Waldis

BURKHARD WALDIS
1500-talet











JAG TILL DIN MÅLTID BJUDITS IN

 

1. Jag till din måltid bjudits in.
Säg mig, o Gud, att jag är din.
Ge åt mig bröllopskläder.
Långt bort jag kommit ifrån dig...

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än] 






O GIV OSS, HERRE, AV DEN TRO 

1. O giv oss, Herre, av den tro

som sorgerna betvingar,
som lyfter oss till ljus och ro
på starka örnevingar,
som talar mäktigt till envar
och bär oss under färden,
som härlig tröst i tvivlen har
och övervinner världen.

2. O giv oss, Herre, av det hopp
som missmod icke hinner,
som skådar utur tårar opp
och därför styrka vinner,
som ej, hur stjärnlös natten står,
till ängslig bävan bliver,
men drömmer om det jubelår
som evig sällhet giver.

3. O giv oss, Herre, kärlek ock,
som aldrig vänder åter,
som, fastän ständigt gäckad, dock
sig ej förtröttas låter,
den glöd som icke släckes ut
av stora vattuflöden,
den makt som ej vet gräns och slut,
men segrar över döden.
 

O NATT AV LJUS SOM EJ KAN DÖ








OM KRISTUS DÖLJES NU FÖR DIG

1. Om Kristus döljes nu för dig,
så är han dock ej borta.
Om mörk och enslig är din stig
och glädjens dagar korta,
han är dig när med ljus och tröst...

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här förrän 2025]




PRIS VARE GUD! ALLENA HAN

1. Pris vare Gud! Allena han
fullkomlig gåva skänker.
Han giva vill och giva kan
mer än jag ber och tänker.
Han dagens ljus från fästets höjd
allt levande förunnar.
Han bjuder livets sanna fröjd
ur nådens rika brunnar.
Allena han
den rätta glädjen giva kan.

2. Han gav mig av sin rikedom
mitt hem, mitt kall i tiden,
min arbetshåg, min egendom,
mitt mod i levnadsstriden.
Från år till år, från dag till dag
hans omsorg jag fått röna.
Jag älska lärt hans rikes lag,
hans tempelgårdar sköna,
hans sannings ord,
hans verk i himmel och på jord.

3. Att tacka dig, o Gud, mig lär.
Giv mig det barnasinne
som livets alla dagar bär
din trofasthet i minne.
Du älskar rikt och handlar stort:
ack, låt mig icke glömma
det goda du min själ har gjort,
men det i hjärtat gömma
och prisa dig
i dina gårdar innerlig.

4. O Gud, mitt fäste och min borg
i livets prövningsdagar,
giv att jag ej i syndig sorg
mot dina rådslut klagar,
men vandrar tålamodets stig,
om sårad fot än blöder,
där Jesus själv gått före mig
och där hans hand mig stöder.
En liten tid,
och du förlänar salig frid.

5. När nya himlar och ny jord,
o Fader, du bereder,
till glädjen vid ditt rikes bord
din Son de trogna leder.
Hans Ande fridens ande är,
förlossar dem som lida.
Så låt oss glada vandra här
och sist i hoppet bida
fullkomlig fröjd
hos dig, vår Gud, i himlens höjd. 



TVÅ VÄLDIGA STRIDER OM MÄNNISKANS SJÄL

JESUS UTDRIVER EN DJÄVUL
(Luk. 11:14-28)

1. Två väldiga strider om människans själ,

att helt på sin sida den taga.

Den ene vill människans eviga väl,

men kan inte alltid behaga.

Den andre vill se henne fången och snärd,

förvillar med smicker och lockar med flärd

och tänker blott på att bedraga.

2. Den ene den gode Guds Ande är,

som bjuder oss frid och försoning,

vår Hjälpare stor som oss syndare lär

i Kristus att vinna förskoning.

I synd och i mörker den andre går fram,

han börjar i lögn och han slutar i skam,

förbannelse heter hans boning.

3. Så välj nu, o människa, välj, medan tid

du äger att än dej besinna.

Slut aldrig med synden och frestaren frid,

vad skulle du därpå väl vinna?

Besinnar du inte ditt eviga väl,

men binder i stoftet din fattiga själ,

du aldrig ska himmelen hinna.

4. Men saliga de som vill höra Guds ord

och låter det genom sej strömma.

För dessa blir nåden i evighet spord,

när Herren all världen ska döma.

Guds helige Ande, mej mana och lär

att söka av hjärtat vad ovantill är

och aldrig min Frälsare glömma.