lördag 8 november 2014

Söderberg

THEODOR SÖDERBERG
1800-talet

LÄRAREN. Wilhelm Theodor Söderberg (1845-1922) blev Alice Tegnérs förste lärare i pianospelet och harmoniläran, i hennes barndomsstad Karlshamn. Foto: Lasse Svensson









DE FLYR, VÅRA ÅR



1. De flyr, våra år,
likt brusande strömmen i gryende vår,
likt fallande löven i skogen,
men Herren är trofast och trogen.

2. Han skiftar i nåd

de flyende dagarna efter sitt råd,
och själv han förblir oss så nära
att hjälpa, välsigna och bära.

3. De flyr, våra år,

likt dimman för vinden, likt dagen i går,
men över dem, när han oss leder,
förlåtelsens mantel han breder.

4. Allt hitintills du,

o Herre, har hjälpt oss, härefter ännu
du också ska hjälpa och leda
och väg genom öknen bereda.

5. Vi flyr till din famn,

för vi har ju uppkallats efter ditt namn.
Ja, Frälsare, vi är ju dina,
så låt då ditt ljus för oss skina!

6. Om korset du ger,

så låt det ej trycka till jorden oss ner,
nej, trycka oss tätt till det hjärta,
som burit vår nöd och vår smärta!

7. Välsigna vårt land

och sträck över alla din skyddande hand,
för ofärd och nöd oss bevara
och avvänd var hotande fara!

8. Ja, Herre, vår Gud,

håll alltid i hoppets förbidan din brud,
och giv att de flyende åren
oss närmar den eviga våren!







FRÖJDAS, VART SINNE





1. Fröjdas, vart sinne,
julen är inne,
Frälsaren kommen är!
Se, hur nu ljusen
brinner i husen,
prisande vännen kär!

2. Natten förjagas,

redan det dagas,
sällhetens sol uppgår.
Herden för hjorden
mänska är vorden.
Nu är det jubelår.

3. O vilken ära:

Gud är oss nära,
Herren ibland oss bor.
Han till de ringa
himlen vill bringa.
Säll den på honom tror!

4. Gamla och unga,

låt oss nu sjunga:
Äran skall Herren ha!
Ljude de orden
vitt över jorden.
Amen, halleluja!









JAG SKULLE EJ SÖRJA (ACK, VARFÖR NU GRÅTA)



1. Jag skulle ej sörja, jag har ju en vän
som bär på sitt hjärta min nöd.
Den vännen är Jesus, han älskar mej än,
han älskar i liv och i död.

2. Han har mej utkorat, så usel jag var,
på nåd i hans rike jag bor.
Och nåden allena ska hålla mej kvar -
o Gud, vad din kärlek är stor!

3. Han går vid min sida, han vakar alltjämt,
han tröttnar ej han, så som jag.
Och riket jag ärver, det vet jag bestämt,
för så är min Faders behag.

4. Jag fruktar ej mera för helvetets makt,
mitt fäste är Israels Gud.
Han ska mej bevara, för så har han sagt,
han kan inte glömma sin brud.

5. Så reser jag trygg till det härliga land,
fast vågorna skyhöga går.
Tycks Frälsaren sova i båten ibland,
han är ju i båten ändå!

  






LEV FÖR JESUS



1. Lev för Jesus, inget annat
är dock värt att kallas liv.
Åt den vännen framför andra
hjärtats första kärlek giv.

2. Lev för Jesus, världens tävlan,
rykte, rikedom och glans
skänker aldrig åt din ande
ens en timmes frid som hans.

3. Lev för Jesus - giv åt honom
livets sköna vårdag, men
även sommarns kraft och styrka
och den sena hösten än!

4. Giv dig helt, för det begär han,
själv han gav sig helt åt dig,
när han fattig och föraktad
gick här nere korsets stig.

5. Giv dig helt, för det har ingen
än förlorat något på!
Lev för Jesus, tills du salig
in i himlens ro får gå.




LÅT MIG BÖRJA MED DIG



1. Låt mig börja med dig,
o min Frälsare kär,
varje år som du giver mig än.
Låt mig börja med dig
varje dag du beskär,
och förnya mitt uppsåt igen,
att vara och bliva din egen.

2. Låt mig börja med dig,
i ditt heliga namn,
som allena har frälsning i sig.
Håll mig tätt intill dig,
i din trofasta famn.
Där är trygghet och vila för mig,
trots oron där ute i världen.

3. Låt ditt levande ord
bli det ljus, i vars sken
jag alltjämt vandrar fram på din stig.
Varje gryende dag
två mig vit, två mig ren
i det blod som har runnit för mig
från korset en gång, Herre Jesus.

4. Låt mig börja med dig,
men dock ännu en bön:
Låt mig sluta min vandring med dig.
Och när dagen är slut,
giv mig vilan så skön,
tills ur sömnen du uppväcker mig,
att leva med dig i ditt rike.





NU KLINGAR FÅGLARNAS MORGONVISA

1. Nu klingar fåglarnas morgonvisa
och solen lyser i sommarprakt;
jag vill få tacka, jag vill få prisa
min gode Fader för vård och vakt.

2. Hans nåd och ära jag glad vill sjunga,
han har så mycket förlåtit mej.
Han lossat skuldernas ok, det tunga,
och banat väg ända hem till sej.

3. Han har benådat min själ. Mot ljuset
med tacksam glädje den riktar sej.
Jag har fått arvslott i fadershuset,
där Jesus ordnat ett rum för mej.

4. Tack, Herre Jesus, för kors och smärta,
för dödens kalk, som för mej du tog,
för att mitt fridlösa, arma hjärta
ska äga liv och ha övernog!

5. Tack att jag slipper att längre bygga
på vad jag varit och är och gjort,
men får till dej och din nåd mej trygga,
min segerhjälte, så stort, så stort!

6. Du slagit synden, du slagit döden,
du kom försoning och frid åstad.
Du för ditt folk genom alla öden
till evig glädje i Sions stad.








OM DU EJ TROR ATT JESUS ÄLSKAR OSS



1. Om du ej tror att Jesus älskar oss, 
så fråga stjärnan, den som log så klar 
högt över krubban i det låga stallet, 
där messiaslöftet uppfyllt var. 

2. Vad har han gjort för oss? Ja, fråga då 
Egypten, Nasaret, Jerusalem, 
Judeens berg och Galileens dalar, 
Kidrons tysta bäck - ja, fråga dem. 

3. Betania, Kapernaum och Kana, 
de har blott ett enda svar att ge. 
Tiberias djupblå våg, den viskar sakta: 
Se hur Jesus älskar syndare! 

4. Och fråga alla dem han hjälpt och tröstat: 
Jairus dotter, hövitsmannens son, 
den oförskräckta kananeiska kvinnan, 
som uppsökte honom fjärran från. 

5. Ja, fråga nu samariskan vid brunnen, 
änkan där i Nain vid sonens bår, 
och kvinnan där i Simons hus, som torkar 
Jesu fötter med sitt eget hår! 

6. Ja, fråga Bartimeus där vid vägen, 
fråga mannen vid Betesda damm, 
och alla dessa krymplingar och sjuka 
som till Jesus bars av vänner fram. 

7. Ja, fråga alla mödrarna som vågar 
nalkas honom med de kära små, 
och ber att han ska lägga sina händer 
på de späda hjässorna också. 

8. Men fråga även örtagårdens gräs, 
där daggen av hans blodsvett färgas röd, 
och Golgata där sist han går i döden, 
ensam, övergiven i sin nöd. 

9. Vad svarar alla dessa vittnen? Lyssna 
till det budskap som de lyfter fram: 
Ej finns en kärlek såsom Jesu kärlek! 
Ingen kan oss älska som Guds Lamm! 










SAMLA DEM ALLA, SAMLA DEM ALLA

 



VID LÄRARE- OCH FÖRÄLDRAMÖTEN

1. Samla dem alla, samla dem alla,
samla till Jesus de små!
Samla dem in från gator och gränder,
där de i mörker får gå.
Samla till Jesus de små!

2. Samla dem alla, samla dem alla,

samla till Jesus de små!
Han dem ju söker, Herren, vår herde,
ska du då likgiltig gå?
Samla till Jesus de små!

3. Samla dem alla, samla dem alla,

säg dem Guds frälsande ord!
Säg dem att Jesus dog för oss alla,
alla på hela vår jord.
Säg dem Guds frälsande ord!



SNART FÅR JAG SKÅDA VAD JAG TROR




1. Snart får jag skåda vad jag tror;
bör jag för döden bäva?
Nej, Kristus i mitt hjärta bor;
han lever - jag skall leva!
I Guds förbund
av Guds misskund
är jag upptagen vorden
och har min fröjd
i himlens höjd,
fast ännu stadd på jorden.

2. Välsignad vare Gud, som har
oss fött på nytt till livet,
och oss en evigt mildrik Far
i Jesus Kristus blivit!
Med honom vi
av nåd får bli
medarvingar i hoppet
till himlens ro,
när i sann tro
vi här fullbordar loppet.



VAR ÄR DEN VÄN SOM ÖVERALLT JAG SÖKER




1. Var är den Vän som överallt jag söker?
När dagen gryr, min längtan blott sej öker.
När dagen flyr, jag än ej honom finner,
fast hjärta brinner.

2.Jag ser hans spår varhelst en kraft sej röjer
en blomma doftar och ett ax sej böjer.
Ja, i den suck jag drar, den luft jag andas
hans kärlek blandas.

3. Jag hör hans röst där sommarvinden susar,
där lunden sjunger och där floden brusar;
jag hör den ljuvast i mitt hjärta tala
och mej hugsvala.

4. Likväl ett töcken mej från honom stänger:
min bön, men ej min blick till honom tränger.
O om jag kunde nå dithän med båda
och honom skåda!

5. Ack, när så mycket skönt i varje åder
av skapelsen och livet sej förråder,
hur skön då måste själva källan vara,
den evigt klara!







VÄLSIGNA, KÄRE HERRE GUD, VÅR KYRKA




1. Välsigna, käre Herre Gud, vår kyrka!
Ja, uppväck den och ge den liv och styrka!
Din lära alltid i den ren bevara,
föröka dina trogna vittnens skara.

2. Pris dig, att du ej för vår kyrkas brister
förkastat den och att den än ej mister
din omsorg, dina kallelser, din tuktan,
att än den fostrar barnen i din fruktan,

3. att du mig rum i denna kyrka givit
och att du inom den har skänkt mig livet
i helga dopet, i ditt ord, det klara,
och i din nådemåltid underbara.

4. Ja, tack att du på mig så nådigt tänkte
och denna kyrka till ett stöd mig skänkte!
Hjälp att jag henne som en moder vördar
och bär mitt ax till hennes himlaskördar.

5. O läk du hennes skador, dig förbarma!
Låt sanningen gå ut bland mänskor arma.
Uppväck till liv, förjaga säkerheten
och lär oss leva helt för evigheten!

6. Låt alltid klart mitt i vår kyrka skina
din gudom, din uppståndelse, din pina!
Omkring ditt kors, o Jesus, oss förena
och tänd i oss din kärlekslåga rena!




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar