Schütz

HEINRICH SCHÜTZ
1600-talet















ALLAS ÖGON VÄNTAR PÅ DIG, HERRE




Allas ögon väntar på dig, Herre,
och du giver åt dem deras föda i rättan tid.
Du upplåter dina händer
och mättar allt levande, 
allt levande med ditt goda.













DIN GODHET VILL VI LOVA



1. Din godhet vill vi lova,
o Herre Jesus kär,
vårt hjärta är den gåva
som du av oss begär.
O må det skänka sej
nu i ditt blod helt renat
och genom tron förenat
//: för evig tid med dej! ://

2. Oss kan ej vederfaras
en större nåd och tröst,
än att oss uppenbaras,
att du oss återlöst.
Ditt blod som för oss rann
har helgat denna dagen,
du, undergiven lagen,
//: förlossning för oss fann! ://

3. Fördenskull är dej givet
ett namn, som härligt är,
som saligheten, livet
allena innebär;
ty Jesus kallas du.
O Jesus, var vår Jesus
och i din godhet ge oss
//: allt vi dej ber om nu! ://

4. Dig Fadern velat skänka
åt oss till Frälsare,
o må vi det betänka
och alltid låta se
vårt hjärtas tacksamhet,
som vi därmed bevisar
att vi din kärlek prisar
//: med sann barmhärtighet! ://

5. Du nådigt velat frälsa
vår syndinsnärjda själ,
oss givit liv och hälsa,
bevakat allas väl,
så vi, av ditt behag,
förskonade från våda
med glädje nu kan skåda
//: och fira denna dag! ://

6. Vår första gärning denna
må alltså bli i år
att andaktsfullt bekänna
ditt namn, som allt förmår,
och glada samlas här,
där oss ditt ord förkunnas,
där oss den friden unnas,
//: som trygg och evig är! ://

7. Förnya du vårt sinne
i detta nya år,
så att vi oss påminner
hur tiden snart förgår.
Ja, lär oss tänka så,
att vi vårt hjärta vänder
till det som ej har ände
//: men evigt ska bestå! :// 

8. Så hjälp oss våra dagar
här leva så i ro,
att vi, som dej behagar,
i kärlek, hopp och tro
kan vandra livets väg.
Ja, Herre, oss förläna
att vi dej rätt må tjäna
//: och så få ro hos dej! ://
  








DIN SOL GÅR BORT MEN DU ÄR HÄR





1. Din sol går bort, men du är här,
o Gud, du alltid hos oss är.
I mörkret ser du oss ännu,
och när vi sover vakar du.

2. Allt vilar under Herrens hand,
som hägnar både stad och land,
och till de trötta barnens ro
hans goda änglar hos dem bor.

3. Sött sover den som fruktar Gud
och vandrar efter Herrens bud.
Med glädje står han upp igen
och prisar Gud, sin Far och vän.








KOM, HÖR OCH SE, BETÄNK OCH MÄRK




VID ALLMÄNT SKRIFTERMÅL

1. Kom, hör och se, betänk och märk
de skönsta avskedsorden,
det allra främsta nådeverk
man hört och sett på jorden,
det största under själen vet,
det hav som högst kan svalla,
den heligaste hemlighet,
det största djup av alla
vi ändlöst djupt kan kalla!

2. Vår Herre Jesus i den natt
då han till slut förråddes,
till bords med tolv apostlar satt,
som av hans omsorg nåddes.
När framför sig han plågor ser
som själ och hjärta kränker,
se, på oss alla likväl mer
än på sig själv han tänker,
ett testamente skänker.

3. Till Faderns höga majestät
han lyfter håg och händer,
tar brödet, tackar, bryter det,
sen till de tolv sig vänder
och säger: Tag och ät nu här
de sönderbrutna bröden,
vet att min sanna kropp det är,
som nu givs ut i döden
att frälsa er ur nöden!

4. Han kalken ock i samma stund
välsignar och utskiftar,
varmed han då ett nytt förbund
och testamente stiftar.
Han säger: Drick nu av mitt blod
som blir för er utgjutet,
till bot för synd och övermod
och allt som blivit brutet!
Det gäller, det beslutet.

5. Se här, min själ, är Jesu bord
till hans och din förening.
Här är också hans klara ord
och ordens rätta mening.
Låt ej i denna handlingen
förnuftet reformera,
ej heller med förvandlingen
vidskepelsen regera,
det duger intetdera.

6. Tag ordet som det ligger här,
och tro just som det lyder.
När Jesus säger att "det är",
så säg ej: "det betyder".
Nej, tro att det är samma kropp
som för dig har måst svida,
ja, samma blod som haft sitt lopp
ur hjärtesår och sida
när Gud för oss fick lida.

7. Hur detta sker, den själv bäst vet,
som makten har att råda.
Hans vishet och allsmäktighet
är goda grunder båda.
Det är ej skämt, det är ej lek
att slå med ord den munnen,
som aldrig var med något svek
och något falskt befunnen,
ja, själva sanningsbrunnen.

8. Bröd är väl bröd, så tror vi rätt,
så har ock Skriften menat,
men på ett obegripligt sätt
med Kristi kropp förenat.
Vin är väl vin, förblir ock vin,
men därmed givs tillika
Guds blod till själens medicin,
kan ej för tvivel vika.
Guds ord kan aldrig svika.

9. När vi nu börjar att förstå
vad härligt bord här dukas,
så ligger största vikten på
hur gåvan av oss brukas,
ty denna spis ovärdiga
till andligt liv åtnjuter,
men alla obotfärdiga
sig själva utesluter
och Jesu tröst förskjuter.

10. Ja, över sin tillstängda själ
Guds dom de så ses draga,
och kroppen måste likaväl
en lika dom mottaga.
Som de i synd och säkerhet
har låtit själen somna,
så lär Guds dom, som Skriften vet,
sig över dem fullkomna
då liv och själ skall domna.

11. Vem än du är, så är det bäst
att du idag proberar
i vad för själ, du nattvardsgäst,
din Gud du härbärgerar.
Är själen full med styggelse
och du ej har bekänt det,
ej ringaste uppbyggelse
av detta sakramentet
du dig här då förvänte.

12. Se, otron är bland synders tal
en mäktig regentinna,
och den som tjänar Belial
en ryslig tjänarinna.
Där hon nu är, är också han,
där kan ej köttet tämjas,
och Kristus ju omöjligt kan
med sådant följe sämjas.
Han måste därvid vämjas.

13. Och du som låtit i förtret
med hat din själ upptända,
ack, ve dig då i evighet
om du, du oomvända,
till denna kärleksmåltid går,
du går den breda gata,
ty visst är det en dödssynd svår
med Kristi kropp sig mata,
men Kristi lemmar hata?

14. Och skulle någon tänka så:
Jag vill mig nu förnya
men strax till synden återgå,
som hunden till sin spya,
jag kan väl Gud som en god vän
på några dagar hysa,
men sedan åter fritt igen
åt gammal hemsynd mysa.
Ack, därvid må man rysa!

15. Ty hos en sådan Guds bords gäst
finns ingen tro och ånger.
Av honom blir Guds Son korsfäst
på nytt och flera gånger.
Ja, han på Kristi kropp och blod
ett fasligt mord bedriver,
och för hans stolta övermod
Guds nit och domariver
hans säkra lön då bliver.

16. Men är du tryckt och ångerfull,
med samvetssår och -sveda,
och ber om nåd för Kristi skull,
vid synden känner leda,
så skall du minnas dagen lång
den stora soningsdagen,
då för all ondska på en gång
Guds ende Son blev slagen
och vredesdomen tagen.

17. Ja, kom då hit i Jesu namn!
Gud själv vill dig då hägna.
Se, Jesus står med utsträckt famn
och vill dig väl undfägna.
Räds ej för din ovärdighet,
nej, fira glad hans minne,
ty där det finns botfärdighet
i hjärtats rum därinne,
där är ett värdigt sinne.

18. Du hjärta som av lagens hot
och hammare är krossat,
tro att han tar med fröjd emot
vad han så dyrt förlossat!
Så är ju verket väl begynt
och får ej mer förhalas.
Han ger dig själv fullgiltigt mynt
varmed din skuld betalas
och fallna barn hugsvalas.

19. Att Gud din synd förlåta vill,
på det kan du nu bygga.
På det får du nu ett sigill
som aldrig Gud vill rygga.
Den helga, dyra kropp och blod
som dig idag skall räckas,
ger kropp och själ mot döden mod,
du slipper nu förskräckas,
till liv skall du uppväckas.

20. Den som med Kristus är förent
skall evigt triumfera.
Så bed, min själ, bed tidigt, sent:
O Jesus, mig regera,
att jag mig så på denna jord
kan vid din nattvard visa,
att jag vid härlighetens bord
i himmelen får spisa
och dig med glädje prisa!






O JESUS, ÄN DE DINA

1. O Jesus, än de dina

du vill omkring dej se,

och av din bittra pina

en salig frukt dem ge.

Dem in i döden älskar du,

och i din Faders rike

vill möta dem ännu.

2. Men redan här på jorden

bland oss du stiger ner.

För oss ett offer vorden,

dej själv åt oss du ger

och säger, evigt mild och god:

"Tag, det är min lekamen,

och tag, det är ditt blod."

3. Vi, Jesus, dej får höra
ännu i dessa ord.

Oss alla vill du göra

till dina vid ditt bord.

Oss alla, då du brödet tog,

du slöt intill det hjärta

som för oss alla slog.

4. Det hjärtat, som i nöden

den armes tillflykt var,

som bad för oss i döden

och våra synder bar,

det hjärtat än med frid och tröst,

med salighet från höjden

här nalkas trogna bröst.

5. Du kommer, kärleksrike,

ännu i Herrens namn

och för oss i ditt rike

emot en Faders famn,

en Faders, som förlåta vill

de barn du återlöste

och som dej nu hör till.

6. Ja, dej vill vi tillhöra,

o Jesus, till vår död,

och Herrens vilja göra

i medgång som i nöd.

Då blir du hos oss alla dar

intill vår levnads ände,

som själv du lovat har.

VEM ÄR EN SÅDAN GUD SOM VÅR




1. Vem är en sådan Gud som vår?
Var finner man hans like?
Hur hög och underbar han står
mitt i sitt allmaktsrike,
när han med kraften i sitt ord
har skapat himmel, hav och jord,
ja, allt som rörs och lever!

2. Och detta Herrens storverk var
fullkomligt, gott och härligt.
Men ack, en dag av lögnens far
det skövlades förfärligt!
Då blev det ont, som förr var gott,
och genom Adams fall och brott
har världen syndig blivit.

3. Men vi behöver ej förgås,
ty Gud är mänska bliven
och i hans liv och död för oss
är evig lösen given.
"Fullbordat", ropte han till slut:
så strök han hela skulden ut.
Den detta tror är salig.

4. Ja, salig såsom Adam själv
och lika ren som Eva
han tvagen är i nådens älv
och får i Kristus leva.
Så har han en befriad själ
till skänks av sin Immanuel,
sin Skapare och frände.

5. Så sjunge den som salig är
och glad i tron kan sjunga,
så sjunge hela himlens här
och varje mänskotunga
dig, Jesus, evigt lov och pris,
att du på så fullkomligt vis
från döden oss har frälsat!