1800-talet
GUD ÄR NÅDIG, HÖR, HAN VILL EJ
1. Gud är nådig, hör, han vill ej
syndarens fördärv och död.
Hjälp vill han få föra till dej
när du är i själanöd.
Tro trots all din synd och svärta,
ge åt Gud ditt arma hjärta,
ta till tröst i all din smärta:
Gud vill ingens dom och död.
2. Han dej sökt på berg och ängar,
tills han funnit dej, sitt får.
Stäm nu alla glädjens strängar,
Jesus hem med själen går!
Du av nattens köld fått skaka,
nu hans kärlek får du smaka,
varmt välkommen hit tillbaka,
han vill hela dina sår!
3. Det är fröjd i himlens salar
när en syndare har vänt
åter till den vän som talar
livets ord, av himlen sänt,
rengör varje sår som blöder,
med sin Ande genomglöder
och till livet pånyttföder
- salig den som detta hänt!
HÄRLIGA LOTT ATT I UNGDOMENS DAGAR
1. Härliga lott att i ungdomens dagar
vandra med Herren mot himmelens ro,
ledd av den hand som så trofast ledsagar
dem som tillsammans på Jesus vill tro.
2. Tryggt kan jag lämna mitt liv i hans händer,
aldrig, nej, aldrig han vilse mej för.
Allt till mitt eviga bästa han vänder,
fiendens planer om intet han gör.
3. Han, som mitt hjärta så kärleksfullt dragit
undan fördärvet i tidiga dar
och till sitt älskade barn mej upptagit
ömmaste vård om sin egendom har.
4. Inget i världen den lyckan uppväger
som jag har funnit i Frälsaren kär.
Arvslott i himmelska staden jag äger,
strålande boningar väntar mej där.
5. Vägen dit upp till det himmelska Kanaan
går genom öknar och fiendeland.
Men om jag följer den korsmärkta banan
skall jag nå fram till den gyllene strand.
6. Med den Osynlige själv för mitt öga
vill jag likt Mose i tron härda ut.
Tidens bedrövelse väger så föga
jämfört med glädjen som aldrig tar slut!
KRISTUS LEVER, UNDERBARA ORD
1. Kristus lever! Underbara ord,
som förvandlar tungt och sorgset mod.
Väl är mörkret stort här på vår jord,
men se, Kristus lever!
2. Kristus lever, trogne Frälsaren,
som på jorden var de svagas vän;
samma milda hjärta har han än.
Herren Kristus lever!
3. Han har kämpat, segern vunnen är
över satan och all mörkrets här.
Dödens välde övervunnet är.
Herren Kristus lever!
4. Han är livet, vi ock leva får.
Om än genom dödens flod vi går,
skall det bli vår segersång ändå:
Herren Kristus lever.
var nu inte längre världens träl!
Du är löst och allt kan nu bli väl:
Herren Kristus lever!
NÄRMARE, GUD, TILL DEJ
1. Närmare, Gud, till dej,
närmare dej!
Om det än blir ett kors
som lyfter mej,
sjunger jag inom mej:
närmare, Gud, till dej,
närmare, Gud, till dej,
närmare dej!
2. Döljer för pilgrim trött
solen sitt sken,
blir än min huvudgärd
hårdaste sten,
skall jag dock drömma mej
närmare, Gud till dej...
3. Där ska all nåd du gav
stå för min syn
såsom en stege, rest
upp emot skyn.
Änglar där vinkar mej
närmare, Gud, till dej...
4. Vaknad jag reser glad
stenen så hård
såsom mitt Betel upp,
minnet till vård.
Natten ju förde mej
närmare, Gud, till dej...
5. Sist, när jag ställa får
uppåt min färd
och jag har bakom mej
jordlivets värld,
viskar det än i mej:
närmare, Gud, till dej...
O DU GUDS KÄRLEK UNDERBAR
1. O du Guds kärlek underbar,
som ingen tanke fattat har,
som dröjer kvar då allt skall fly,
bestående och evigt ny.
2. Hur djupt allt hat, all ondska går,
långt djupare likväl du når,
där ifrån himlens nådastol
du strålar klart, Guds kärleks sol.
3. Du lyser i den blåa skyn,
i liljans glans, vid skogens bryn.
Du sträcker ut ditt milda band
kring stjärnors valv och hav och land.
4. Men mer än uti annat allt
du strålar fram i hans gestalt,
som av vår Fader sändes ned
och döden för vår frälsning led.
5. O kärleks längd och djup och höjd,
lys upp vårt liv med helig fröjd,
att evigt vi besjunga må
den Gud som ensam älskar så.
VERKA TILLS NATTEN KOMMER
1. Verka tills natten kommer,
kallelsens verk är stort:
hela livet behöves,
dagarna svinner fort.
Tidigt i livets morgon...
[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte återges här än]
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar