Holmberg

NILS ANDREAS HOLMBERG
1900-2000-talet
















ANTINGEN FRAMÅT ELLER TILLBAKA




1. Antingen framåt eller tillbaka,
antingen växa eller försaka
livets och mognadens möjlighet.
Vara en kristen och bli det alltmera
eller bli efter, förlora alltflera
utav Guds löften om salighet.

2. Antingen växer vår tro och vi finner
mera av Kristus, annars försvinner
undan för undan vad en gång vi lärt.
Antingen blir vi mer ivriga, varma
eller förslöade, tomma och arma,
glömska för allt, som en gång var oss kärt.

3. Herre, kom åter, grip tag i oss, skaka,
låt inte tron, som du gav, gå tillbaka.
Livet och himmelen står ju på spel.
Under oss gapar nu olyckans dalar,
över oss väntar oss himmelens salar,
led oss du fram, låt i dem oss få del.

AV FÖRGÄNGELSEN ÄR FÄRGAD
 


1. Av förgängelsen är färgad
all den fägring sommarn gav.
Åkerns sista skörd är bärgad,
ängens blommor fallit av.
Och när höstens vindar svala
härjar lund som gulnad står,
hör vi Herrens stämma tala
om hur snart vår tid förgår.

2. Strån för lien måste falla,
vi ska också mejas ned.
Hö och strå, det är vi alla,
lång är ingens vandringsled.
Men om också döden skriver
lag för allt som föds på jord,
i all evighet förbliver
oförvissnat Herrens ord.

3. Låt, o Gud, på oss fullbordas
löftet i dess vittnesbörd
om det vetekorn som jordas,
men ska gro till evig skörd.
Ja, när sakta levnadshösten
med sin skymning närmar sej,
värm oss alla då med trösten
om ett liv i ljus hos dej.






BE FÖR OSS, HERRE, I VÅR NÖD




1. Be för oss, Herre, i vår nöd,
så att vår tro står fast,
i kors och trångmål, liv och död,
i lidande och plåga,
ja, om än världen brast!

2. All världens form och färg förgår
och skiftas om i hast.
Vad vet vi om vår framtids år?
Men ingenting skall skada
den tro, vars grund står fast.

3. Du, Herre, du är själv dess grund,
dess upphovsman och mål!
Du härdar den i farans stund,
ja, just när vi är svaga
gör du den stark som stål.

4. O Gud, ett under är vår tro!
När andra stöd försvann
dess vittnesbörd, dess kraft bestod.
Den är din egen seger
som över världen vann.

5. Gå, du Guds Ande, med ditt bud
till denna jämmerns jord!
Ja, skapa tro hos oss, o Gud,
och säg till den som tvivlar
att frälst blir den som tror! 











DU HELIGA TREENIGHET




1. Du heliga Treenighet,
högtlovad i all evighet,
Gud Fader, Son och helge And´,
håll över mej din starka hand.

2. Min kropp, min själ och ande, tar
du, Herre, nu i ditt förvar,
så inte satan skada gör,
så inte kött och värld förför.

3. Låt Faderns makt mej skydda väl,
låt Sonens nåd bo i min själ,
låt Anden styra mitt begär
så att jag alltid har dej kär.

4. Min Skapare, stå du mej bi,
min Jesus, gör från synd mej fri,
min Tröstare, hos mej förbliv
och dina gåvor åt mej giv.

5. Välsigna och bevara mej,
och upplys mej med nåd från dej,
ditt ansikte du till mej vänd
och mej din frid i hjärtat sänd.
 










DU SVIKER ALDRIG, HERRE KRIST



1. Du sviker aldrig, Herre Krist,
din kärlek sviktar ej,
om än ditt svar på all min bön
blev nej och åter nej.
För när jag skalv i nattens gråt,
i ångest, oro, nöd,
då kom du med din fred och frid,
så dyrköpt i din död.

2. Ja, det var stort att se ditt kors
i nattens kamp och ve.
Mitt bröst fick andas ut igen,
när jag din nöd fick se.
Det var ju du som en gång grät
och bad i ångestsvett,
som bad att slippa, om det gick,
den kalk vår synd berett.

3. Ja, Herre Jesus, det var du
som blev så fegt förrådd,
av törnen krönt, som narr utklädd,
av skarpa gissel flådd.
Och då de spikat fast dej hårt
vid korset, ett av tre,
då var du bara kramp och kval
och fruktansvärd att se.

4. De hånade och ropade:
Messias, fräls dej själv!
Stig ner från korset eller kräv
att änglar ger dej hjälp!
Men då, i denna avgrundsfurstens
avgrundsdjupa natt
var du, Guds egen Son, av Gud
utlämnad och utsatt.

5. Då var du övergiven helt
och dömd på alla vis,
och ändå gav du rövarn löfte

om ditt Paradis!
Du kungligt fri från hämndlust var
vid plågoandars rad,
ja, ända in i dödens stund
för bödlarna du bad.

6. Du Konung, Frälsningsfurste,
som vid korset spikats fast,
å, aldrig livet segrat så,
som då ditt hjärta brast!
När jorden skalv, så störtades
den ondes borg i grus,
var skulle han nu gömma sej
för påskens morgonljus?

7. Ja, när mitt spända sinne ser
dej mitt i nattens nöd,
då byts min ångest mot den frid
du köpte i din död.
Då vet jag att det finns en Gud
och att han är min Far.
Om än fördold, så är han här.
Och jag ska få hans svar.

8. Du, Herre, är vår säkra pant,
vår Morgonstjärna klar,
från den som ingen här kan se,
från himlaljusens Far.
Dej ser jag nu i tron och vet
att målet närmar sej:
när detta hjärtas oro dör,
då ska jag möta dej.

ETT ENDA, JESUS, ÖNSKAR JAG




Ett enda, Jesus, önskar jag:
följ med och led mej varje dag
och mej på vägen skydda.
I mörker var mitt klara ljus,
i fattigdom mitt rika hus,
i storm min lugna hydda.
Var min stav
till min grav,
dryck och föda
ro i möda,
allt i alla.
Sist min själ till himlen kalla.













FRÄLSARENS KYRKA I SVERIGES LAND




1. Frälsarens kyrka i Sveriges land, 
del av hans kyrka på jorden, 
vida den famnar från strand till strand, 
fast är den grundad av Herrens hand, 
byggd till hans tempel i Norden! 

2. Allt fick sin vigning i kyrkans famn, 
i den Treenige Gudens, 
i Faderns och Sonens och Andens namn:
dopnådens vatten och gravens hamn,
brudgummens löfte och brudens. 

3. Fäder och mödrar sej kämpat fram, 
Kristus var med dem på banan. 
Trofast är han trots vår synd och skam, 
seger han vunnit på korsets stam, 
därför finns korset på fanan. 

4. Ädel är skaran, sen tusen år 
Gud i vår kyrka fått frälsa. 
Framåt vår hoppfyllda längtan går: 
ungdomen kristnad är Sveriges vår, 
Sveriges framtid och hälsa. 

5. Villigt en skara som väckts av Gud 
kommer sin Konung till möte, 
klädd i hans helighets vita skrud, 
samlad som daggen på ljusets bud 
flödar ur morgonens sköte. 

6. Kristnade ungdom, Gud vill oss väl! 
Ta Herren Kristus på orden! 
Kämpa för frihet åt bunden träl, 
be om Guds frid över varje själ, 
himmelens frid över jorden! 

FÖRDOLDE GUD OCH URSPRUNGSKÄLLA




1. Fördolde Gud och ursprungskälla
till allt i himmel och på jord.
Vi ser dig styra än och ställa
med makten i ditt blotta ord.
Men outgrundlig är din sed:
än måste allt din vilja följa,
och än tycks du din allmakt dölja
- du vänder allting upp och ned.

2. Ett obegripligt kungavälde
din allmaktshand på jorden för.
Men vi blev häpnast, när det gällde
vad här med dina barn du gör,
då vi med undran skåda fått,
hur du gudomligt oss ledsagar.
Att det är bäst, vad dig behagar,
vi först i efterhand förstått.

3. När något vidrigt sig tilldrager
och hotar med förskräckligt slut,
strax det all ro ifrån oss tager,
ty vi kan ej se vägen ut.
Men händer det att allt går till
så väl och vackert som oss lyster,
då är vi nöjda och förtröstar
på dig så mycket som vi vill.

4. Ett tålamod förutan ände,
Förbarmare, med oss du har.
Vi felar utan återvändo,
men du förblir dock den du var.
Din nåd och tuktan är ju ett.
Fast de så helt olika smakar,
så har du, när vi ser tillbaka,
ment lika väl med ljuvt och lett.

5. Vår käre Far, vårt allt i alla,
du är densamme alla dar.
Inför din tron ska nederfalla
allt det som liv och anda har.
Men i din hand är redan nu,
då vi ska ta dig helt på orden,
all makt i himlen och på jorden.
För evigt prisad vare du! 










INFÖR GUDS HIMLATRON




1. Inför Guds himlatron
sjunger hans änglakör,
spelar orkestern opp,
aldrig musiken dör.

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken musiken eller resten av texten publiceras här än]

JA, HERRE, JAG TROR



//: Ja, Herre, jag tror
att du är Messias,
att du är Guds Son,
han som skulle komma till världen ://







JAG LYFTER UPP TILL GUD MIN SÅNG



1. Jag lyfter upp till Gud min sång
ännu en gång
från dessa jordens dalar.
Vår Herre Kristus hämtar mej
snart hem till sej
i himlens höga salar.
Med blixtens fart
han kommer snart,
då hörs hans pris
på annat vis
när Guds basuner talar.

2. När jag ser träden skjuta blad,
jag blir så glad,
för då blir det ju sommar!
När himmelrikets blomster gror,
så glad jag tror
att snart Guds rike blommar.
Hans kyrka är
hans brud så kär,
har lampan tänd
och själen vänd
mot Konungen som kommer.

3. Jag hör hans underbara röst
med frid och tröst
från höga himlar tona:
"Jag kommer, se, jag kommer snart!
Håll det du har
så ingen tar din krona.
Var glad, min brud,
jag är din Gud,
vårt bröllop står,
med mej du får
som himladrottning trona!"

4. I Anden ser sej bruden om
och säger: "Kom!
Hans glädje är för alla!"
Och den som hör det, säger: "Kom,
till Gud vänd om,
låt Anden på dej falla!
Din inre törst
han stillar först,
det räcker till
för vem som vill,
när livets vatten svallar!"

5. Se, ny blir himlen, ny vår jord,
det är Guds ord,
hans löfte underbara!
O se, Guds tält bland mänskor är,
han själv är där

och bor ibland sin skara!
Det gamla fort
ska vika bort,
all sorg ska fly
för glädje ny.
O tänk att där få vara!

*6. Ja, amen, evigt lov och pris

på alla vis

och visdom, makt och styrka

tillhör dej, Gud, i evig tid,

som gett oss frid

och gjort oss till din kyrka!

Halleluja!

Med glädje ska

vi minnas det

i evighet

och dej i sanning dyrka!

JAG SOV, MEN HJÄRTAT VAKET VAR





JAG SÅG EN STJÄRNA FALLA



1. Jag såg en stjärna falla
ifrån Guds himmel blå.
Då tänkte jag på alla
som bort från Gud vill gå.

2. Ack, många tusen själar
som förr hört Jesus till,
nu blivit syndens trälar
och gör vad satan vill.

3. De har då mist sitt fäste,
sin frid, sitt hopp, sin tro.
Som fåglar utan näste
de färdas utan ro.

4. O fallna stjärnor arma,
o lampor utan glans!
Må Herren sej förbarma
och föra er till sans!

5. Stå upp, ni släckta vekar,
sök åter nåd hos Gud!
Fly mörkrets falska lekar
och tänk på Herrens bud!

6. Den blinda världen skalkas
och drömmer tiden bort,
allt medan domen nalkas
med jämmer inom kort.

7. Man skämtar ej bort döden
och ej bort Herrens dom.
Man tvivlar ej bort glöden
som brinner där bortom.

8. Stå redo, bröllopstärnor,
se, Jesus kommer snart!
O vakna, fallna stjärnor,
stå upp och stråla klart!










KOM, FRÄLSARE, IN




1. Kom, Frälsare, in

och blås på oss Andens välsignande vind.

Lys frid i vårt hus med ditt levande ord,

så blir denna plats till en himmel på jord,

där vardagens liv står i helgvacker skrud

i möte med Gud.

2. Sätt hjärtan i brand

och låt oss få känna din trofasta hand.

Ja, kom med din fridshälsning stilla och varm

och fyll våra själar trots oro och larm.

Om vågorna vilda slår aldrig så tungt,

hos dej är det lugnt.

3. O härliga stund

när allt som vill hindra blir nergjort i grund,

när du går igenom vår reglade dörr

och gör oss så glada som någonsin förr!

Nu vid dina fötter vi sätter oss ner

och upp till dej ser.

4. Predika ditt ord,

som ger oss det bästa av allt på vår jord.

Bli kvar så att tvivlaren erfara får

att du mitt ibland oss livs levande står.

Ja, låt oss få känna, med hjärtan i brand,

din frälsande hand!

KONUNG ÄR DU VISST




1. Konung är du visst,
Herre Jesus Krist,
om du bär en törnekrona
eller högt i himlen tronar,
Herre Jesus Krist,
Konung är du visst!

2. Men ditt rike är
ej av världen här.
Du med svärd ej seger vinner,
ej med våld ditt folk du binder,
för av världen här
ej ditt rike är.

3. Sanning är din makt,
all din kungaprakt.
Villigt kommer de du samlat,
hjärtan som i mörker famlat
du dej underlagt
med din sannings makt.

4. Konung, gör mej ren
ifrån lögn och sken!
Låt mej av din sanning vara,
lär mej korsets visdom bara!
Konung, kom hit in!
Rena själen min!

5. I ditt sanningsord
hos ditt folk du bor.
Hjälp oss, konung utan like,
att vi breder ut ditt rike
över hav och jord
med ditt sanningsord.

MIN FRAMTIDSDAG ÄR LJUS OCH LÅNG




1. Min framtidsdag är ljus och lång,

den räcker bortom tidens tvång,

där Gud och Lammet säll jag ser

och ingen nöd skall vara mer.

2. Ett oförgängligt arv jag har,

i himlen är det i förvar.

Och under prövotiden här

min Fader ger vad nyttigt är.

3. Pris vare Gud, som ställt det så!

Nu slipper jag att ängslig gå.

För mej han alltid sörja vill,

vad än som här må stöta till.

4. Så har jag frid uti min själ

och sjunger lycklig: allt är väl.

Jag vandrar trygg vid Faderns hand,

han leder mej till livets land.

5. Men, Herre Jesus, lär du mej

att leva mera helt för dej

den lilla tid jag har igen

på vägen hem till himmelen.

NÄR FÖRSTA LJUSET BRINNER




1. När första ljuset brinner,
då rider Jesus in.
Han kommer på en åsna,
den kungen, han är min!

2. När andra ljuset brinner,
då ropar Jesus: Kom!
För nu är tiden inne
att tro och vända om.

3. När tredje ljuset brinner,
då går Johannes fram.
Han visar oss på Jesus
och säger: Se Guds Lamm!

4. När fjärde ljuset brinner,
då ser vi Herrens mor.
Snart ska Maria föda
och glädjen ska bli stor! 










PÅ GRUND AV JESU BLOD OCH SÅR




1. På grund av Jesu blod och sår
jag börjar nu mitt kyrkoår.
Hans resa till Jerusalem
gör att jag trygg får vandra hem.
Hans mål var smälek, hån och spott,
men jag får gå till Sions slott.

2. På Jesus Kristus, livets ord,
min tro och salighet beror.
Det arv han lovar vill jag få
den väg han visar vill jag gå,
och utan Ordets lykta klar
ej minsta lilla steg jag tar.

3. Åt Jesus jag mej offra vill,
han ska få allt som hör mej till.
Ja, här ska ingenting bli spart
om än det vore oskattbart.
Vad till hans ära här sås ut
ger tusenfalt igen till slut.

4. Jag håller daglig kyrkogång
med ordets läsning, bön och sång,
och fast jag här går ut och in
är Jesus kvar i själen min.
Att Davids Son hos mej vill bo,
det är min högsta fröjd och ro.

5. Gud vare pris, som är så blid
att han oss givit denna tid
då vi en salig försmak får
av evighetens kyrkoår!
Ja, vi får redan börja att
stå inför tronen dag och natt.

6. Hosianna! Fräls oss, Davids Son!
Nu tystne fiendernas hån
och allt vad sej på jorden rör
nu blive till en väldig kör
i himlarymdens helgedom,
för att Guds Son till världen kom!

7. Upp, Sion, byt din sorgdräkt svart
mot ljusets helga bröllopsprakt!
Strö palmer där din vän går fram
och sjung hans lov i salig skam.
Låt det bli känt hur god han är
som mättade din själs begär! 






RING IN GUDSTJÄNSTTID



1. Ring in gudstjänsttid.
Hjärta och hand,
tanke och tunga,
folket, vårt land,
gamla och unga,
gärning och kall,
Gud skall de dyrka,
världen all
blive Guds kyrka.
Glöm misströstan, min själ,
vet, oss Gud ej försmår.
Sörj, o folk, för ditt väl.
Ring in gudstjänstår.

2. Sjung in arbetsid.
Släktenas rad
räcker oss handen,
kämpen som bad,
skald rörd av anden.
Mödornas blod,
arbetets tunga
kräver sitt mod,
tro gör oss unga.
Heliga minnenas här
tecknar i dunklet spår.
"Framåt" vår lösen är.
Sjung in arbetsår.

3. Bed in hjärtefrid.
Syskon, i dag
där vi skall vandra
vare vår lag:
"Hjälpa varandra!"
Oförrätt gjord
hjärtat belastar,
nåden förspord
tyngden avkastar.
Glöm det förlåtna, min själ.
Herre, o var oss blid!
Se, i din hand är vårt väl.
Giv oss evig frid.







VID SYKARSBRUNNEN JESUS SATT




1. Vid Sykarsbrunnen Jesus satt

en gång, av vägen trött och matt.

Till brunnen kom en kvinna då,

att vatten i sin kruka få.

Förstod du den himmelska skatten

och kände du främlingen väl,

du bad om det levande vatten

som släcker all törst i din själ.

2. Hon visste ej att Jesus var

den Kristus Gud oss lovat har.

Hon såg en fattig främling blott,

som långt i dagens hetta gått.

Förstod du den himmelska skatten...

3. Men Jesus öppnar då sin mun

och talar om en Livets brunn,

vars vatten evigt liv oss ger

och gör att vi ej törstar mer.

Förstod du den himmelska skatten...

4. Förundrad frågar kvinnan då

om hon det vattnet ej kan få,

för hur av världens brunnar än

hon druckit, törsten kom igen.

Förstod du den himmelska skatten...

5. Då flödar fram en källa klar

ur Jesus´ kärleksfulla svar,

vars budskap kvinnan tror. Och se,

nu känner hon sin Frälsare!

Förstod du den himmelska skatten...

VREDENS STORA DAG ÄR NÄRA




1. Vredens stora dag är nära,
elden då skall allt förtära,
så var siarsångens lära.

2. Hela världen, skräckbetagen
skåda skall de stränga dragen
av sin domare den dagen.

3. Domsbasuner mäktigt skalla
och ur jordens gravar alla
mänskor fram för tronen kalla.

4. Döden själv skall häpen vara
när att inför domen svara
sig de döda uppenbara.

5. Boken öppnas; där står skrivet
vad av alla är bedrivet
i det flydda jordetliver.

6. Uppenbart blir allt som gömdes,
åter framlagt allt som glömdes,
avdömt allt som förr ej dömdes.

7. Vad skall då jag arme svara?
Vem skall där min själ försvara?
Knappt den rene trygg kan vara.

8. Konung, som kan alla fälla,
nåd för rätt du låter gälla.
Fräls mig, du all godhets källa!

9. Milde Jesus, minns: för mina
synder gick du till din pina;
skjut ej bort mig från de dina.

10. Trött du vandrat vägar vida
korsets kamp för mig att strida,
att jag skulle nåd förbida.

11. Du som hämnar kränkta lagen,
låt min skuld från mig bli tagen,
innan domens stund är slagen.

12. Skuldförtyngd jag faller neder,
rodnad på min kind sig breder,
fräls den ångrande som beder.

13. När du synderskan benådar
och till rövarn huldrikt skådar,
tröst och hopp du mig ock bådar.

14. Ej min bön är värd att höras,
låt ditt hjärta ändå röras,
ej i lågor mig förgöras.

15. Låt bland fåren mig få bida,
icke getters öde lida,
ställ mig på din högra sida.

16. Döm ej mig att från dig fara,
kalla mig av nåd att vara
bland de evigt frälstas skara.

17. Djupt i stoftet böjd jag vänder
mig till dig med knäppta händer,
att ett saligt slut du sänder.

18. Vredens dag, du underbara,
då envar för dom skall svara!
Vem skall rädda då oss arma?
Gud Allsmäktig, dig förbarma!

19. Jesus Krist, dig till oss vänd
och din frid oss alla sänd!









VÄLKOMMEN ÅTER FRÅN DE DÖDA

1. Välkommen åter från de döda,
Fridsfurste, Hjälte, Evig Far,
som ormens huvud krossat har;
nog sågs din kropp i striden blöda,
ditt hjärta brast, din mun vart kall,
av sorg vi knappt ett ord förmådde,
men som en Simson du dock rådde
och segrade uti ditt fall!

2. Se, Lejonet av Juda vinner
trots dödens udd och satans skott!
Nu har det sådant byte fått
vars like ingenstans man finner:
var enda skapad mänskosjäl
från honom ulven hade rövat,
men fåfängt nu sin styrka prövat,
ty Hjälten var Immanuel!

3. Han är uppstånden, uppenbarad
för våra ögons häpna syn.
Som solen strålande i skyn
står han helt härlig och förklarad.
O, vilken lycklig morgonstund!
Kom, bräckta rör, här får du styrka,
nu kan du på din sällhet yrka,
sen Frälsarn lagt så säker grund.

4. Upp, tungospel, upp, ärestoder,
upp, fröjdeskott från hjärtats skans!
Kom, låt oss fläta segerkrans
åt en så nådig vän och broder!
Lägg skrymtan bort! Här blir en dag
då han allt folk för domen ställer,
då intet jäv och konstgrepp gäller,
men allting skiljes efter lag.

VÄN! I FÖRÖDELSENS STUND



1. Vän, i förödelsens stund,
när ditt inre av mörker betäckes,
när i ett avgrundsdjup
minne och aning förgå,

2. tanken famlar försagd
bland skuggestalter och irrbloss,
hjärtat ej sucka kan,
ögat ej gråta förmår;

3. när från din nattomtöcknade själ
eldvingarna falla,
och du till Intet, med skräck,
känner dig sjunka på nytt,

4. säg, vem räddar dig då?
vem är den vänliga ängel,
som åt ditt inre ger
ordning och skönhet igen,

5. bygger på nytt din störtade
värld, uppreser det fallna
altaret, tändande där
flamman med prästerlig hand?

6. Endast det mäktiga Väsen,
som först ur den eviga natten
kysste Serafen till liv,
solarna väckte till dans.

7. Endast det heliga Ord,
som ropte åt världarna: "Bliven!"
och i vars levande kraft
världarna röras ännu.

8. Därföre gläds, o vän,
och sjung i bedrövelsens mörker:
Natten är dagens mor,
Kaos är granne med Gud.