1900-talet
DU SOM HAR ÖRON, HÖR OCH VET
1. Du som har öron: hör och vet
att Livet steg som saven!
Ja, gläds i tid och evighet
att Jesus gått ur graven!
2. I Josefs nya grav det blev
en tid för påskens under.
Men Jesus säger: "hör och lev!"
till mänskor alla stunder.
3. Och liv och ande är hans ord,
och sorgsna hjärtan glädes.
Och bäst förnims vid Herrens bord,
att själv han är tillstädes.
DÄRFÖR ATT ORDET BLAND OSS BOR
1. Därför att Ordet bland oss bor
blir världen aldrig stum.
En lovsång lyfts. Vi väcks till tro
i vår förtvivlans stund.
2. I stoft, i gräsens bräcklighet...
[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]
EN TANKFULL FISKARE SATT EN GÅNG
1. En tankfull fiskare satt en gång
och hörde vår Herre tala.
Så skönt ej klingade änglasång,
ej silver i kungasalar.
I fiskebåten vår Herre satt
och folk i mängder på stranden glatt
nu lyssnade till Gudsordet.
2. Nu Simon! sade Gud Faders Ord
då han sin predikan slutat,
ta åter åror och nät ombord,
bemanna på nytt din skuta!
Långt ut på djupet nu garnen sätt,
det är på tiden om jag ser rätt,
och sen följs vi åt på vägen!
3. Ja, Mästare, sade Simon matt,
det kunde vi gott behöva.
Vi slet förgäves vår långa natt,
ditt ord är dock värt att pröva!
Från tvivel var han alls inte fri,
men spegla, tvivlare, dej däri:
han gjorde som Herren sade!
4. Så avbröt Simon sin middagsrast,
men strök nästan med på kuppen!
Hans skuta krängde och nätet brast,
en jättefångst - hur få upp den?
Han till sej vinkade vänner då,
av fiskar fulla blev skutor två
och började nästan sjunka.
5. Då fiskar-Simon det tecknet såg,
han föll ner för Jesu fötter
och sade: Herre, ifrån mej gå,
i synd har jag mina rötter.
Men Herren sade: Var inte rädd,
nej, följ mej bara och var beredd
att människofiskar fånga.
6. Så gjorde Simon sitt bästa val,
hos Ordet han gick i skola,
och folk han fiskat i tusental,
de skiner nu klart som solar.
Men än finns arbetstillfällen i
det stora människofiskeri
som Herren och Simon grundat.
7. Än finns på jorden ett fiskarlag
som kallas Sankt Petrus gille,
så folk kan fiskas ännu idag
som Mästaren Jesus ville.
Från mörkrets rike de förs till Gud,
där fritt de evigt far in och ut
och glädjen dem alltid följer.
8. Med ljus vi kommer, med kors vi går,
vi vill ingen själ bedraga.
Det vet ju alla vi kallar på
att synden de ska försaka.
Vi visar öppet vårt livsuppdrag,
vårt nät vi lägger på ljusan dag
och inte i trånga vikar.
9. På hjärtedjupet vi lägger ut,
där bottnar ej ytligheten.
Vi lägger nät på vår Herres bud
och bärgar för evigheten.
Men den som bara till tiden trår,
då ej ett endaste ord förstår
och grips ej av det vi talar.
FRAMTIDSLÄNGTAN, GLAD FÖRVÄNTAN
1. Framtidslängtan, glad förväntan
fyllt oss både först och sist.
För det mesta kan oss gästa
orostankar, glädjebrist,
men vi finner hjälp och råd
genom Herrens Jesu nåd!
2. Framtidslängtan, glad förväntan
sjunger himmelskt i vår själ
var vi vilar, vart vi ilar,
för med Jesus allt är väl.
Fyllt av frid och glädjesång
når Guds folk sitt mål en gång.
FÖRUNDERLIGT OCH MÄRKLIGT
1. Förunderligt och märkligt,
omöjligt att förstå,
men dock så ljust och verkligt
och ljuvt att tänka på:
inunder öppen himmel,
på bädd av strå och blad,
du finner, Herre Jesus,
din första vilostad.
2. En fågel har sitt näste,
sin kula varg och lo,
var blomma har ett fäste,
var humla har ett bo,
men fursten i Guds rike,
det levande Guds ord,
får bli en hemlös´ like
sin första natt på jord.
3. Men kom! Jag vill upplåta
mitt hjärta, själ och sinn
och bedja, sucka, gråta:
Kom, Jesus, till mig in!
Här är din egen hydda,
du köpt den dyrt åt dig,
mitt hjärta skall dig skydda,
ack, giv mig jul med dig!
GUDS ÄNGLAR I HÖJDEN, SJUNG LJUVLIGA ORD
1. Guds änglar i höjden, sjung ljuvliga ord,
som den första jul,
om barnet, Guds Son, som kom ned till vår jord,
om Sonen, vår Hjälte och Herre!
2. Guds folk här på jorden, ta barnet i famn
som den första jul!
Med frid kom vår Jesus i Faderns namn,
vår Frälsare, Hjälte och Herre!
3. Gud Fader ske ära, att dagen har grytt
för en ljuvlig jul!
Med enfödde Sonen vi föddes på nytt,
med Jesus, vår Hjälte och Herre!
JAG VET ETT LITET PARADIS
1. Jag vet ett litet paradis,
det är så lätt att finna
för den som Gud fick, stor och vis,
om dop och tro påminna.
2. Det ligger under stugutak
och under stjärnvalv höga,
där kristna är på Herrens dag
inför hans milda öga.
3. Den som Guds änglar sjungit om
är där i kraft tillstädes,
där hörs hans kärleks höga sång,
hans frälsta folk där glädes.
4. Det himmelskt är att höra än
hur han i krubban vilat,
hur herdar och hur vise män
till barnabädden ilat.
5. Det himmelskt är att tänka på
att han som kom i världen
vill låta sina döpta få
bli med på himmelsfärden.
6. Från Betlehem till Golgata
vi får med honom vandra!
Ja, till Guds Paradis vi ska
med honom och varandra!
7. Om i vårt lilla paradis
Guds ord oss har hugsvalat,
där i det stora fattar vi
vad Andens bildspråk talat!
MARIA SATT PÅ HÖ OCH STRÅ
1. Maria satt på hö och strå
i nattens tysta timma.
Så ljuvt i krubban såg hon då
två barnaögon glimma.
2. En ängel stod så hög och god
hos herdarna vid hjorden.
Förfäran kylde deras blod.
Då ljöd till dem de orden:
3. "Var inte rädda! Fatta mod
och gläds nu allesamman!
Jag nyss inför vår Herre stod
och medför fröjd och gamman.
4. Jag kommer från Guds paradis
att hela jorden hälsa:
Ett barn är fött, Gud vare pris,
att er från ondskan frälsa.
5. I Betlehem i morgonstund
ni honom snart ska finna.
Med er han sluter nytt förbund,
Guds rike kan ni vinna!
6. Må ära ges åt himlens Gud
som i det höga tronar,
åt jorden fred med julens bud
som himmel, jord försonar."
7. Halleluja, halleluja
för Frälsaren den späde!
Så sjung med änglarna, o ja,
till evig juleglädje!
8. För fast så många hundra år
har gått alltsen den gången,
där ordet om Guds Son oss når,
där ljuder änglasången!
NÄR MÖRKER ÖVER DJUPEN VAR
1. När mörker över djupen var,
då skapade Guds ord,
och så blev allting till som finns
i himmel och på jord.
[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]
RÄTTFÄRDIGHET OCH SALIG DÖD
1. Rättfärdighet och salig död,
de två hör stadigt samman
som fågelsång med morgonglöd
vid första solskensflamman.
Ja, de kan aldrig skiljas åt,
men evigt blir det natt och gråt,
där Anden ej fått råda.
2. Att kämpa Kristi goda strid
och genom livets öden
ha hans rättfärdighet och frid,
ger liv i själva döden.
Väl dem som står i Kristi sold
och ej sej gav i mörkrets våld!
I frid de hem får fara.
VI TILL DITT ALTARBORD BÄR FRAM
1. Vi till ditt altarbord bär fram
som offergåva, o Guds Lamm,
vår glädje, våra nederlag...
[Av upphovsrättsskäl kan resten av texten inte återges här än]
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar