1800-talet
DEN SKÖNA JORDENS SOL GICK NED
1 Den sköna jordens sol gick ned,
men stjärneskaror strålar.
Ja, universums härlighet
den mörka kvällen målar.
2. Se, rymden som en kyrka stor
sej välver hög och trogen;
i templet är Guds gröna jord
ett litet blad från skogen.
3. På minsta blad i största skog
hör många storverk hemma;
där finns det liv och lovsång nog,
fast vi ej hör en stämma.
4. Gud i din hand allt stort är smått,
men inget smått du glömmer.
De barnasjälar har det gott,
som i din nåd sej gömmer.
DET ÄR SÅ HÄRLIGT NÄR HAND I HAND
1. Det är så härligt, när hand i hand
de två som nu hör ihop får vandra.
Ty dubbelt skön lyser lyckans land,
men sorg är halv, när man har varandra.
Ja, det är gamman att vandra samman,
att vandra samman, när tro och kärlek
//: är resekost ://
2. Det är så vackert och varmt i hem,
där små och stora har samma sinne,
där livets ord lyser klart för dem
och bor i hjärtat där innerst inne.
Ja, det är gamman att hålla samman,
att hålla samman, när trofast ömhet
//: är hjärtats språk ://
3. Det är så härligt att lita på:
vi har en Gud, som vår väg bereder.
Hans oss ej glömmer, då vi blir grå,
hans nåd sej sträcker till tusen leder.
Ja, det är gamman, när allesamman,
när allesamman får ljus och hjälp i
//: Guds kärleks ord ://
4. Det blir så tungt och så mörkt för dem
att ej få vara varandra nära.
Men tänk blott då: i vår Faders hem,
där kan vi åter få se de kära.
Ja, det blir gamman att leva samman,
att leva samman när allt är kärlek
//: och ljus och frid ://
5. Var helst två mänskor i Jesu namn
sitt hem med kärlek och tro vill bygga,
där ska de alltid ha säker hamn,
hur allting växlar, de bor dock trygga,
ty det är gamman att växa samman,
att växa samman, när hemmets hjärta
//: är Jesu namn ://
GE OSS EN PINGSTDAG, HERRE
1. Ge oss en pingstdag, Herre,
en nådens pingstvind än!
Ja, sänd din helge Ande
till oss från himmelen!
2. Ge åt den torra jorden
ett ljuvligt särlaregn,
så att den börjar blomstra
i nådens trygga hägn!
3. Du har ju lovat, Herre,
en ny, en salig tid;
så tänk på detta löfte,
vi binder dej därvid!
GLAD OCH OFÖRFÄRAD GÅ
1. Glad och oförfärad gå
som din Gud styr färden,
om du också skulle få
kämpa mot all världen.
2. Var ej rädd för mörkrets hot!
Gud ditt ljus ska vara.
I hans kraft du står emot
frestelse och fara.
3. För allt gott du kämpa må,
dö om så det gäller.
Tungt blir livet inte då,
inte döden heller.
GUD SKE TACK OCH LOV
1. Gud ske tack och lov!
Vi så härligt sov,
trygg på kudden låg den varma kinden!
Upp som fågeln frisk,
rask som havets fisk!
Morgonsolen ler i morgonvinden!
2. Se, med glans från skyn
blir det dag i byn,
dysterheten blev med ens försvunnen.
Alla tuppar gol,
hälsade Guds sol,
alla fåglar små fick mål i munnen.
3. Minsta lilla mus
har sitt lilla hus,
även sparvens unge har sitt rede.
Så har även vi
nog att leva i -
om vi bara riktigt kunde se det!
4. Lycklig toppen gol,
hälsade Guds sol,
ljus och levnadslust för alla brinner.
Upp, som solen frisk,
rask som havets fisk,
trygghet i Guds kärlek än vi finner!
GUD, STANNA NÄR DAGEN STÄLLER
1. Gud, stanna när dagen ställer
sin lykta undan till slut!
Var hos oss när mörkret väller
från nattens slussar ut!
2. Ja, låt över dal och höjder
din stjärnmantel utbreda sej,
så ska både sorg och fröjder
få komma till ro hos dej.
3. Var hos oss och fyll våra drömmar
med änglarnas ljusa fred,
din Ande som varma strömmar
låt susa till oss ned.
4. Kung Jesus som vunnit seger
vill omfamna alla de små,
på änglarnas himlastege
får barnasjälarna gå.
5. Gud, möt oss när dagen ställer
sin lykta undan till slut,
så paradisljuset väller
från nattens slussar ut!
.
JAG VET MEJ EN SÖMN I JESU NAMN
1. Jag vet mej en sömn i Jesu namn,
när döden mitt timglas tömmer,
Mej reds då en bädd i jordens famn,
så moderligt hon mej gömmer.
Min själ är hos Gud i himmelrik
och möda och sorger glömmer.
2. En morgon jag vet, som klar och skär
ska gry över jordens lunder.
Då kommer Guds Son med sin änglahär,
vid tecken och stora under.
Han nalkas min grav och väcker mej
som sover så tungt därunder.
3. Den morgonen är mej så ljuv och kär,
med längtan på den jag tänker.
»O komme den snart, o vore den här»,
jag suckar, då sol sej sänker.
Jag sjunger om den, när dagens ljus
på himlen i öster blänker.
4. När Frälsarens röst de dödas grav
ska nå att till liv dem kalla,
de hör då hans ord kring land och hav,
och hindrande stängsel ska falla.
Då ropar Jesus: Ni döda, stå upp!
Och fram jag träder med alla.
5. De himmelska portarna öppnas då
för Herrens saliga skara.
Gud låte oss alla den staden nå
och ej bort i mörkret fara.
Gud, ge oss den glädjen för Jesu skull,
att evigt hos dej få vara!
JULEN MED FRID KOM HIT TILL SLUT
1. Julen med frid kom hit till slut:
den gläder gamla och unga.
Vad änglarna sjöng i världen ut
nu alla små barn ska sjunga!
Grenen från livets träd står skön
med frukter på sina kvistar,
och den som tar mot i lovsång och bön
ska aldrig den glädjen mista.
2. Glädjen idag är jordens gäst
med himlakungen den lille.
Du fattiga sparv, flyg ner till fest
med duvan vid julens gille!
Dansa, du barn, av änglar stödd,
den högsta vinsten är vunnen:
idag blev vår käre Frälsare född
och paradisvägen funnen!
LJUSETS ÄNGEL GÅR MED GLANS
1. Ljusets ängel går med glans
ut från himlens portar.
För Guds ängels ljusa krans
flyr de svarta skuggor som oss hotar.
2. Sol går över världen ut
med Guds ljus i ögat.
Se, vår Herres sändebud
går på gyllne skyar i det höga!
3. Så sej sprider på vår jord
glansen från Guds himmel,
i sin kåpas stråleflor
famnar den all världens glada vimmel.
4. Sol når både slott och vrå,
dem som styr och tigger,
ser till stora, ser till små,
kysser barnet som i vaggan ligger.
5. Också oss han famna vill,
ängeln från det höga,
också oss han blinkar till,
ängeln med Guds himlaglans i ögat.
6. Också oss har Herren kär,
ingen kan han glömma.
I var solglimt är han här,
hör vår morgonsång av glädje strömma.
SKULLE JAG MIN GUD EJ LOVA
1. Skulle jag min Gud ej lova,
prisa högt av all min själ!
Allt jag äger är hans gåva
och han vill mej ständigt väl.
Idel kärlek han mej ägnar,
fadersgod barmhärtighet.
Alltid han mitt bästa vet
och i nöden väl mej hägnar.
Allt är ovaraktigt här,
men Guds kärlek evig är.
2. Detta fallna släkte ser han
rusa mot en evig död.
Då sin Son som offer ger han
att oss rädda ur vår nöd.
Bottenlösa kärleks flöden!
Fanns väl någon som förstod
djupet av den nådens flod
som kan frälsa oss från döden?
Allt är ovaraktigt här,
men Guds kärlek evig är.
3. Anden som hans verk förklarar
skänker han oss i sitt ord,
helig Ande som bevarar
oss på denna mörka jord,
tröstar oss och nådigt väcker
i vårt hjärtas djup en tro
som går löftets himlabro,
den som döden aldrig bräcker.
Allt är ovaraktigt här,
men Guds kärlek evig är.
4. När jag somnar, Herrens öga
vakar trofast över mej.
Fadersblicken från det höga
släpper aldrig barnet, nej.
Varje morgon när jag vaknar
möter mej hans nåd på nytt,
och när dagen sen har flytt
i hans vård jag inget saknar.
Allt är ovaraktigt här,
men Guds kärlek evig är.
5. Vart jag mej i världen vänder
inget annat hopp jag vet.
Gud, jag sträcker mina händer
upp mot dej i tacksamhet.
Fram till livets afton sena,
Herre, ge mej nåd att jag
varje stund och varje dag
söker dej, o Gud, allena,
tills i evighet jag får
dej lovsjunga, Fader vår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar