tisdag 11 november 2014

Hartmann

JOHAN PETER EMILIUS HARTMANN
1800-talet
Black and white photo of a man wearing formal dress, head and shoulders seen in half right profile














FRID TILL BOT MOT SYND OCH SKAM




1. Frid till bot mot synd och skam
gav oss Gud i Jesu namn.
Frid han köpt oss med sitt blod,
då han korsets död utstod.
Fridens evangelium
når oss genom tid och rum. 

2. Frid är kyrkans välkomstord
och farväl på denna jord.
I vårt dop det till oss ljöd
och ska ljuda i vår död:
Frid med er, ja, Herrens frid
med Guds folk till evig tid!











KORSET ÄR DE KRISTNAS BRODER




1. Korset är de kristnas broder,
törnebusken rosens moder,
mörka moln ger grönska god.
Guldet skall av hammarn smidas,
druvan under pressen vridas,
//: mänskan lära tålamod ://

2. Ljust och mörkt i världen blandas,
lätt och tungt man ömsom andas,
lust och jämmer följs här åt.
Här är fröjd och sorgetimma,
solsken växlar om med dimma,
//: glada leenden med gråt ://

3. Varför vill jag då på jorden
sitta jämt vid glädjeborden?
Om jag vill bli Jesus lik,
bör jag fostran väl fördraga
utan att i otid klaga,
//: ty hans kärlek gör mej rik! ://










KÄRLEK FRÅN VÅR GUD




1. Kärlek från vår Gud

flödar till oss ut
som en källa, frisk och ren.
I dess vatten klart,
stilla, underbart
glimmar livets ädelsten.

2. Kärlek från vår Gud
som en smyckad brud
kommer ljuvlig till oss ner.
Öppna blott din famn,
kom i Jesu namn!
Himlens glädje den dig ger.

3. Kärlek från vår Gud
är det stora bud.
Intet större finns än den.
Bliv däri alltid,
och du har Guds frid,
ty Gud själv är kärleken.











LIKT VÅRDAGSSOL I MORGONGLÖD




1. Likt vårdagssol i morgonglöd
gick Jesus fram ur natt och död
till liv förutan like.
Därför, så länge världen står
det efter vinter kommer vår
också i andens rike.

2. Som fåglars kör i lund och mark
besjunger våren, blid och stark,
och livets alla under,
vi må besjunga med varann
hans liv, som döden övervann
i påskens morgonstunder.

3. Snart alla ängar stå i skrud
och skogen kläder sig som brud,
när livets krafter blomma.
Så komme vår i Jesu namn
i folkens liv, i kyrkans famn,
till alla själars fromma.








NU KNÄPPER JAG MINA HÄNDER 





1. Nu knäpper jag mina händer   
till tack för en härlig dag.
I bön jag till Gud mej vänder,
hans närhet förnimmer jag. 

2. Nu stänger jag dörr och öga
för allting i världen vid.
Jag har en vän i det höga
som ger mej sin ro och frid. 

3. Nu böjer jag knä och hjärta
och somnar med hopp och tro.
När natten ger köld och svärta
är Herren min sköld och sol.






OM INTE HERREN BYGGA VILL



1. Om inte Herren bygga vill,
är sten och trä förgäves,
ty mer än världen tror ska till,
ett annat virke kräves.
Det måste till ett gudomsord
från Herren själv, när på vår jord
hans helgedom ska byggas.

2. Ett klocktorn och en vacker funt,
ett bord med ljus man tänder,
det kan man hitta jorden runt,
det görs av mänskohänder,
men samvetsro och fred med Gud
blir inte till av klockors ljud
och hus som vi har smyckat.

3. Så ber vi: kom, o Herre stark!
Låt Anden här regera!
Då byggs här upp en rymlig ark
med frälsning för allt flera.
Var Herrens dag, vart kyrkoår
vår Herre mitt ibland oss går,
när livets ord får ljuda.

4. Till det Guds ord, som likt en sol
med ljus och kraft kan verka,
vi reste denna predikstol,
vi byggde denna kyrka.
Vi helgar nu dess skepp och kor,
dess dopfunt och dess altarbord
till trogen tjänst för ordet.

5. O du som skapat världen vid
och universum känner:
låt också denna byggnad bli
ett verk av dina händer.
Med ord och Ande bygg ett rum
som blir en verklig helgedom,
där du i sanning dyrkas!

6. I Jesu namn till dig vi ber,
vi på ditt ord vill bygga.
Ty endast om du själv är med
är vi för evigt trygga.
O du som skapat rymd och jord,
vår Herre, bygg nu med ditt ord
ditt tempel mitt ibland oss!












TILL HIMLARNA NÅR DIN BARMHÄRTIGHET, GUD




1. Till himlarna når din barmhärtighet, Gud,

din trofasthet når dina skyar,
din rättfärdighet är som väldiga berg
som omgärdar städer och byar.

2. Som himlarnas famn är din kärlek, o Gud,

din rättvisa är såsom haven.
Du hjälper och hör både mänskor och djur,
går med oss från vaggan till graven.

3. Hur dyrbar är inte din nåd, du vår Gud,

där människobarnen får bygga!
Ja, över oss breder du vingarna ut
och värmer och stärker de skygga. 

4. Ditt himmelska överflöd ges i ditt hus,

där glädjen i strömmar får välla.
Hos dej, du vår Gud, ser vi ljus i ditt ljus,
du livets och kärlekens källa.















VÄRLDENS PÅNYTTFÖDELSE



1. Världens pånyttfödelse
åter glädjen föder!
Skönt förnyad skapelsen
den Uppståndne möter.
Öst och väst och syd och nord,
eld och vatten, luft och jord
sjunger påskens psalmer.

2. Se mot himlavalvet upp,
se nu hur det klarnar!
Gå nu ner till böljorna,
lyssna hur de svarar!
Mellan bägge morgonglad
fröjdar sej i land och stad
hela fågelkören!

3. Se hur skira lundarna
står som förr om åren!
Märker du hur ängarna
fröjdar sej om våren?
Nu det vissna kläs i grönt,
grånat land står underskönt,
målar påskens under!

4. Livets värme, segrande
över dödens kyla
prisar den som uppstod nu,
som oss väl kan skyla.
Döden svalde honom hel,
men behöll ej någon del,
miste vad den hade.

5. Vi i honom återfår
hela paradiset: 
hett och hotfullt änglasvärd
sänktes på det viset. 
Nu keruben visar glad
livets träd med gröna blad,
vinkar oss till Eden.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar