Morén

JOHN MORÈN

1800-1900-talet

















DEN MUN ÄR TYST SOM BAD SÅ ÖMT





1. Den mun är tyst, som bad så ömt
för mänskors fallna släkte,
och kärleken den kalk har tömt
som heligheten räckte.
Till ro den gode herden går,
som gav sitt liv för sina får;
från kval och strid och möda
han vilar hos de döda.

2. Men evigt ej, du mänskors vän,
din hjord du övergiver;
en liten tid, och så av den
du återfunnen bliver.
Det korn, som dött i jorden var,
skall efter korta väntansdar
stå upp och frukter bära
att hela världen nära.

3. O livets förste, som steg ned
i gravens mörka sköte,
mej i din nåd och sanning led
till dödens vissa möte.
När från en värld av oro full
jag sänkes i den tysta mull,
må du min själ förvara
bland dina frälstas skara.









OSS HIMMELENS GUD VILL VARA NÄR




1. Oss himmelens Gud vill vara när,
han vill de sina bevara. 
Han skall alla dem som har honom kär
än hägna och skydda i fara.
Guds heliga råd är säker hamn,
det sviker oss ingalunda.
Vår hjälp är i Herrens, Herrens namn,
vad än som i tiderna stundar,
om vårt hopp vi på honom grundar.

2. Du hjälpe oss, Herre, all världens Gud,
så hopp och tro vi ej mister.
Förlåt våra synder mot dina bud
och hela i nåd våra brister.
Du trofaste Gud, som stått os bi
i växlande hårda öden,
av hjärta och själ dig beder vi:
oss värna för yttersta nöden,
för den smygande, onda döden.

3. Dig, Herre, vår Gud, som Fadern är,
din Son, vår hälsa och styrka,
din gode Ande, som frid oss bär,
vi vill nu bekänna och dyrka.
Du Konung som äger evigt liv
och välde förutan ände,
åt länder och folk din frälsning giv,
ditt ansikte till oss du vände
och oss friden från himlen sände. 








SE, JAG BÄR BUD OM EN STOR GLÄDJE

TACK JESUS, JA, TACK FÖR DET ORD VI HAR FÅTT

1. Tack, Jesus, ja, tack för det ord vi har fått,
som säger att allt nu är väl,
att lösen är gillad, att allt nu är gott
och friköpt var människosjäl.

2. Så tag oss nu, Jesus, och led du oss fram,
ja, sköt oss och bär oss också.
Sök upp och församla de många små lamm,
som ännu förskingrade går.

3. En gång när du kommer att hämta din brud
från nödens och tårarnas land,
då skall hon bli klädd i din snövita skrud,
få krona och palm i sin hand.

4. Och sedan hon evigt får sjunga så glad
ditt lov med all himmelens här.
Vad jublet blir stort i den himmelska stad,
vad lust och vad salighet där!

5. O tänk, vilket brus utav harpor och sång
därhemma i himmelen är!
Där skall ej bli tyst om vår Jesus en gång.
Halleluja, vore vi där!

6. Det närmar sej målet med varje minut,
och framåt det ilar så fort.
Banéret vi segrande höjer till slut,
då är vi ju hemma, så stort!

7. För blodet får syndare komma nu fritt;
du vill väl bli med oss, så säg?
O må du besinna att valet är ditt,
följ med på den levande väg!

8. Och vägen är Jesus, den enda som går
till nya Jerusalems stad!
Så ila framåt, och snart vila du får
och sjunga där uppe så glad!





VÅRT HUS, O HERRE, FÄRDIGT STÅR



1. Vårt hus, o Herre, färdigt står.
Med jubel din församling går
att fram sitt offer bära.
Bygg här av oss ditt eget hus
och fyll oss med din Andes ljus,
dej själv till pris och ära.

2. Låt i ditt namn oss samlas här!
Var med oss, du som livet är 
och Skrifterna förklara!
Var gång vårt hjärta ordet hör,
oss brinnande i anden gör,
för tron dej uppenbara!

3. Tack vare dej för ordets ljus!
Pris vare dej för detta hus!
Välsigna så din gåva
att vi i paradis en gång
får möta dej med Lammets sång,
din kärlek evigt lova!