1800-talet
ALDRIG ÄR JAG UTAN FARA
1. Aldrig är jag utan fara,
kan dock alltid säker vara;
alltid någon nöd, men se:
alltid ock en Frälsare!
2. Aldrig fri från syndens smärta,
men dock tröstad vid Guds hjärta;
aldrig utan kamp och strid,
alltid dock på djupet frid.
3. Ofta jagad, ofta fången,
men dock aldrig helt förgången;
ofta utan kraft och råd,
aldrig utan hjälp och nåd.
4. Alltid täck för Faderns öga,
Jesus, fast jag tror det föga;
aldrig rätt tillfreds med mig,
alltid salig blott i dig.
5. Så du sorg och glädje delar,
att mig intetdera felar:
sött och surt i livets skål,
just så mycket som jag tål.
6. Men, o Jesus, när jag gråter,
giv, att hoppets glädje åter
trots all synd och nöd ändå
måtte övervikten få!
APOSTLARNA SATT I JERUSALEM
1. Apostlarna satt i Jerusalem
och väntade Herrens timma,
då liksom en stormvind han kom till dem,
som dån de hans röst fick förnimma.
2. Det rörde dem alla förunderligt,
de hade ej sådant erfarit.
Från himlen de syntes med klaraste sikt,
där länge de inskrivna varit.
3. Där såg man på dessa som livets ord
nu skulle med kraft få förkunna,
om himmelens glädje vid Herrens bord
som Herren åt jorden vill unna.
4. Det hördes på Sion ett sus och brus,
när firad blev Sinailagen,
med kraft ifrån höjden ett litet hus
uppfylldes på pingstsöndagen.
5. Då sågs där tungor som eld och glöd,
de flög Guds vänner i munnen,
på olika modersmål ordet nu ljöd,
fast ett och detsamma i grunden.
6. Så tändes på jorden det ljus från Gud
som givit all världen en stråle,
där levande röster Guds frälsningsbud
förkunnat på modersmålet.
7. Och om vi tills nu detta stora ord
som småbarn har jollrat och stammat -
av himmelens eld, som kom till vår jord
vi har dock en gnista anammat.
8. Den gnistan, den glöder hos oss ännu
och blossar nog upp i Guds timma.
Det minns vi så glada idag, jag och du,
när himmelens klockor hörs ringa!
DU SOM MED GUDS FRED MEJ HÄLSAR
Du som med Guds fred mej hälsar,
jag som felar, du som frälsar,
du med svar och jag med rop,
du med nåden, jag med skammen,
jag med bönen, du med amen
- o så väl vi går ihop!
FRÅN HIMLEN KOM EN VÄLDIG VIND
1. Från himlen kom en väldig vind,
en väldig vind,
med eld till lärjungskaran in.
Halleluja, halleluja!
2. Guds Ande var å färde då,
å färde då,
och folket kom och hörde på.
Halleluja, halleluja!
3. Och Sankte Per i Anden stark,
i Anden stark,
bar vittnesbörd om allt Guds verk,
halleluja, halleluja,
4. och först och främst om Jesus Krist,
om Jesus Krist.
Allt folket kände då sin brist.
Halleluja, halleluja!
5. Man sökte då Guds fred och nåd,
Guds fred och nåd:
"Ni män och bröder, ge oss råd."
Halleluja, halleluja!
6. "I Jesu namn låt döpa er,
låt döpa er
till syndernas förlåtelse."
Halleluja, halleluja!
7. Som gåva ska ni alla då,
ni alla då
den heliga Guds Ande få."
Halleluja, halleluja!
8. Det skedde så till Guds behag,
till Guds behag.
Guds kyrka föddes denna dag.
Halleluja, halleluja!
9. Det såddes ut ett litet frö,
ett litet frö,
till synes dömt att fruktlöst dö.
Halleluja, halleluja!
10. Det växte till ett väldigt träd,
ett väldigt träd,
och himlens fåglar bygger där.
Halleluja, halleluja!
11. Av Anden och hans allmaktsord
hans allmaktsord,
Guds kyrka växer på vår jord.
Halleluja, halleluja!
12. Vi tackar Gud, som hör oss bäst,
som hör oss bäst,
för pingstens underbara fest.
Halleluja, halleluja!
GLADA VI NU HALLELUJA VILL SJUNGA
1. Glada vi nu halleluja vill sjunga,
lekfulla jublar nu hjärta och tunga.
Herren oss hjälper, vår hunger han mättar,
synden förlåter och bördorna lättar.
2. Allt som har anda ska lovsjunga Herren,
jubla från morgonen ända till kvällen.
Vägen och livet i Kristus vi funnit,
döden och satan har han övervunnit.
3. Ångrande syndare rikt han benådar,
håller bestämt vad i ordet han lovar.
Till sina älskade barn vill han ha oss,
hur ska han någonsin kunna bedra oss?
4. Tack, Fader vår, som oss löste ur banden,
evigt högtlovad med Sonen och Anden.
Du som har varit och är utan ände,
tack att ditt ansikte du till oss vände!
GUD, NÄR DU TILL UPPBROTT KALLAR
1. Gud, när du till uppbrott kallar
hela livet träder fram:
barndom, ungdom, mogen ålder,
vardag, vänskap, stolthet, skam.
Allt jag ser vid dödens port:
sorg och glädje, smått och stort.
2. Tack, min Gud, för livets glädje,
smultronställena vi fann,
tack för hjälp och stöd i sorgen,
tack för varje vän jag vann!
Tack för minnen, tack för hopp,
tack för sinnen, tack för kropp!
3. Gud, för dej jag vill mej böja,
bikta all min synd för dej.
Du som ser i det fördolda,
ser du någon tro hos mej?
Dåligt löd jag dina bud,
svagt mitt vittnesbörd, o Gud!
4. Herre, sätt dej vid min sida,
du har tid när andra går.
Ge din frid och inte världens,
du som varje suck förstår.
Låt ditt kors få stråla klart,
mest när döden kommer snart.
5. Du som till ditt verk mej kallat
och som nu mej vila bjöd,
du som räknat mina dagar
och som gav mej livets bröd,
hjälp mej i min sista stund,
evigt gäller vårt förbund!
GUD ÄR NÅDIG, HÖR, HAN VILL EJ
1. Gud är nådig, hör, han vill ej
syndarens fördärv och död.
Hjälp vill han få föra till dej
när du är i själanöd.
Tro trots all din synd och svärta,
ge åt Gud ditt arma hjärta,
ta till tröst i all din smärta:
Gud vill ingens dom och död.
2. Han dej sökt på berg och ängar,
tills han funnit dej, sitt får.
Stäm nu alla glädjens strängar,
Jesus hem med själen går!
Du av nattens köld fått skaka,
nu hans kärlek får du smaka,
varmt välkommen hit tillbaka,
han vill hela dina sår!
3. Det är fröjd i himlens salar
när en syndare har vänt
åter till den vän som talar
livets ord, av himlen sänt,
rengör varje sår som blöder,
med sin Ande genomglöder
och till livet pånyttföder
- salig den som detta hänt!
JESUS, DU SOM SEGERN VINNER
1. Jesus, du som segern vinner,
i Guds stad du rider in.
Nu är palmsöndagen inne,
nu är folkets hyllning din.
Nu är fred och harmoni,
"hosianna!" sjunger vi.
Ja, men bakom hyllningsglansen
skymtar ändå törnekransen.
2. Många, som du vägen visar
till ditt rike, ändrar sej.
Många som i dag dej prisar
kommer snart att håna dej.
Gröna palmblad vi nu ser
vissnar alltför tidigt ner.
Snart där hosianna klingar
skränet dej till korset bringar.
3. Du som rider lugnt och stilla
på en åsna vägen fram,
inget jubel kan förvilla
dej, Guds Son, vårt påskalamm.
Bredda mantlar, fagra tal
döljer inte dödens kval,
ändå du av glädje lyser,
kärlek till oss alla hyser.
4. Fridens Konung, du ej dröjer
fastän Golgata du ser.
Himlens Konung, vi oss böjer
och din kärleks makt tillber.
"Korsfäst!" ropar många än,
men du frigör syndaren.
Där du med din nåd får stanna
ljuder evigt "Hosianna"!
KRISTUS KOM FRÅN DÖDEN
1. Kristus kom från döden
med påskdagsmorgonglöden!
Nu sjunger fri och själaglad
hans kyrka genom land och stad:
Ära vare Herren i höjden!
2. Kristus blev i döden
vår räddare i nöden!
Nu sjunger fri och själaglad
hans kyrka genom land och stad:
Ära vare Herren i höjden!
3. Kristus vann mot döden,
nu strömmar livets flöden!
Nu sjunger fri och själaglad
hans kyrka genom land och stad:
Ära vare Herren i höjden!
KYRKAN DEN ÄR ETT GAMMALT HUS
1. Kyrkan den är ett gammalt hus,
står om än torn måste falla.
Ståtliga murar blivit grus,
ändå ska klockorna kalla,
kalla på gammal och på ung,
särskilt på den som trött och tung
längtar till frid och till glädje.
2. Himlarnas Herre ej bebor
hus som är byggda av händer.
Bara en skuggbild, så vi tror,
ser den som ditåt sej vänder.
Själv han dock byggde kärleksfull
åt sej ett hus av stoft och mull,
nåden har rest det ur gruset.
3. Vi är Guds egen kyrka nu,
tempel av levande stenar.
Under hans kors står jag och du,
dopet och tron oss förenar.
Vore vi inte fler än två
ville han bo hos oss ändå,
med all sin nåd och sin kärlek.
4. Frimodigt kan vi samlas då
om än i lövhyddor bara
och liksom Petrus säga så:
här är oss gott att få vara!
Ande och liv är varje stund
ordet till oss ur Jesu mun,
platsen blir helgad av ordet.
5. Husen som bär vår Herres namn
är dock som hemmen oss kära.
Där tog han barnen i sin famn,
där samlas vi till hans ära.
Härliga ting han där har sagt,
slutit med oss en evig pakt,
tagit oss in i sitt rike.
6. Dopfunten som vi döptes i
än oss om dopet påminner,
altaret om det bröd och vin
där vi vår Frälsare finner,
huset om den vars ord består,
Kristus, densamme som i går,
evigt Guds Son som oss löste.
7. Give då Gud, var än vi bor,
att vi när klockorna rungar
alltid går dit och hör och tror
ordet som Jesus förkunnar:
Världen ej ser, men ni mej ser,
allt vad jag säger, se, det sker,
frid jag nu ger åt er alla!
LOVSJUNG VÅR HERRES JESU KÄRLEK
1. Lovsjung vår Herres Jesu kärlek,
som trofast intill korsets död
för oss har utstått hån och smälek,
ja, avgrundskvalens hemska nöd.
O Jesus, hjärtans Jesus kära,
till dej vi frambär tack och ära.
2. Här är det sanna livets källa,
som flödar starkt i evighet,
som gör oss outsägligt sälla,
uppfyllda med Guds salighet.
Hur ljuvt att alla sorger glömma,
sej i Guds kärleks famn få gömma.
3. Så vill jag din, min Jesus, bliva
i liv och död, allenast din.
Ack, låt din Ande djupt få skriva
din kärlek i mitt hjärta in.
Så skall min ande och min tunga
i evighet ditt namn lovsjunga.
4. Lär mej att till din kärleks ära
uppoffra mej med liv och allt,
att troget bliva vid din lära
och i den kärlek du befallt.
Så vill jag dej, min Jesus kära,
ett evigt lov och pris frambära.
LYCKSALIG ÄR DEN LILLA FLOCK
1. Lycksalig är den lilla flock,
den gode Herdens hjord,
som trots all världens hot och pock
dock hör och tror hans ord!
Fast fienden är verksam än,
de äger dock en mäktig vän
och vandrar, ledda av hans hand
hem till hans eget land.
2. Med nya hjärtan vandrar de
i kärlek, tro och hopp.
De tror, fastän de inte ser,
och lyfter blicken opp
från mörker, ovisshet och nöd,
ja, från förgängelse och död,
till landet där all tro, allt hopp
fullbordar snart sitt lopp.
3. Men kärleken, den upphör ej,
ty kärlek evig är
och ej som tron och hoppet, nej,
den slutar aldrig där.
Blott högre, högre stiger den
hos Gud som själv är kärleken.
Att älska blir vår salighet
hos Gud i evighet.
4. Men Jesus, är jag en av dem
som hör till skaran din?
Går jag med dej på vägen hem
och får jag komma in?
Gör nu den saken riktigt klar,
för mej, för alla och envar.
Säg, är vi dina sanna får
som följer dina spår?
5. Rannsaka, Herre, hjärtat mitt.
Du, endast du, det kan!
Och låt det evigt vara ditt,
min käre Löftesman!
Du som har löst mej med ditt blod
långt innan jag din nåd förstod,
o lär mej du att älska dej,
jag vet du älskar mej!
6. Och när du frågar sen min själ
om jag nu älskar dej,
jag svarar: du mej känner väl,
du utrannsakar mej,
du vet, att fastän jag är svag
och jämt i kamp mot syndens lag,
jag ville gärna älska dej
som först har älskat mej.
7. Om än ibland med tvekan så
jag svarar dej ännu,
så vet jag till min tröst ändå
att du ej tvekar, du.
Du älskar mej i lust och nöd,
du vän och brudgum vit och röd,
och en gång ska jag älska dej
som du nu älskar mej.
LÅT OSS LOVA GUD FÖR GÅVAN
1. Låt oss lova
Gud för gåvan,
Gud för gåvan, Guds egen Son.
Han kom med frälsning,
himmelens hälsning,
himmelens hälsning därhemifrån.
Låt oss lova
Gud för gåvan,
Gud för gåvan, Guds egen Son.
2. Gud ske ära,
han är nära,
är oss nära med liv och frid!
Liv han oss vunnit,
frid åt oss funnit,
frid åt oss funnit att vila vid!
Gud ske ära,
han kom nära,
kom oss nära med liv och frid!
NU LIVAS ALLA LUNDER
1. Nu livas alla lundar,
nu lövas varje lid,
allt skapat vet: nu stundar
den ljuva sommartid.
2. Nog är det fagra stunder
när våren når vår nord
och åter som ett under
nytt liv ur döden gror.
3. Guds kyrka skulle lysa
som stad på solljust berg,
med sommar utan kyla,
med blomsterängars färg.
4. Guds ord väl alltid lyser,
dess sol går aldrig ned,
det hus som Anden hyser
har himlens ljus och fred.
5. Men stundom kom det kyla
på Herrens kyrkomark,
när Gud sej tycktes skyla
och tron ej var så stark.
6. Det var de tunga dagar,
trots tillgång till Guds hägn,
då fruset hjärta klagar
och ber om sol och regn.
7. Så sänder Gud sin Ande
som dagg på fnösktorr jord.
Då blir det liv i landet,
det grönskar av Guds ord.
8. Då kommer varma tider,
Gud står vid sitt förbund,
då lövas alla lider,
då livas varje lund.
9. Då ljusnar det i landet
från fjäll och ner till fjärd.
Då sjunger den som kan det
att Gud är äran värd.
10. Då lyser alla stränder
som solig sommarkväll,
då glöder alla gränder
av helig altareld.
11. Du vår med ljusa dagar,
med längtan, liv och sång,
du spår att Gud oss lagar
en salig vår en gång,
12. då vi med helgad tunga,
med kärlek utan brist,
med hjärtan evigt unga
får prisa Jesus Krist!
O DU GUDS LAMM
1. O du Guds Lamm,
med korsets skam
du bar all världens synder,
och där all tröst begynner:
du sviker ej,
förbarma dej!
2. O du Guds Lamm,
med korsets skam
du bar all världens synder,
och där all frid begynner:
i nådens tid
oss ge din frid!
3. O du Guds Lamm,
med korsets skam
du bar all världens synder
och där vårt liv begynner:
nu vid ditt kors
upprätta oss!
O JESUS KRIST, I DIG FÖRVISST
1. O Jesus Krist,
i dig förvisst
mitt enda hopp jag äger.
Till dig jag ber.
Min nöd du ser...
[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]
SALIGHETEN ÄR NU HÄR
1. Saligheten är nu här!
Upp, mitt hjärta, upp, min tunga,
nu ska ni om Jesus sjunga,
om hans namn, hur stort det är!
Allt som är i mej ska röras
till min Herres lov och pris,
så min jubelsång kan höras
ända in i paradis!
2. Jesus ville kärleksfull
detta namn på jorden bära.
Tidigt måste han sej lära
lida smärta för vår skull.
Ja, till blods han måste strida
för det frälsarnamn han fick.
Vad han för vår synd fick lida
honom djupt i själen gick.
3. Å, min synd är gränslöst stor!
Större än jag själv kan bära,
inte törs jag nåd begära
när jag hör på lagens ord.
Men då du har JESUS blivit
och min synd på korset tog,
tror jag, Herre, att du skrivit
in mitt namn i livets bok!
SJUNG GUDS LOV, FÖR DET ÄR RÄTT
1. Sjung Guds lov, för det är rätt:
Gud vårt tack förtjänar.
Hos vår Herre sej till ett
nåd och makt förenar.
God mot alla, god mot dej
han var dag sej visar.
Det i sanning passar sej
att vi honom prisar.
2. Sjung när frestarn framme är,
han då måste vika.
Psalmens friska toner är
änglahärar lika.
Runt oss lurar synd och skam,
som vi alla märker,
men en psalm där du går fram
tron och hoppet stärker.
3. Sjung en lovsång, för det är
makt i dessa toner.
Över jordens gravar bär
de till himlens troner.
Herren är din käpp och stav,
all din sorg och smärta
innan du vet ordet av
stillats vid hans hjärta.
SJUNG I STILLA MORGONSTUNDER
1. Sjung i stilla morgonstunder,
prisa Herren uppmärksam!
Se, han gör på nytt ett under:
kallar ljus ur mörkret fram!
Se, hans sol vår värld förgyller,
allt med liv och lovsång fyller!
Se, han ler i himlens sky,
varje dag hans nåd är ny!
2. Lär oss, Gud, vad oss är givet,
innan aftonen tar vid.
Lär oss du att välja livet,
medan det ännu är tid.
Än i dag du vill oss kalla,
snart kan mörker på oss falla.
Lär oss, medan dagen är,
följa Andens dragning här.
3. Gud, som skapat sol och stjärna,
dej vi sjunger tack och lov
för att oss du ville värna
medan vi i mörkret sov.
Lys och led oss, ljusets Fader,
tills vi myllas ner i rader,
väck oss så till morgon ny,
solsken utan aftonsky!
STÅ UPP, DU SOM SOVER
1. Stå upp, du som sover, stå upp från de döda,
Krist lyser för dej!
Stå upp och se morgonen stråla och glöda
för dej och för mej!
Ja, sov inte längre,
snart över dej hänger
en mörkare natt,
om strax du ej famnar din skatt!
2. I jordiska dalar där dimmorna hänger
och kinden blir våt,
där ljuder så fort både stämmor och strängar
av suckar och gråt.
Hör sången nu tona
om den som försonar,
om seger och fred!
Vår Herre har kommit hit ned!
3. I jordiska dalar där törnen oss sårar
är tungsamt att gå,
där längtar så många med suckar och tårar
att Gudsfreden få.
Men torka nu tåren,
Guds glädje med våren
i Kristus mottag!
Stå upp, du som sover, i dag!
4. Slå upp dina ögon och lyft dem mot himlen,
se, dagen är här!
Ja, gläd dej som barnet och rör dej i vimlet,
för Gud hos oss är!
Med längtan och hunger
i dagningen sjunger
på fåglarnas vis
de väntande själar Guds pris!
5. Ja, Gud vare lovad för dagen som skiner
från himmelen ned,
när Sanningen, Vägen och Livet vi finner
och går i Guds fred!
Ja, lys för oss, Kriste,
så aldrig vi mister
ditt spår på vår jord,
din nåd och ditt levande ord!
UPP, FÖR DAGEN SOM FRAMBRYTER
1. Upp, för dagen som frambryter
världens sorg i glädje byter!
Upp, för nådens gyllne år
fram med ljus och glädje går,
den som många under tårar
väntat långa höstar, vårar.
Halleluja, halleluja!
2. Han som många majestäter,
fromma fäder och profeter
forna tider velat se,
fast det då ej kunde ske,
han till oss i kärlek kommer,
mitt i vintern får vi sommar!
Halleluja, halleluja!
3. Han som Abraham blev lovad,
Isaks räddning, sänd från ovan,
Jakobs krona, sol i öst,
alla folks behov och tröst,
han drar in hos oss omsider,
lugn och trygg till Sion rider.
Halleluja, halleluja!
4. Nu kan skuggan bort sej vända,
förebilden ser allt hända.
Vad ger offerdjurets blod?
Jesus ger försoning god.
Gammal grå förbundsark vike,
här är nådens rätta rike.
Halleluja, halleluja!
5. Moses rike kan upphöra,
Kristi frihets Ande föra.
Träldomsfruktan lyder trögt,
de som rätt Guds nåd har sökt
kan sej nu i Jesus fröjda,
till Guds egna barn upphöjda.
Halleluja, halleluja!
6. Förlåten är sönderriven
och en ingång öppnad bliven:
In i helgedomen gå,
utan fruktan framme stå!
Han som världens Ljus har blivit
nattens mörker har fördrivit.
Halleluja, halleluja!
7. Låt nu Sions sång bli sjungen
och välsigna himlakungen!
Ja, besegla ert förbund
med ditt hjärta och din mun.
Med dej vill han riket dela,
jubla därför, sjung och spela:
Halleluja, halleluja!
VÅR FADER, LÅT DITT STARKA ORD
1. Vår Fader, låt ditt starka ord
ta makten på vår jord!
Ja, kom och se din örtagård
som full av tistlar står!
Visst finns din gröda där,
men o så tunn den är!
Så lite den din kraft har känt
i ord och sakrament!
2. Kom, Jesus, du som frälsa vill
och se hur det står till!
Av döpta vimlar Norden än,
men tron, var brinner den?
Vad hjälper det vi vet
vad du för världen led,
när vi ej satan står emot
i tro på vad du gjort!
3. O helge Ande, du vår skatt,
dej ber vi dag och natt
om samma tro och samma kraft
som dina vittnen haft,
då kristenheten stod
med stark och stadig rot,
med frukt som alla kunde se
- o Herre, låt så ske!
VÄLSIGNAD ÄR DU, JESUS KRIST
1. Välsignad är du, Jesus Krist!
Din död har räddat mången!
Som Simson välte du till sist
den makt som höll dej fången.
Och mörkrets stora, stängda port,
den bar du bort,
fastän din dag var gången.
2. Från korsets träd du lyftes av
och bars till örtagården.
Där lades du i Josefs grav,
Pilatus skötte vården.
Du blev Guds sköna, gröna kvist,
o Jesus Krist!
En evig sommar spår den!
3. Tack Jesus, att min vilas tid
i stillhet ska förflyta!
För din skull får jag ro och frid,
hur satan än kan ryta.
Du håller vakt om mina ben
bland mull och sten
- vem törs då friden bryta?
4. För gott ska alla kroppens men
i graven stängas inne.
Jag ska stå upp helt frisk och ren,
all synd och brist försvinner.
Det gamla ska som rök förgå,
jag ska uppstå,
nytt liv med dej jag finner!
Å SALIGA DAG
1. Å saliga dag,
då Frälsaren själv gick inunder mitt tak!
Nu fyller en underbar glädje min själ,
med Jesus i hjärtat ska allting bli väl.
En oförtjänt ära - nu hälsar jag dej:
Välkommen till mej!
2. Min ande är full
av glädje som inte kan köpas för guld.
Jag smakat och sett att min Herre är god,
han gav mej sin heliga kropp och sitt blod
tillsammans med fridens och frälsningens ord
vid nattvardens bord.
3. Jag givit min tro
åt honom som nu i mitt hjärta ska bo.
Ej avgrundens härar ska komma mej vid,
där Jesus får råda, där lyser han frid.
Ej nöden, ej döden, ej satans försåt
ska skilja oss åt.
4. Vem skulle väl då
mer anklaga den som av Herren fått nåd?
Vem vill väl fördöma mej?
Kristus är här,
han gör mej rättfärdig och håller mej kär.
Jag honom vill älska som älskat mej först
och lyda hans röst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar