan trösta hjärtat och bevara mej från fall. Jag är trygg och fruktar ej... 3. Jesus måste jag ha med mej, annars går det aldrig, nej! Han i ljus och mörker för mej genom striden hem till sej. Jag är trygg och fruktar ej... 4. Jesus måste jag ha med mej, i hans nåd och ljus jag når en gång fram till fadershuset och en evig glädje får. Jag är trygg och fruktar ej...
LÅT MEJ FÅ HÖRA OM JESUS
1. Låt mej få höra om Jesus, skriv i mitt hjärta vart ord! Sjung för mej sången så dyrbar, skönaste sång på vår jord, sången som änglar i natten sjungit för herdar en gång: Ära ske Gud i det höga, frihet från bojornas tvång! Låt mig få höra om Jesus, skriv i mitt hjärta vart ord! Sjung för mej sången så dyrbar, skönaste sång på vår jord.
2. Säg mej det åter och åter hur på vår jord han gick kring frestad, föraktad och ringa, ägande själv ingenting. Synderna mina dem bar han, smärtorna tog han på sej, redo att hela och hjälpa, redo att uppoffra sej. Låt mig få höra om Jesus...
3. Låt mej få höra om korset, kvalen och smärtan han led. Visa mej graven i berget, där man hans kropp lade ned. O, vilket under av kärlek! Det var för mej som han dog, det var för mej som han uppstod. Herre, min Gud, det är nog! Låt mej få höra om Jesus... MERA OM JESUS, GUD, MEJ LÄR
1. Mera om Jesus, Gud, mej lär, mer av hans nåd min längtan är, mer av hans kärlek hjärtat giv, mer av hans kraft i vardagsliv. Mer, mera av Jesus, mer, mera av Jesus, mer av hans kraft och kärlek giv, som för vår frälsning gav sitt liv. 2. Mera om Jesus! O min Gud, lär mej förstå hans kärleksbud. Helige Ande, lär mej se mer av vad Jesus har att ge. Mer, mera av Jesus... 3. Mera om Jesus i hans ord, mera av Jesus vid hans bord, lär mej att lyssna till hans röst, vila i tro invid hans bröst. Mer, mera av Jesus... 4. Mera om Jesus! Ständigt mer, tills jag för evigt honom ser och med de heliga en gång evigt får sjunga Lammets sång. Mer, mera av Jesus...
1. Lär oss att be, o Gud, lär oss din bön! Ge oss av barnets tro, lär oss din bön! Rör mångas hjärtan, så att de till dej vill gå, frälsning vid korset få; lär oss din bön! 2. Lär oss att be, o Gud, lär oss din bön! Vad är en mänska värd? Lär oss din bön! Lär oss för en och en be intill kvällen sen, o du vars blod gör ren, lär oss din bön! 3. Lär oss att be, o Gud, lär oss din bön! Tiden flyr hastigt bort, lär oss din bön! Ge med din Ande mer visdom och kraft, vi ber, så att din väg vi ser, lär oss din bön! 4. Lär oss att be, o Gud, lär oss din bön! Jesus, du kommer snart, lär oss din bön! Låt under nådens tid mänskor med dej få frid kring hela jorden vid, lär oss din bön!
1. Ej silver, ej guld har förvärvat mej frälsning, ej jordiska skatter har friköpt min själ. Nej, blodet på korset är priset jag kostat, den enfödde Sonen gavs ut för mitt väl. Friköpt jag är, men ej med silver, återlöst, men ej med guld. O vilket pris: med dyra blodet han betalat all min skuld.
2. Ej silver, ej guld har mitt skuldbrev utplånat, nej, därtill min skuld var för stor och för svår. Men blodet på korset den kunde borttaga, blott däri förlossning från synden jag får. Friköpt jag är...
3. Ej silver, ej guld kunde då jag var fjärran mej tillträde vinna till Gud och hans nåd. Men blodet på korset det förde mej nära, vad djup och vad höjd i den Eviges råd! Friköpt jag är...
4. Ej silver, ej guld kan förskaffa mej ingång i himlen, som synden mej utstängt ifrån. I blodet på korset försoning jag finner och hem kommer Faderns förlorade son. Friköpt jag är...
1. Till det härliga land ovan skyn vi i tron skådar upp redan här, ty ett hem, fast fördolt för vår syn, har vår Jesus berett åt oss där. //: Om en kort liten tid får vi mötas på himmelens strand ://
2. Även vi på den ljuvliga strand skall få sjunga de saligas sång, när vi, lösta från jordiska band, får vår Frälsare skåda en gång. Om en kort...
3. Hos vår älskade Fader och Gud vi vårt offer och tack lägger ner för den kärlek han skänker sin brud och den nåd som han dagligen ger. Om en kort...
1. Bliv kvar hos mig, se, dagens slut är när. Bliv kvar, o Herre, snart är natten här. Då allting annat sviker och bedrar, du ende trogne tröstare, bliv kvar.
2. Som drömmar flyr, så ilar våra år. All jordens glädje likt en fläkt förgår. Allt hastar hän mot sin förvandling snar. Du är densamme, bliv du hos mig kvar.
3. Ej blott en blick, ett ord jag beder om. Nej, som till Emmaus du fordom kom och sorgsna bröder tunga börda bar, kom, ej att gästa blott, bliv hos mig kvar.
4. Du ensam kan betvinga mörkrets hot och giva styrka att stå frestarn mot. Var stund din närhet jag av nöden har; i köld, i sol bliv, Herre, hos mig kvar.
5. Som späd jag lades i din kärleks famn och blev välsignad i ditt dyra namn. Du mig ej lämnat, fast på villors stig jag ofta svek dig. O, bliv kvar hos mig.
6. Ej fruktar jag, då du är när i nåd. Då viker smärtan, aldrig fattas råd. Av gravens fasa ej ett spår är kvar, och döden mist sin udd, när dig jag har.
7. Ditt kors skall skina för min blick, när sist jag somnar in, o Herre Jesus Krist. Då viker natten, morgon bräcker klar. I liv, i död bliv, Herre, hos mig kvar.
1. O Herre, vår Herre, vår Konung och Gud, dig vill vi nu tacka och lova och höja med jubel vår lovsångs ljud för varje din nådegåva! Och inte åt oss, nej, inte åt oss, men, Herre, åt dig, ja, Herre, åt dig //: vi ödmjukt vårt tack vill frambära :// 2. O Herre, vår Herre, väl tacka vi må att du oss så härligt benådat, att med i ditt arbete vi fått stå och under på under skådat på jordens rund, från stund och till stund, hur människobarn ur fiendens garn //: blir lösta och frälsta och fria :// 3. Väl må vi ock tacka dig, Herre, vår Gud, för alla som du har fått kalla och dana till redskap och sändebud; på nytt vi nu ber för dem alla. Var själv deras stöd i glädje och nöd, dem led och dem bär, o Frälsare kär, //: på vägen som själv du har banat! :// 4. Ja, äran och makten och riket är ditt och silvret och guldet tillika. Du delat och givit åt var och en sitt och vill att vi inte skall svika, när du säger till att samla du vill för verket ditt en gåva så fritt //: från glada givare alla ://
5. O Herre, vår Herre, vår Konung och Gud, dig vill vi nu tacka och lova och höja med jubel vår lovsångs ljud för varje din nådegåva! Och inte åt oss, nej, inte åt oss, men, Herre, åt dig, ja, Herre, åt dig //: vi ödmjukt vårt tack vill frambära ://
1. Å saliga stund utan like! Han lever, han är inte död! Nu sprider i skuggornas rike uppståndelsens morgon sin glöd. Han är inte längre i graven där sargad och bleknad han låg. //: Jag såg honom lysa som dagen och skönare syn jag ej såg! ://
2. Han lever, och jag skall få bringa hans vänner den Levandes ord! Tänk, jag som är ringast bland ringa, den minsta han har på vår jord, tänk, jag får hans hälsning frambära, jag sjunger min lovsång till Gud! //: Mer kunde ej änglar begära än gå med så underbart bud! ://
3. Å saliga stund utan like! Han lever, han lever igen! Han vandrar i segrarens rike, min själ, inte sörjer du än? Ditt hopp att den döde få sköta höll kvar dej i klippgravens lund, //: så fick du den Levande möta, å saliga, saliga stund! ://
1. Det var nittionio gömda väl i Guds trygga fårahus, men ett gick bort, nästan frös ihjäl långt bort ifrån liv och ljus, långt borta i marken vild och hård, //: långt bort ifrån herdens milda vård :// 2. "Du har nittionio hemma här, Herre, är det inte nog?" "Nej detta får", sade herden kär, "långt bort ut i öknen drog, och vore än vägen brant och svår, //: jag söker i öknen upp mitt får" :// 3. Men hur djup var den flod, där Herren gick, och hur mörk den natten var, då vilsna fåret han återfick, ej någon förnummit har. Dess rop mitt i öknen hörde han //: och sargat och döende han det fann :// 4. "Hur blev vägen färgad så röd av blod uppåt bergen, Herre kär?" "Det göts av herden, som sökte god ett får som gått vilse där." "Hur sargades då din hand, så säg?" //: "Av törnena vid den mörka väg." :// 5. Och från berg och från dal mot himlens höjd nu ett rop av jubel går: "Här måste firas med lust och fröjd, jag fann ju mitt vilsna får!" Och änglarnas sång ger återljud: //: "O fröjdas - en själ är förd till Gud!" ://
KUNG I TÖRNEKRONA
1. Kung i törnekrona och blodspurpurn höga, Jesus, sänk i stoftet ned till mig ditt öga. Ty för mig du lidit, världens synd du bar, själv en trampad druva i Guds vredes kar.
2. Själv i örtagården, lydig Faderns vilja, föll du ned till jorden som en bruten lilja, och du låg i stoftet i din blodsdaggs bad, fromt till Gud i himlen som ett barn du bad.
3. Du till Gud är vägen, sanningen och livet. Fridens evangelium ur din själ är skrivet. Jesus, sköna livspalm mitt i öknens brand! Jesus, du som sitter på Guds högra hand!
4. Sol, som aldrig nedgår, dig i nåd förklara! Ofta på ditt Tabor låt mig hos dig vara! Fräls mig när jag kämpar i Getsemane, och i dödens skymning låt ditt ljus mig se! LJUS EFTER MÖRKER
VID JESU KORS, DET KÄRA
1. Vid Jesu kors, det kära jag vill mej lägga ner, ty skugga här i törstigt land den höga klippan ger, ett ljuvligt hem i ödemark, en fridfull vilopunkt, där dagens hetta, dagens tyngd ej känns, där allt är lugnt.
2. O ljuva, trygga näste där fågeln vila fått, där kärlek och rättfärdighet varann till mötes gått! Som himlen fordom öppnad vart för patriarkens syn, i Jesu Kristi kors jag ser en stege upp till skyn.
3. Se, gömd utav dess skugga, på andra sidan där, den hemska dödens mörka gap, det skadar mej ej mer! Ty korset står där mellan oss och håller trogen vakt med armen sträckt att skydda mej mot gravens mörka makt.
4. Ty på det korset ser jag en döende gestalt, av den som pinad blev för mej, för mej betalat allt! Och hjärtat smälter i mitt bröst, två under ser jag här: hans kärlek är så rik och stor, jag själv så usel är!
5. Så vill jag i din skugga, du kära kors, bli kvar. Den sol som ger mej liv och ljus i Jesu blick jag har. All världen med dess sorg och lust gör aldrig själen nöjd. Fördömd i mej, i Jesus har jag ära, liv och fröjd.
1. Ack, hjärtans ve att jag ska se Guds egen Son bli hädad, och Guds väsens avbild så trampad på och smädad! 2. Den store Gud vars röst och bud kan skaka jordens öden, blev som mänska lagd i jord då han lidit döden. 3. Kan syndare den synen se förutan skräck och tårar, när det är vår egen synd som vår Herre sårar? 4. Han trädde fram, Guds rena lamm, och lät sitt blod utgjuta, så vi nåd och salighet evigt skulle njuta. 5. Ack, sköna mun, all sannings brunn! Du är oskyldigt slagen. Av vår mun blev du förrådd, skymfad och bedragen. 6. O Herre kär, så stor du är i makt och nåd tillika! Men som fattig mänska här gjorde du oss rika. 7. Det gör vår själ oändligt väl att Kristi liv besinna och hans kval och bittra död. Så kan tröst vi finna. 8. Ja, för att han, sann Gud och man, för vår skull ville lida, får vi utan all förtjänst salighet förbida. 9. Den nya grav man honom gav har helgat jorden för oss. I vår grav ska vi få frid. Ingen oro stör oss. 10. Ack Jesus kär, vår tröst du är. Vi nu i tro dej beder att ditt kval, ditt kors, din död oss till frälsning leder.
KOM HIT, NI ÄNGLAR
1. Kom hit, ni änglar, gör nu det, - ära, ära, ära vare Gud i höjd! - kom, sjung och spela, blås trumpet! Halleluja, halleluja, om Jesus med Maria sjung! 2. Låt oss av himlens fröjd ta del - ära, ära, ära vare Gud i höjd - med orgel och med strängaspel! Halleluja, halleluja, om Jesus med Maria sjung! 3. Ja, sjung om frid på stridens jord - ära, ära, ära vare Gud i höjd - om allt han lovat i sitt ord! Halleluja, halleluja, om Jesus med Maria sjung!
1. Min Jesus, du vill skänka ro, så ge den då åt mej! Ja, ge mej ro ifrån mej själv och ge mej allt i dej. 2. Mitt gamla jag, hur strävar det i oavlåtlig strid att komma mellan mej och dej och röva bort min frid! 3. Jag längtar efter helig ro och segerkraft jämväl! O Herre, härska du i mej till ande, kropp och själ. 4. Nu i din hand jag lämnar mej och verket framgång får, ty vem kan verka såsom du, allsmäktig Gud, förmår? 5. Så sköt mej du, tills evigt ljus för själen bryter fram, då jag får se dej klart och blir din avbild, o Guds Lamm!
OSCAR BANDSBERG 1900-talet VAR DAG ÄR EN SÄLLSAM GÅVA 1. Var dag är en sällsam gåva, en skimrande möjlighet... [Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte återges här än]
1. Tack, käre Far, för än en natt av vila i din famn. För morgonljus och glada skratt välsignar jag ditt namn. 2. I nådens tid nu önskar jag att helt dej höra till, att leva som du vill idag, ja, vara som du vill. 3. Då står jag trygg där du befallt, vad än jag tar mej an, din ära söker jag i allt, gör allt i Jesu namn. 4. För Jesu skull nu din är jag: mej helt och hållet äg och led mej med din nåd idag på helighetens väg.
JOHAN GEORG LOTSCHER 1700-talet JAG LYFTER MINA HÄNDER
1. Jag lyfter mina händer upp till Guds berg och hus. Från dem han hjälpen sänder och skickar ut sitt ljus. Mig Herren alltid leder, som jord och himmel gjort. Han hör mig när jag beder och skyddar mig alltfort.
2. Han låter mina fötter ej slinta, ty han är en väktare ej trötter och blir mig alltid när. Han nådigt mig bevarar och skyddar mig från fall, mig dag och natt försvarar, välsignar ock mitt kall.
3. Allt ont han från mig vänder och frälsar kropp och själ. Vad än som här mig händer, så slutar det dock väl. Min utgång han bevarar, min ingång likaså. Sin nåd Gud aldrig sparar för dem med honom stå.
1. Välsignad den dagen, då jag här fick se hur kärlekens hav översvallat! Välsignad den stunden, som Gud velat ge, när han mej till nåden har kallat, mej nyfött och renat, upptagit till barn! Då löstes jag arme ur träldomens garn, ty Jesus har dött i mitt ställe. 2. Låt satan fritt ryta, han stör ej min ro, ty Jesus skall skydda och freda. Låt jorden omstörta, låt prövas min tro, Guds Ande skall trösta och leda. Fast synderna är liksom sanden i hav och trycker och följer mej jämt till min grav, har Jesus dock dött i mitt ställe. 3. Sant är det, när stormar på stormar uppgår, och skyarna börjar att tjockna, när böljorna fräser och hårdare slår och elden i lampan tycks slockna, då fäller jag modet, men håller dock i: min synd är förlåten och då är jag fri, ty Jesus har dött i mitt ställe. 4. Jag slipper väl en gång i vågsvallet ro, jag ser för mej himmelska stranden. Där skall jag få inta vad här jag fått tro med fröjd i de levande landen, och evigt åtnjuta försoningens nåd och inse och prisa Guds eviga råd, att Jesus har dött i mitt ställe. 5. Tack, himmelske Fader, min skapare huld, som Sonen i hjärtat förklarat! Tack, mildaste Jesus, som borttog min skuld och mödan för mej inte sparat! Tack, helige Ande, min hjälpare god, som lärt mej vad värde det är i hans blod som nådigt har dött i mitt ställe!
1. O huvud, blodigt, sårat, av hån och smälek höljt. O huvud, slaget, fårat, i kamp och ångest böjt. O huvud som skall siras med ärekrans en dag, men nu med törne viras, dig ödmjukt hälsar jag.
2. O ansikte, du höga, som nyss betvang en värld, din makt nu gäller föga, din fägring är förtärd, din glans till intet vorden. O, vem har släckt den blick, vars ljus allt ljus på jorden i klarhet övergick?
3. Den börda du har burit min synd och ondska är, den skörd som du har skurit jag sådde, Herre kär. När skuldens tyngd mig böjer hos dig jag söker råd. Till dig mitt rop jag höjer: se ned till mig i nåd!
4. Jag vill hos dig förbliva som återlöste mig och dig mitt hjärta giva och alltid älska dig. När, Herre, du mig sluter uti din kärleks famn, jag lugn och trygghet njuter i denna sälla hamn.
5. Dig tackar allt mitt hjärta, min Herre Jesus god, för all din djupa smärta och allt ditt tålamod. Du vän, för evigt trogen, dig vill jag mig förtro. När jag till skörd är mogen, mig bärga till din ro.
6. När jag skall lämna världen, o, lämna du ej mig, och låt vid hädanfärden min blick ej släppa dig. När vånda trycker anden i sista kampens nöd, kom då och lossa banden, o Jesus, för din död.
7. Träd i min sista timma själv för mitt öga fram. Ack, låt mig då förnimma din bild på korsets stam. Dess drag jag då vill gömma i djupet av min själ och dödens smärta glömma. Den så dör, han dör väl.
1. Hit kom en hälsning hög och stor från Gud som aldrig sviker, att han som i det höga bor i härlighetens rike vårt kött och blod här vill ta på och bland oss gå, en nyhet utan like! 2. Till Nasaret Guds ängel går, in till en jungfru träder. Hon om den frälsning höra får, som lovats hennes fäder. Ja, se hur änglahälsningen från himmelen förskräcker, fast den gläder: 3. Var hälsad, du välsignade som Gud fått rikt benåda, du föda ska din Frälsare och i din famn den skåda som sträcker ut sin kungastav från hav till hav och evigt ska få råda. 4. Guds kraft ska överskygga dej och Anden från det höga med gränslös nåd ska sänka sej, med kraft du anat föga, och Jesus är hans stora namn, som i din famn ska se ditt modersöga! 5. O Jesus, låt din Ande nu med kraft mej överskygga! Bered mitt hjärta, så att du din boning där kan bygga! På detta sätt lär också mej att motta dej och ej tillbaka rygga! 6. Så ska din himmel i mej här med Andens kraft begynna, ja, hjärta, själ och allt begär ska glatt mot målet skynda, tills jag hos dej, för evigt rik, får bli dej lik och aldrig mer ska synda!
NU STIGER SOLEN FRAM UR ÖSTERNS PORTAR
1. Nu stiger solen fram
ur österns portar, förgyller bergens rand
och sjö och skogar. Min själ, stå opp, var glad,
i lovsång kläd dig...
[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]
O HERRE, LÅT DIN ÄRA
1. O Herre, låt din ära få fylla detta hus och var oss alltid nära med Andens kraft och ljus! Låt dem du här vill samla få klarhet, hjälp och råd, låt unga med de gamla bli lösta av din nåd! 2. Låt alla som predikar ditt ord i dessa rum åt fattiga och rika ge evangelium! Låt oss din kraft erfara och Andens gåvor giv, låt ord och verk förklara din lära och ditt liv! 3. Må riklig nåd du skänka åt dem som samlas här, långt mer än vi kan tänka, så vi dej håller kär och håller av varandra och gör vad ordet lär, ja, i ditt spår vill vandra tills vi vid målet är.
