1800-talet
EN DALANDE DAG
1. En dalande dag, en flyktig stund
är människans levnad i tiden,
och släktena skifta som löv i lund,
när sommaren är förliden.
Så sjunka vi hän, så redes oss sist
en bortglömd grav efter striden.
2. Och dock är mitt hjärta oförskräckt,
min ande bidar förskoning.
I liv och död är en hand mig räckt,
som bjuder frid och försoning,
ty Kristus, Guds Son, mig lovat har
i fadershuset en boning.
3. Väl ingen i världen, trång och låg,
har skymtat de strålande salar,
väl själen endast i aningen såg
dess glans här i tårarnas dalar,
men vägen, vägen den ligger klar
i Jesus och ordet han talar.
4. Ja, du är vägen, vår Frälserman,
Guds levande ord, oss givet.
Du ensam de villade leda kan,
du sanningen är och livet.
Och allt vad jag syndat min levnads dag
i dig försonat är blivet.
5. Så somnar jag glad i ditt heliga namn,
du vakar, tills dag sig tänder.
När morgon upprinner, då är jag i hamn
och skådar mitt hemlands stränder
och griper med outsäglig fröjd
de genomborrade händer.
MÅSTE ÄN AV TÖRNEN VARA
här din krona, o min brud,
tårar dina pärlor klara,
suckar dina sångers ljud,
lyft ditt öga upp och se
över jordens kval och ve
himlen öppnad, palmen vunnen,
livets krona saligt funnen.»
2. Se, så bygger Gud sin kyrka,
se, så prövar han vår tro,
ger oss mitt i nöden styrka
och i döden salig ro.
Ära ske vår Herre stor,
som i himlars himlar bor,
men som räckt oss sina armar
och så gärna sej förbarmar.
NU SJUNGER GUDS ÄNGLAR I HIMLENS HÖJD
1. Nu sjunger Guds änglar i himlens höjd:
O VAD ÄR VÄL ALL FRÖJD PÅ JORDEN
1. O vad är väl all fröjd på jorden
mot en droppe av Jesu frid?
Har du frid i vad Jesus gjorde
störs den inte av världens strid.
Han är friden - de kära orden
//: tröstar även i nödens tid ://
2. Får du alltid ej kännbart smaka
denna himmelska, ljuva frid,
kan du över den rätt ej vaka
under andens och köttets strid,
får den trösten du dock bejaka:
//: Jesus, Jesus han är din frid ://
3. Är din frid, fast du ofta känner
nöd och ofrid för syndens skull,
ja, när solen som hetast bränner
viskar han dock så kärleksfull:
Jag, din vän framför andra vänner,
//: älskar dej och tog all din skuld ://
4. Är du trött under pilgrimsfärden,
längtar efter förlossningen,
lider hjärtat av synden, flärden,
ja, av kärlek till synden än
- se, besegrad är ändå världen,
//: Jesus vann också över den ://
5. Gläds, ja, gläds, ty vad Jesus vunnit
vann han både för dej och mej.
Han en evig förlossning funnit
när i döden han utgav sej.
Snart all fruktan, all nöd försvunnit,
//: snart allt mörker blir ljust för dej ://
SILVER HJÄLPTE EJ OCH GULD
1. Silver hjälpte ej och guld
att från dödens snara
och från syndens dom och skuld
frälsa och bevara.
Men Guds egen käre Son
sej till offer gjorde,
//: led oskyldigt, frälste från
vad vi lida borde ://
2. Evig död oss förestod,
skulden var otalig,
offerdjurens myckna blod
gjorde ingen salig,
men när Sonen steg hit ned
som Guds Lamm, det sanna,
//: då slöt Gud med mänskan fred
- hjälp mej därvid stanna ://
3. Tar jag det i tro emot,
Gud för evigt ser mej
lika ren och lika god
som den Vän han ger mej.
Ja, den synd och skuld jag har
minns ej längre Herren,
//: Jesu offer och försvar
driver vreden fjärran ://
4. Därför bär jag inför Gud
helighetens kläder
som en Jesu Kristi brud,
o vad han mej gläder!
I mitt hjärta vill han bo,
bort, all självisk lusta!
//: Jesu nåd, min fröjd och ro,
skall med kraft mej rusta ://
1. Nu sjunger Guds änglar i himlens höjd:
God jul, god jul!
Och alla Guds barn stämmer in med fröjd:
God jul, god jul!
2. I Betlehem lyser på stallets strå,
så ljus och ren,
den stjärnan för alla de stjärnor små,
Guds klarhets sken.
3. Nu går mellan himlen och jorden en led
så blid, så blid,
där goda Guds änglar går upp och går ned
med frid, med frid.
4. Vi bortsprungna barn kan nu hitta igen
till Gud, till Gud.
Var fattig syndare äger en vän
i Gud, i Gud.
5. Oss give det barn som oss fria har gjort
sin frid, sin frid!
O Jesus, ditt namn vare prisat och stort
all tid, all tid!
O VAD ÄR VÄL ALL FRÖJD PÅ JORDEN
1. O vad är väl all fröjd på jorden
mot en droppe av Jesu frid?
Har du frid i vad Jesus gjorde
störs den inte av världens strid.
Han är friden - de kära orden
//: tröstar även i nödens tid ://
2. Får du alltid ej kännbart smaka
denna himmelska, ljuva frid,
kan du över den rätt ej vaka
under andens och köttets strid,
får den trösten du dock bejaka:
//: Jesus, Jesus han är din frid ://
3. Är din frid, fast du ofta känner
nöd och ofrid för syndens skull,
ja, när solen som hetast bränner
viskar han dock så kärleksfull:
Jag, din vän framför andra vänner,
//: älskar dej och tog all din skuld ://
4. Är du trött under pilgrimsfärden,
längtar efter förlossningen,
lider hjärtat av synden, flärden,
ja, av kärlek till synden än
- se, besegrad är ändå världen,
//: Jesus vann också över den ://
5. Gläds, ja, gläds, ty vad Jesus vunnit
vann han både för dej och mej.
Han en evig förlossning funnit
när i döden han utgav sej.
Snart all fruktan, all nöd försvunnit,
//: snart allt mörker blir ljust för dej ://
SILVER HJÄLPTE EJ OCH GULD
1. Silver hjälpte ej och guld
att från dödens snara
och från syndens dom och skuld
frälsa och bevara.
Men Guds egen käre Son
sej till offer gjorde,
//: led oskyldigt, frälste från
vad vi lida borde ://
2. Evig död oss förestod,
skulden var otalig,
offerdjurens myckna blod
gjorde ingen salig,
men när Sonen steg hit ned
som Guds Lamm, det sanna,
//: då slöt Gud med mänskan fred
- hjälp mej därvid stanna ://
3. Tar jag det i tro emot,
Gud för evigt ser mej
lika ren och lika god
som den Vän han ger mej.
Ja, den synd och skuld jag har
minns ej längre Herren,
//: Jesu offer och försvar
driver vreden fjärran ://
4. Därför bär jag inför Gud
helighetens kläder
som en Jesu Kristi brud,
o vad han mej gläder!
I mitt hjärta vill han bo,
bort, all självisk lusta!
//: Jesu nåd, min fröjd och ro,
skall med kraft mej rusta ://
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar