Ahnfelt

OSCAR AHNFELT 
1800-talet















BLOTT EN DAG





1. Blott en dag, ett ögonblick i sänder,
vilken tröst, vad än som kommer på!
Allt ju vilar i min Faders händer.
Skulle jag, som barn, väl ängslas då?
Han som bär för mig en faders hjärta,
han ju ger åt varje nyfödd dag
dess beskärda del av fröjd och smärta,
möda, vila och behag.

2. Själv han är mig alla dagar nära,
för var särskild tid med särskild nåd.
Varje dags bekymmer vill han bära,
han som heter både Kraft och Råd.
Morgondagens omsorg får jag spara,
om än vandringsstigen döljer sig.
"Som din dag, så skall din kraft ock vara",
detta löfte gav han mig.

3. Hjälp mig då att vila tryggt och stilla
blott vid dina löften, Herre kär,
ej min tro och ej den tröst förspilla
som i Ordet mig förvarad är.
Hjälp mig, Herre, att vadhelst mig händer
taga ur din trogna fadershand
blott en dag, ett ögonblick i sänder,
tills jag nått det goda land.

GUD SKE LOV, MIN VÄN HAN BLIVIT




1. Gud ske lov, min vän han blivit,
o vilken vän,
han som sej för mej utgivit, 
o vilken vän, 
han som så av kärlek glöder, 
att för oss han dör och blöder, 
att han kallar oss för bröder, 
o vilken vän! 

2. Alla synder han förlåter,
o vilken vän,
han mej tröstar när jag gråter,
o vilken vän!
Då olyckligt jag förgår mej
bäst av alla han förstår mej
och hans kärlek alltid når mej,
o vilken vän!

3. Även då han djupt sej döljer, 
är han min vän. 
Alltid lika god mej följer 
min bäste vän. 
Sker mej något svårt, så sker det 
mej till godo, vännen ger det.
Efteråt jag tydligt ser det; 
o vilken vän! 

4. Allt bekymmer jag då kastar 
helt på min vän, 
allt som här min själ belastar
förstår min vän. 
Andens liv med ordet föda 
och mitt kött korsfästa, döda,
lindra tidens vedermöda, 
allt gör min vän. 

5. Det är evigt liv att känna 
Gud som sin vän. 
Sälla de, som funnit denna 
vår bäste vän!
Ja, de är för evigt rika,
andra kan ju dö och svika, 
denne vän är alltid lika;
o, vilken vän!  







GUDS BARN JAG ÄR!




1. Guds barn jag är!
Ack, saliga ro och glädje!
Guds barn jag är!
För vem ska jag säga min glädje?
För Gud vill jag säga min glädje.
Guds barn jag är!
Guds barn jag är!
Ack, saliga ro och glädje!

2. Guds barn jag är!
Med häpnad och fröjd jag det säger.
Guds barn jag är!
O Gud, är det sanning jag säger?
Ja, Gud, du ju själv så det säger.
Guds barn jag är!
Guds barn jag är!
Med häpnad och fröjd jag det säger.

3. Halleluja!
Nu skapelsens råd jag har funnit.
Halleluja!
Försoningens mening jag funnit,
förlorade barn har han vunnit.
Halleluja,
halleluja!
Nu målet för livet jag hunnit.

4. Så rik jag är!
- fast synden i nöd oss har drivit.
Så hög jag är,
så härlig för Gud jag har blivit
sen Sonen sitt liv åt mej givit!
Guds barn jag är!
Guds barn jag är!
Så hög och så rik jag har blivit!

*5. Halleluja!
Ditt lov, o vår Far, vill vi sjunga.
Halleluja!
Var prisad av hjärta och tunga,
var prisad av gamla och unga!
Halleluja,
halleluja,
vi här och i himlen vill sjunga!
 








HELIGE ANDE, KOM TILL OSS FRÅN OVAN



1. Helige Ande, kom till oss från ovan,
du som med Fadern och Sonen är Gud.
Kom att oss skänka den himmelska gåvan,
möt din församling, din längtande brud.
Du är det ljus som kan Jesus förklara,
bygga Guds kyrka och leda hans folk,
hela Guds sanning för oss uppenbara,
vara den himmelska kärlekens tolk.

2. Jesus, du sänder från himmelens boning
Anden som nådens och frälsningens pant.
Härligt förklarad blir så din försoning,
världen får veta att ordet är sant.
Eldstungor flammar, hör, gamla och unga
vittnar i jubel om undret som hänt.
Lösta från fruktan igen kan vi sjunga
lovsång till Gud som sin Ande har sänt.

3. Himmelska Tröstare, du som kan gjuta
läkande olja i svidande sår,
styrk oss och led oss så att vi får njuta
frukt av din frälsning som allting förmår.
Skapa du i oss förnyade hjärtan,
led oss i sanning och hjälp oss ur nöd.
Tålamod skänk oss i striden och smärtan,
var du vår levande kraft i vår död.

HERRENS NÅD ÄR VAR MORGON NY




1. Herrens nåd är var morgon ny!
Varför skulle vi sörja?
Jordens skuggor, hur snart de fly!
Må vår lovsång då börja!
Pris ske Gud! Vi mot målet ila,
Jesus följer oss trofast än idag,
bjuder här allt Guds välbehag
och därhemma sin vila.

2. Herrens nåd är var morgon ny!
Bort med tvekan och fruktan!
Herrens röst mitt i stormens gny
blandar nåd i hans tuktan.
Nåd, ja, nåd hur han än den kläder,
nåd som fostrar för himmelriket opp,
nåd som livar vår tro, vårt hopp,
nåd som tröstar och gläder.

3. De som gråta, de vare då
såsom gräte de icke.
De som fröjdas och le också
såsom gladdes de icke.
Herren kommer! Hans dag är nära.
Må vi bida den längtansfullt i tron,
höja redan vår lovsångs ton:
Honom, honom ske ära!

I EN DJUP, OÄNDLIG SKOG




1. I en djup, oändlig skog,
svart av moln, där åskan slog,
gick ett litet barn en gång
dagen lång.

2. Ja, den dagen var så lång,
himlen mörk och skogen trång.
Barnet i sin ensamhet
gick och grät.

3. Grät och tänkte: Aldrig mer
jag min Faders boning ser.
Här i mörker, köld och nöd
blir jag död.

4. Just då så förtvivlat var
molnet vek - och solen klar
glänste fram, och i dess ljus
Faderns hus!

5. Allt var nu på stunden gott.
Allt stod nu som förr det stått.
Samma hem och samme far
- allt var kvar.

6. Så, Guds barn, går ofta du
djupt i mörker, kanske nu,
vet ej vart du kommen är,
vart det bär.

7. Men så visst som Gud är kvar
och en evigt trofast far,
skall du än få ljus och tröst
vid hans bröst.














JAG ARMA BARN SOM LITET HAR ERFARIT





1. Jag arma barn, som litet har erfarit,
som än till strids ej många gånger varit,
Gud hjälpe mej att akta på min gång!
Min väg är smal, liksom dess port var trång.

2. Min skatt är stor, ack ja, jag lycklig varit
att bli Guds barn; jag frälsning har erfarit
från synd och dom och kval, ja, dödens gap;
jag har fått nåd och frid och barnaskap.

3. Min skatt är stor, men fasansfullt det vore
om jag min dyra skatt en gång förfore;
om jag en gång i köttet slutade
och aldrig fick det goda landet se!

4. Så hjälp mej, Gud, att inte tanklöst leva
i denna prövotid och mej inveva
i något av den ondes många nät!
Ack, led mej du, ja, led vartenda fjät!

5. Gud, hjälp du mej i frestelsernas smärta
och styrk var dag mitt oerfarna hjärta,
så aldrig någonting kan mej förmå
gå bort från dej, där styrka jag kan få!

6. Gud, hjälp du mej att i allt gott tilltaga,
att handla så att det kan dej behaga,
att för all synd som för ond bråddöd fly,
tillfälle och anledning därtill sky!

7. Gud, hjälp du mej min bönevrå ej glömma,
men ofta tyst hos dej mej undangömma!
Hur ska din nåd väl bli den själ till livs,
som ute jämt men sällan hos dej trivs?

8. Gud hjälp du mej att slutligen bli salig!
Ack, här är sorg, hos dej är fröjd otalig.
När världen mej ej mera rum vill ge,
ack, låt mej då din himmel öppnad se!

9. Då är jag nöjd, då vill jag villigt strida.
Mej väntar fröjd, o, skulle jag ej lida?
Kom gärna, kors, du blir ej alltid mitt!
En liten tid - och sen är jag dej kvitt.

10. Sen evig ro, ja, sen en evig vila.
Ack, aftonstund, hur glad jag ser dej ila!
Kom, Jesus kär, jag längtar efter dej!
Kom, när du vill, att hemförlova mej!










JAG ÄR FRÄMLING, JAG ÄR EN PILGRIM





1. Jag är främling, jag är en pilgrim,
blott en afton, blott en afton bor jag här.
Försök ej hindra mej, jag vill följa
Guds folk på väg genom sand och bölja!
Jag är främling, jag är en pilgrim,
blott en afton, blott en afton bor jag här.

2. Resemåltid i hast jag äter,
som ett ilbud, som ett ilbud stannar ej.
Jag står omgjordad kring mina länder,
har vandringsstaven i mina händer;
resemåltid i hast jag äter,
som ett ilbud, som ett ilbud stannar ej.

3. Lammets blod har mitt dörrträ tecknat,
mej beseglat, mej beseglat, jag är hans.
Ej syndens surdeg jag mer vill smaka,
iväg jag hastar, ser ej tillbaka.
Lammets blod har mitt dörrträ tecknat,
mej beseglat, mej beseglat, jag är hans.

4. Lammets måltid mej saligt hugnar
som en försmak, som en försmak av hans ro.
Med skodda fötter ur träldomsbandet
jag går att finna det goda landet.
Lammets måltid mej där ska hugna
i en evig, i en evig fröjd och ro.

5. Jorden har ej den ro jag söker,
nej, jag längtar, nej, jag längtar till Guds stad.
Där gråter ingen, där slutar nöden.
Där bor ej synden, dit når ej döden.
Jorden har ej den ro jag söker,
nej, jag längtar, nej, jag längtar till Guds stad.

6. Gode herde, blott ett jag beder:
följ och led mej, följ och led mej alltid du.
Så glad jag ilar nu till ditt möte,
till dess jag vilar uti ditt sköte!
Gode herde, blott ett jag beder:
följ och led mej, följ och led mej alltid du!













MED GUD OCH HANS VÄNSKAP



1. Med Gud och hans vänskap,
hans Ande och ord,
samt bröders gemenskap
och nådenes bord,
de osedda dagar
vi möter med tröst,
//: oss följer ju Herden ://
den trofaste Herden,
vi känner hans röst.

2. I stormiga tider,
bland töcken och grus,
en skara dock skrider
mot himmelens ljus.
Dess hopp och dess härlighet
världen ej ser,
//: men före går Herren ://
men före går Herren
med segerns banér.

3. Den molnstod oss höljer
och leder vårt tåg,
den klippa oss följer
med springkällans våg
är Kristus, hans kärlek
och renande blod,
//: där lever vårt hjärta ://
där fröjdas vårt hjärta,
där livas vårt mod.

*4. O Jesus, bliv när oss,
bliv när oss alltfort,
och sköt oss och bär oss
som alltid du gjort.
Ja, amen, din trohet
skall bringa oss fram.
//: Lov, pris, tack och ära ://
lov, pris, tack och ära,
vår Gud och vårt Lamm!










NU ALLT ÄR VÄL, FÖR EVIGT VÄL

1. Nu allt är väl, för evigt väl!
Nu är jag hjärtligt nöjd.
Här har nu varje mänskosjäl
en skänk från himlens höjd,
som mer än tusen världar är:
Guds egen Son, vår broder kär!
Nu är jag hjärtligt nöjd.

2. Nu äntligen blir allting väl 
trots alla jordens kval. 
Om mej försmäktar kropp och själ 
i tidens jämmerdal: 
har jag på himlens tron en bror, 
då blir allt väl - min tröst är stor! 
Jag är av hjärtat nöjd.

3. Som barnen hade kött och blod,
så skulle han det ha.
Han blev oss lik, fast ren och god,
en verklig människa.
Guds Son med oss i syskonlag,
av kvinna född som du och jag!
Nu är jag hjärtligt nöjd! 

4. Se, det var evighetens råd,

försoningsgåtan stor:
ack, under av en evig nåd:
Guds Son blir mänskors bror
och sina bröders borgesman!
Ja, i hans död min synd försvann
och jag är hjärtligt nöjd.

5. Jag är i mej en bunden träl,
i Kristus är jag fri.
Min gamle Adam gör min själ
otaligt bryderi,
men när Guds egen Son för mej
blir människa och offrar sej,
då är jag hjärtligt nöjd.

6. Då vågar jag ej låta bli
att tro och vara nöjd,
då vågar jag ej se förbi
försoningsvärdets höjd.
Ty är den stor, min syndaflod,
långt större Lammets död och blod.
Jag är av hjärtat nöjd.

7. Nu allt vad mänska heter, kom
till denna julfröjd ren!
Fast inte du är ren och from,
du likaväl är en
av dem som Gud till broder fått,
i himlens arv du har en lott.
Så var av hjärtat nöjd!

8. O, stäm då in med salig fröjd
i änglaskarans ord:
"Pris vare Gud i himlens höjd
och frid uppå vår jord,
till människor Guds välbehag."
Jag sjunger till min sista dag:
jag är av hjärtat nöjd!

NÄRMARE, O JESUS KRIST, TILL DIG

PÅ NÅDEN I GUDS HJÄRTA



1. På nåden i Guds hjärta,
som Jesus åt oss vann,
då han för oss i smärta
blev död på korsets stam,
jag nu allena bygger
min tro och salighet
och lever därför trygger,
den onde till förtret.

2. På nåden i mitt hjärta
jag stödde mej en tid,
men då vid syndens smärta
jag miste all min frid.
Så länge som jag rördes,
så kände jag mej nöjd,
men all min ro förstördes
när jag var mindre böjd.

3. Visst har jag ännu skiften,
ja, känslan växlar om:
än varm och rörd av Skriften,
än kall och död och tom.
Men nu jag lärt betrakta:
det skiftar ej hos Gud!
Jag slipper då beakta
min känslas alla ljud.

4. Den egendom som köptes
med Jesu Kristi blod,
beseglad när jag döptes,
blott den är fast och god.
Den ligger i Guds hjärta
och i det gåvobrev
som under dödens smärta
Guds Son med blodet skrev.

5. Nu är det väl därovan,
hur än det skiftar här,
och given är nu gåvan
av Gud, min Fader kär.
Den stund vi var ovänner
försonade vi blev.
Om intet alls jag känner,
jag tror Guds gåvobrev.










TÄNK, NÄR EN GÅNG





1. Tänk när en gång den dimma är försvunnen,

det töcken som omhöljer livet här,

och när den dagen är för oss upprunnen,

där Gud och Lammet evigt solen är!

2. Tänk när en gång är löst var jordens gåta,

vart ängsligt varför som jag grubblat på,

ja, när fördolda djup ska sej upplåta

och jag får Herrens vägar klart förstå!

3. Tänk när en gång jag med förklarat öga

får honom se, som här jag trodde på,

som här jag följde, tänk, när i det höga

jag evigt säll ska i hans åsyn stå!

4. Tänk när en gång jag utan synd ska vara,

helt fri mitt onda kött och satans list,

när alla tankar blivit rena, klara

och alla gärningar är utan brist.

5. Tänk när en gång jag äntligen ska vara

så from jag vill, då blott det goda sker,

ja, när jag ej behöver ens befara

blott möjligheten av att falla mer!

6. Tänk, när en gång i himlens gyllne salar

Guds Lamm bland änglar rätt jag prisa kan

och om ett evigt liv med syskon talar

och om det liv, som likt en dröm försvann!

7. Guds folk en gång i sida, vita kläder

med segerpalmer inför Lammet står,

då Gud hos sej de trötta barnen gläder,

från deras ögon torkar varje tår.

8. Väck, Jesus, denna tanke i mitt hjärta

var gång mej vägen blir för mödosam!

Den ljuvt ska dämpa varje bitter smärta

och locka leendet ur tårar fram.

UPPSTÅNDEN ÄR KRISTUS! GUDOMLIGA LIV!





1. Uppstånden är Kristus! Gudomliga liv! 
För oss du nu dödade döden. 
Uppstånden är Kristus! Min fröjdesång bliv 
mot synden och yttersta nöden. 
O Jesus, i hjärtat jag gömmer ditt ord, 
mer högt och mer dyrbart än himmel och jord: 
jag lever, och ni ska få leva!  

2. Ditt verk är fullbordat, till Fadern du går,
de saligas lovsång till möte. 
Åt oss du bereder i dag som i går 
ett rum i din härlighets sköte. 
På jorden, i himlen din kärlek, din bön 
blott söker, o Jesus, ditt arbetes lön: 
att syndare saliga göra. 

3. Osägliga nåd! Så allenast en Gud 
kan älska. Nu lever mitt hjärta! 
Så syndig jag är, står jag prydd som en brud 
i Frälsarens lydnad och smärta. 
Från djup och till djup i Guds eviga råd 
serafen ej skådar ett under av nåd 
så härligt som människans frälsning!










VIK EJ UR MITT HJÄRTA



1. Vik ej ur mitt hjärta,
hälsosamma smärta:
andens fattigdom.
Säg mej mina brister,
att jag aldrig mister
nådens rikedom.

2. Vandringsman på jorden,
fatta djupt de orden:
blott som arma, små
nåden vi erfare.
Gud, den underbare
har beslutat så.

3. Blir du självbelåten
har du lämnat stråten
som till livet bär.
De som synden kände
sökte och använde
vad oss givet är.

4. Hellre må du ligga
djupt i stoft och tigga
nåd i Jesu blod
än att självrättfärdig,
helig, stark och värdig,
äga tröst och mod.

5. Hellre syndbelastad,
under domen kastad,
fallen och oren.
Publikan och sköka
kan sin Jesus söka
förr än farisén.

6. Milde Gud, bevara
mej från denna fara:
självrättfärdighet!
Men i Kristus giv mej
tröst och kraft och bliv mej
du all salighet!

7. Tron, det helga, höga,
underbara öga,
stärk nu i min själ.
Äkta pärlan klara
väl åt mej bevara
till mitt högsta väl.

8. Nådens verk du live,
regn och sol du give,
följ vad sätt du vill,
om blott så du för mej,
att för evigt hör mej
himmelriket till! 










ÄNGSLIGA HJÄRTA




1. Ängsliga hjärta, upp ur din dvala!
Glöm inte alldeles bort vad du har:
Frälsarens vänskap,
nåd och gemenskap!
Ännu han lever, densamme han var.

2. Stanna och vakna, tänk vad du äger
ej i dej själv, men i Frälsaren kär!
Ren och rättfärdig,
himmelen värdig,
ej i dej själv men i honom du är.

3. Fastän du ej kan känna och se det,
fast du är syndig och skröplig, likväl
Kristus har köpt dej,
tvagit och döpt dej,
bär och bevarar ock ännu din själ.

4. Mitt under syndens dagliga plåga
du dock en evig rättfärdighet har.
Jesus allena
tvagit oss rena.
Pris vare Lammet, som synderna bar!

5. Gud är i Kristus ännu din Fader,
Sonen är ännu din Broder, som dog.
Trofaste Anden
ännu vid handen
ständigt dej leder - är detta ej nog?

6. O vilka under helgonen äro:
äro så saliga, sucka så tungt,
äro så höga,
se det så föga,
äro så trygga men sällan ha lugnt.

7. Vandra i tro, men se honom icke,
detta är regeln, det bliver därvid.
Korta minuter
känslan åtnjuter
vad vi i sanning dock äga alltid.

8. Upp då ur dvalan, ängsliga hjärta,
glöm inte alldeles bort vad du har!
Även den timma
tjockaste dimma
solen fördöljer, är solen dock kvar.

ÄR DET SANT ATT JESUS ÄR MIN BRODER



1. Är det sant att Jesus är min broder?
Är det sant att arvet hör mej till?
O så bort med alla tårefloder,
bort med allt som här mej ängsla vill!

2. Gud min broder - under över under!
Större nåd väl aldrig tänkas må!
Fast jag ej kan tro det alla stunder
är jag salig på hans ord ändå.

3. Fast jag aldrig tror det som jag ville,
är dock saken alltid lika sann.
Ej i tvekan jag min frid förspille,
då ju Jesus aldrig ljuga kan.

4. Han har sagt: "Min Fader, eder Fader",
han har sagt: "Min Gud och eder Gud."
O, min arma själ, är du ej glader
att ock du har fått ett sådant bud?

5. O det broderskapet, se det gäller
mer än allt vad här man nämna kan,
ty i bredd med Jesus det mej ställer,
ger mej rätt till samma arv som han.

6. Samma arv däruppe i det höga,
samma himmel, samme Gud och Far.
Herre, Herre, öppna nu mitt öga
för de skatter jag dock verkligt har!